| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIDVÖRDA si3d~vœ2rda, äv. SIDOVÖRDA si3dω~, förr äv. SIVÖRDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (numera bl. tillf., FinKyrkohSP 4: 274 (1741)), -ING (†, ConsAcAboP 2: 131 (1658)), -NING (†, Stiernman Com. 1: 798 (1622), Cavallin Herdam. 1: 352 (cit. fr. c. 1780)).
visa vanvördnad l. förakt l. bristande respekt l. vördnad l. aktning för (ngn l. ngt), ringakta; uppträda vanvördigt l. föraktfullt mot (ngn l. ngt, särsk. överhetsperson l. myndighet o. d.); (gm att visa vanvördnad l. förakt o. d.) förolämpa l. kränka (ngn); utom i avledn. SIDVÖRDNAD numera bl. mera tillf. Frantz Stokman stäldes inför rätta för att han ”despecterat och siwördat ciämn(ärs)rätten”. BtÅboH I. 7: 92 (1635). (Svenska språket) blifwer .. så aldeles sijdwördat, at somlige Swenske Män stapla alramäst, tå the skola tala thet Swenska Språket. Spegel GW 4 (1685). Hwilken som (vid sammankomst) sidwördar den närwarande Magistrats personen .. böte .. Sex Dlr. Silfwermynt till Lådan. SkråOrdn. 1720, s. B 1 a. At en gammal hederlig Prästman icke blifwer af en ung föragtad och oförsynt sidowördad. VDAkt. 1790, nr 157. Eftersom ingenting, som förtjänar att visas för utlandet, nu skrives på vårt språk, sidvördas detta. Källquist SvSprKlag. 145 (1934). — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på befallning, bestämmelse o. d.: icke respektera, åsidosätta, negligera, nonchalera. HC11H 8: 170 (1693). (Svarande som icke infunnit sig i rätten bör skaffas tillstädes) genom dommarens befordran, 1:o der af att han sidwördat dommarens första stemning och sig absenterat; 2:do (osv.). FörarbSvLag 3: 135 (1713). Han .. sidwördar Consistorii resolution. Cavallin Herdam. 3: 283 (i handl. fr. 1732). (Furstens) mildhet lände honom til föga förmon; ty de sidwördade hans befalningar. Roman Holbg 74 (1746). Det skulle med skäl sägas, att jag .. sidvördade det allmännas dom, om jag ej (osv.). Nordin i 1SAH 1: 99 (1786, 1801).
b) (numera föga br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vanvördig, kränkande o. d. (Han hade) ”ej haft försyn för att .. bruka sidwördande utlåtelser mot Consistorium”. Cavallin Herdam. 4: 430 (cit. fr. 1754). Runeberg AntRunebg 75 (c. 1878).
c) [fsv. sivirdhning; jfr fvn. svívirðing, nor. svivirding] (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ande, förr äv. -ing l. -ning.
α) = SIDVÖRDNAD 1; jfr β. VRP 1609, s. 200. Then som beträdes med sijdwördning eller Domqual emot Consistorium, skal straxt in för Rådstugu Rätten. FörordnRättegDomcap. 1687, § 20. Consistorium som ansåg thetta mit wittnesbörd för et sidwördande emot sig, emedan thet skiedde med någon häfftighet med högt owanligit liud, öfwerantwardade mig uti öfwerhetens händer. FinKyrkohSP 4: 274 (1741). Wästgötarne .. blefvo snart upretade af en sådan sidvördning (dvs. att konung Ragvald vid sin eriksgata vid gränsen till Västergötland icke tagit o. givit gisslan). Dalin Hist. 2: 69 (1750). särsk.
α’) (†) i uttr. ngns l. ngts sidvördning, vanvördnad l. bristande vördnad o. d. för ngn l. ngt. (En begärd åtgärds) effect och wärckande hadhe (om åtgärden vidtagits) warit ickie annat än förwirrandhe, och willa, och domarens förtiänte föracht och sijwyrdning. Stiernhielm (SVS) 3: 99 (1642). ÅbSvUndH 83—84: 42 (1672). Serenius (1757; under contempt).
β’) (†) i sådana uttr. som göra l. tillfoga l. bjuda ngn sidvördning, göra sidvördning emot ngn, föröva sidvördning på ngn, belasta ngn med sidvördning, visa vanvördnad l. förakt l. bristande vördnad l. respekt för ngn, uppträda vanvördigt mot ngn; få sidvördning av ngn, utsättas för vanvördig behandling av ngn. (Han förhördes inför rätta) om den föracht och sywyrdningh han hade giordt .. emoth sine förmän. BtÅboH I. 3: 32 (1624). Assessor Consistorij är iu så högt privilegeradh, som en Bårgmestare eller Rådhman, hwilkom at sijwyrdning giöra, är lifzsaak. ConsAcAboP 1: 279 (1647). Därs. 2: 131 (1658: bödh). NoraskogArk. 6: 235 (1659: belasta). Såsom ingen, eho han är, sig understå skal at tilfoga Wåre Befallningzhafwande i theras ämbeten någon sijdwördning ..: Altså skal (osv.). Schmedeman Just. 601 (1669). (Håkan) såg jämbwäl att han all sin lifztijd monde hafwa dän skammen, om hann finge sijdwyrdning af honom (dvs. en träl). Reenhielm OTryggw. 12 (1691). Peringskiöld Hkr. 1: 488 (1697: föröfwat).
β) = SIDVÖRDNAD 2; ofta svårt att skilja från α. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Måste wii .. förspörja, att några bruuka det sielfswåld .. det dhe .. reesa till academien uthan något wittnesbörd, hwilket .. länder jemwäll dem till sijdwördning, som skola dirigera slijke ynglingar i studierne. Annerstedt UUH Bih. 3: 5 (1695). Peringskiöld Wilk. 435 (1715).
SIDVÖRDIG l. SIDOVÖRDIG, adj. [fsv. sivirdhogher] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) vanvördig, respektlös; kränkande; vanärande. (Greve Axel Stenson) begynte .. vthgifwa om Konungen sijdowyrdigt Taal. Widekindi G2A 198 (c. 1676). Om kjolen är obeqväm för en drottning, är hon sidvördig för en biskop. Topelius Planet. 3: 64 (1889). särsk. (†) ss. adv., i uttr. upptaga ngt sidvördigt, upptaga ngt på ett vanvördigt sätt, nonchalera l. icke fästa avseende vid ngt. VDAkt. 1706, nr 403. —
SIDVÖRDLIG l. SIDVÖRDELIG, adj.; adv. -liga (Reenhielm), -ligen (Verelius 250 (1681)). (-delig 1678—1691. -dlig 1737) [jfr fvn. svívirðligr, nor. svivørelig, svivyrdelig] (†) = sidvördig. Sylvius EOlai 437 (1678). Konung Olof i Swerige fick dhäd emot honom, att Konung Olof i Norrige hade sijdwördeliga hanterat hans Moder .. och slagit henne mäd sin handska. Reenhielm OTryggw. 210 (1691). Björner Sorle 33 (1737). —
SIDVÖRDNA l. SIVÖRDNA, v. [bildat (gm anslutning) till sidvördning l. sidvördnad] (†) = sidvörda. BtÅboH I. 8: 196 (1636). VDAkt. 1703, nr 7. —
SIDVÖRDNAD, äv. SIDOVÖRDNAD, förr äv. SIVÖRDNAD, r. l. m. l. f. (-ad 1681 (: Sijdewyrdnader, pl.) osv. -at 1680—1719)
1) vanvördnad, förakt, bristande vördnad l. respekt, respektlöshet; förolämpning, kränkning; missaktning, ringaktning; äv. (i anv. motsv. sidvörda a): åsidosättande, negligerande, nonchalerande; nonchalans; i sht förr äv. närmande sig bet.: olydnad, ohörsamhet; äv. konkretare, om handling som visar vanvördnad l. ringaktning l. brist på respekt för ngn l. ngt l. som utgör en förolämpning l. kränkning av ngn resp. ett åsidosättande av en befallning l. ett bud o. d. Hiärne Suurbr. 88 (1680). Wisar sig någon (lärjunge) stursk och olydig, bör Rector .. där han .. fortfar i sin sidwördnad .. bryta en sådan hårdnackenhet medelst .. aga. Skolordn. 1724, s. 8. Af .. (Eriks av Pommern) Mynt .. kan man se den sidvördnad han gerna wisade Sverige, i det Dannemark der altid först nämnes i hans Titul. Dalin Hist. 2: 689 (1750). Det hålles för en sidwördnad uti Indien, at tala med en hög Herre innan man ätit Pinang (dvs. frukten av arekapalmen). Osbeck Resa 163 (1751, 1757). Det är möjligt, at Konung Birger ansedt Härtig Waldemars uteblifwande såsom sidwördnad emot sin Kungliga befallning. Lagerbring 1Hist. 3: 18 (1776). (Västgötarna) tålde ingen sidvördnad för sina ärvda lagar. TurÅ 1942, s. 75. Utan att på något sätt vilja visa de humanistiska ämnena sidvördnad, måste man dock (osv.). TSvLärov. 1943, s. 97. Den första större bok om Kylberg som kommit ut — detta sagt utan sidovördnad mot Gustaf Näsströms .. läsvärda lilla skrift. DN(A) 1965, nr 89, s. 5. särsk.
a) (†) i uttr. ngts sidvördnad, vanvördnad l. bristande vördnad o. d. för ngt. Gif, Jesu, tine Nåd .. / .. Att wij osz wackta .. / .. för Gudz helge Ords sidwördnat och förackt. Vultejus Post. J 1 b (1686).
b) (†) i sådana uttr. som göra l. tillfoga ngn sidvördnad (l. sidvördnader), begå sidvördnad (mot ngn) o. d., visa vanvördnad l. förakt l. bristande vördnad (för ngn), utsätta ngn för förolämpning(ar) l. kränkning(ar), uppträda vanvördigt (mot ngn) o. d. Begiärte H. Oluff Sirma, att .. hans åhörare måtte blifwa tilltalte eller nepste för dee förargellser och Sijdewyrdnader, som han säger af them sigh åtskillige gångor wara tillfogade. HFinLappm. 2: 448 (1681). (Det vore skäl) att ”deras .. (dvs. professorernas) begångna sidovördnad emot canceller och procanceller .. afstraffa låta”. Weibull o. Tegnér LUH 1: 115 (i handl. fr. 1696). Den olycka som drabbade K. Ragvald Knaphöfde för den sidvördnad han gjorde alla Västgötar. Schlyter JurAfh. 2: 104 (1879).
2) (numera bl. tillf.) om det (skymfliga l. vanärande) tillstånd vari den befinner sig som ngn (gm viss handling) visar l. visat vanvördnad l. förakt l. ringaktning l. bristande respekt o. d., vanära, vanheder o. d.; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. (Han) sade .. sin förnemste åstundan wara, at .. hämna denne sin sidowördnat (dvs. att hans män blivit fängslade). Peringskiöld Wilk. 123 (1715); jfr 1. Konung Helge (seglar) ther ifrån (dvs. från ”Saxland”, där han blivit förolämpad av drottningen) hem i sitt rike igen med thenna sin nesa och sidwyrdnad. Björner Hrolf 19 (1737). Efter ett liv i sidvördnad och grämelse får hon sin helsot. IllSvLittH 1: 256 (1955).
Spalt S 2213 band 25, 1967