skankhalt | SAOB

Publicerad 1970

SKANKHALT l. SKÅNKHALT, adj.

Ordformer

(skank- 1711. skånk- (-nck-) 1712—c. 1755)

Etymologi

[jfr ä. dan. o. dan. dial. skankhalt, halt (i sht om häst); av SKANK, sbst., l. SKANK, adj., o. HALT, adj.]

(†) halt på grund av skada i höftpartiet; särsk. om häst; jfr SKANK, adj., SKINKHALT. Hästen skankhalt Casseras. GenMRulla 6/10 1711. Schultze Ordb. 4212 (c. 1755).

Spalt S 3495 band 26, 1970

Webbansvarig