| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
(vard.) intr. l. (utom i a o. b numera vanl.) refl.: bete sig l. uppträda (tillgjort) blygt l. ängsligt l. blödigt (i sht förr äv. tölpigt l. tafatt l. klumpigt); bete sig som ett sjåp l. ett våp; göra sig till, bära sig åt. Sjåpa dig inte, utan säg vad du tycker! Vad sjåpar du dig för (l. efter)? Sjåpa .. säjs populärt och föraktligt om quinnfolk som gå i alltför sida el. vida och illa passande kläder, och för öfrigt äro utan skick i gång el. åtbörder m. m. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr a. En gång var jag på opran i Stockholm .. och såg den der pjesen med hvita klostermamsellerna som går och schåpar sej. Jolin Kom. 50 (1845). ”Gusigne, gusigne!” helsar .. (patron) salvelsefullt och räcker handen för att ”tacka” mor. — ”Å herre jämmerligen att herren skall göra sig det besväret!” sjåpar hon stornigande. NordRevy 1895, s. 494. Nåja, nu ska vi inte smickras och schåpa oss. Lo-Johansson Kungsg. 509 (1935). Han gjorde sig inte till, sjåpade sig inte, spelade inte artist eller så där. Karlzén BlåNov. 156 (1951). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) intr.: gå tillgjort (förr äv.: gå sakta l. oskickligt l. i släpande kläder); äv. dels i uttr. gå och sjåpa, dels med bestämning inledd av prep. med l. i betecknande klädesplagg. Sjåpa med en lång och wid klädning. Nordforss (1805). (Sv.) Gå och sjåpa .. (fr.) Laisser traîner sa robe, balayer le pavé. Weste (1807). Farmor .. skrattade så godt, när den lille sjåpade i kjol öfver stugugolfvet. Topelius Läsn. 4: 80 (1871). Jag (tog på mig den långa skjortan o.) sjåpade långs golvet en god stund. Lampén TLandsFinl. 188 (1918).
b) intr.: pjoska; särsk. i uttr. sjåpa med ngn, klema l. pjoska med ngn, skämma bort ngn. Östergren (1938).
SJÅPA UT10 4. till a: bege sig ut o. kokettera. Är detta väder att sjåpa ut i hvita strumpor och skor, tycker du? Braun Börje 203 (1851). —
SJÅPA ÅSTAD10 04. till a: på ett tillgjort sätt bege sig åstad; i sådana uttr. som sjåpa åstad och göra ngt äv. med förbleknad bet.: (dumt nog) råka göra ngt o. d. Det var .. bara dumt att jag skulle ”sjåpa” åstad och just vara i våra praktrum när han ville tala med mig. Wetterbergh SamhKärna 2: 204 (1857).
SJÅPERI104, n. sjåpande, sjåpigt uppträdande; äv. konkretare, om sjåpigt tilltag l. dyl. Wulff 85År 222 (i brev fr. 1871). Knutte var arg över Kurres sjåperi med sin elektriska arm, han gick omkring och spelade vetenskapens martyr. Tilgmann TokLögn. 82 (1922). Bergman ClownJ 228 (1930; i pl., konkretare).
Spalt S 2932 band 25, 1968