| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKICKLIG ʃik3lig2, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande, företrädesvis i bet. 4) SKICKELIG ʃik3elig2, adj. -are (G1R 5: 73 (1528: skickeligaste, pl. best.) osv.) ((†) superl. -st HH XXXIII. 1: 144 (1561: th(et) .. skickeligste), Hiärne 2Anl. 104 (1702: Den skickeligste)). adv. = (†, PErici Musæus 2: 278 b (1582: oskickeligh), Brenner Dikt. 1: 215 (1703, 1713; i vers)), -A (-E) (†, 1Kor. 14: 40 (NT 1526), Wallin Rel. 3: 363 (1831)), -EN (numera bl. ngn gg, arkaiserande, KyrkohÅ 1909, MoA. s. 79 (1539), Henrikson Aftonkv. 73 (1966; i vers)), -T (PrivSvStäd. 3: 88 (1568) osv.).
1) (†) som är i sin (behöriga) ordning l. sådan han l. den l. sådant det bör vara; som har rätt beskaffenhet l. de rätta egenskaperna l. den rätta utformningen l. konstruktionen l. uppbyggnaden, som är i överensstämmelse med vad som kräves l. kan krävas l. är önskligt; som på ett riktigt sätt fyller sitt ändamål l. sin funktion; som är i gott skick, (full)god, bra; riktig; äv.: tämligen god l. bra, någorlunda tillfredsställande, acceptabel, hygglig o. d.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2 l. 3; jfr äv. 4. Att the redha (dvs. bereda) sig på hålla några skickeliga hästar på stal. G1R 5: 73 (1528); jfr 2 b. Noghon tijdh til forenne forbettrade konung Birger then Vpländska laghen, och giorde henne mykit skickeligare än hon förra war. OPetri Kr. 100 (c. 1540). Aff sådane Ting (dvs. bark, löv, säv, mossa o. d.) weeta dhe klooke Iindianer at förfärdiga och giöra skiöna och skickeliga Kläder. RelCur. 38 (1682). Man får hyra et skickeligt rum för några plåtar. Fallén Biogr. 24 (c. 1820). Personer, som skrifva en skicklig prosa. CAAgardh (1838) hos Ljunggren SAHist. 1: 79. När det blir skickligt vägalag. Ahlman (1872). — jfr O-SKICKLIG. — särsk.
a) om person (med avs. på hans fysik) l. ngns kropp: som är utan defekter l. skavanker, frisk, bra; om person äv.: som är i sin fulla kraft l. vid god vigör o. d. Föracta honom (dvs. din fader, när han blir gammal o. barnslig) iw icke, therfore at tu skickelig est. Syr. 3: 13 (öv. 1536; äv. i Bib. 1703; Apokr. 1921: därför att du själv står i din fulla kraft). (Vid uttagning av soldater bör man tillse bl. a.) At the äro til ålders medelmåttighe, och hafwa en skickeligh Lekamen, starcka ledhemoter (osv.). L. Paulinus Gothus MonTurb. 238 (1629).
b) om byggnadsverk, anläggning o. d.: som byggts l. anlagts på ett (med avs. på plan, utseende, funktion o. d.) tillfredsställande sätt, välbyggd; välgjord; god, utmärkt; som är i gott skick o. d. (Vi betvivla) att same bygning (på Tavastehus) skall haffve någett gått schick, effter för:ne Hendrick haffver inthett synnerligitt sätt till ath bygge, så att thett ähr någet schickeligitt eller ahnseentligitt. G1R 29: 299 (1559). De .. beflijta sigh om att föröka Staden .. så och vpbyggie honom med skickelige gatur och wackra hus. SUFinlH 5: 225 (1617). Portgången syntes dyster och mindre skicklig. Almqvist AmH 2: 191 (1840).
c) ss. adv. (jfr d): i behörig ordning, på ett tillbörligt l. riktigt l. rätt sätt; gott, bra, väl, utmärkt; ordentligt; hyggligt; särsk. i uttr. det l. allt(ing) tillgår skickligt, det resp. allting tillgår som sig bör l. på ett rätt o. riktigt sätt o. d.; jfr 2 c, 4 c. FörsprNT 4 b (1526). 12 halfwa tunnor, skickeliga giorda samt wäl skafna. HovförtärSthm 1771 A, s. 1982. 2:ne stora, icke just elegant, men rätt skickligt möblerade rum (finnas att hyra). HReuterdahl (1835) i KyrkohÅ 1906, s. 238. Att å ena sidan hålla fast vid Guds rike såsom invärtes, men å andra sidan låta all ting ärligen och skickligen tillgå. Rundgren Minn. 2: 153 (1873, 1883); jfr 4 c α.
d) som har den rätta kvantiteten l. graden; lagom l. icke alltför stor l. hög l. liten o. d., måttlig; ss. adv.: lagom, måttligt; någorlunda. Carlberg SthmArchitCont. B 4 b (1740). Skickligt pris. Nordforss (1805). Taga skickligt för sig. Weste FörslSAOB (c. 1815). Skickligen stor, bra. Schulthess (1885).
2) som har de rätta egenskaperna l. förutsättningarna för l. duger till ngt visst; som lämpar sig väl (för ngt visst, i visst sammanhang l. avseende), lämplig o. d.; jfr 1, 3.
a) (utom i bibeln numera nästan bl. i α o. β) om person: som har de rätta kvalifikationerna l. förutsättningarna (med avs. på kunskaper, färdigheter, erfarenhet, anlag o. d.) för att duga till ngt l. kunna göra ngt; som är i stånd till att göra ngt; kapabel; väl skickad, lämplig; förr äv.: som har de nödvändiga förutsättningarna för att man skall kunna göra ngt med honom, lämpad; särsk. i uttr. skicklig till ngt l. (till) att göra ngt. 2Tim. 3: 17 (NT 1526). (Då man vid val av hustru) råkar widh een ond och wanartig quinno, eller ock itt took, som til ingen ting j hwset är skickeligh, så är .. thet een plågha. LPetri 1Post. N 6 b (1555). Then som skickeligh är till något gått att wthrätta. Forsius Phys. 28 (1611). De ynglingar, som med flit .. trivialscholan igenomgåt, .. må pröfwas skickelige at ifrån scholan till gymnasium förflyttas. Skolordn. 1778, s. XXII. Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något. 2Kor. 3: 5 (Bib. 1917; NT 1526: mectughe). — jfr O-, UPPBÖRDS-SKICKLIG. — särsk.
α) (numera i sht jur. o. admin., fullt br.) i fråga om ngns kvalifikationer l. förutsättningar med avs. på viss (yrkesmässig, officiell) verksamhet l. viss befattning o. d.; ofta liktydigt med: kompetent, meriterad, behörig, kvalificerad; företrädesvis i uttr. skicklig till ngt; stundom svårt att skilja från 3. Hwar man är icke skickelig til at förkunna gudz ordh. OPetri 3: 88 (1530). Äger Konunger Lagman tillskicka uthi hwarie Lagsagu .. infödde Swenske, the som förståndige och skickelige ther till wara kunna. Lagförsl. 427 (c. 1606). När Konungarne (under forntiden) påbödo krigstog, var hvarje Odalman, som befans skickelig til krigstienst, skyldig at följa med, då det påfordrades. Schönberg Bref 1: 17 (1772). Tjensten tillföll den äldste sökanden, ehuru denne troligen var den till ämbetet minst skicklige. Wisén i 3SAH 4: 168 (1889). Erfordras vikarie för byråchef (i generalpoststyrelsen), må därtill skicklig tjänsteman vid postverket av styrelsen förordnas för högst 45 dagar i följd. SFS 1920, s. 1519.
β) som har fallenhet l. anlag l. läggning l. begåvning för ngt; i vissa fall liktydigt med: begåvad, läraktig; företrädesvis om barn l. ungdom; numera nästan bl. (arkaiserande) i uttr. skicklig till ngt. Thyselius HdlLärov. 1: 16 (1620). Föräldrar skola .. se til, hwar til the (dvs. barnen) äro skickelige och bögde. Swedberg Cat. 298 (1709). En skicklig Ungdom, som .. gaf hopp om sig, att .. göra goda framsteg. Alopæus BorgåGymn. 342 (1807); jfr 4 a. Föga skicklig till studier. SvHandordb. (1966).
γ) (†) i fråga om ngns förutsättningar för ngt med hänsyn till hans fysiska l. psykiska tillstånd l. sinnelag; särsk. i uttr. skicklig till glädje, som har förmågan att känna glädje; skicklig till befruktning, duglig till befruktning. Iach kan bådhe föractat wara, iach kan och affhollen wara, Allestedz, och j allting är iach skickeligh, bådhe mätter och hungrogher wara, bådhe noogh hafua och nödh lidha. Filipp. 4: 12 (NT 1526). Den ena människan är mer .. skickelig til glädje, än den andra. Nohrborg 661 (c. 1765). Efter förlossningen åligger det Förlossningshjelparen att så vårda och sköta qvinnan, att hon må .. återgå till sitt förra lediga tillstånd, skicklig till ny befruktning. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 2 (1839).
δ) (†) rättsligt kapabel. Björkegren 1473 (1786). Skicklig .. att ärfwa. Nordforss (1805). Qvinna — erkännes såsom fullt skicklig att vara testamentsvittne. Olivecrona MakGift. 241 (1859).
ε) (†) i uttr. som beteckna att ngn för tillfället befinner sig i ett sådant tillstånd l. sådan belägenhet l. gm förberedelser försatt sig l. gm prövningar o. d. försatts i ett tillstånd som gör att han är i stånd att l. lämpar sig för att l. kan göra ngt; äv. övergående i bet.: värdig l. berättigad (att göra l. få ngt). (Jesus) skulle .. komma oss til rettelse jgen, at vij motte warda skickelige til at jngå j gudz rike. OPetri 3: 156 (1530). Altså fastade thenne Cornelius, och giorde sig ther igenom skickeligare til en andechtig och trogen bön. Swedberg SabbRo 429 (1688, 1710). Wi skole renas här, i denna pröfnings tid, / At skickelige bli din sälhets lott mottaga. Nordenflycht QT 1745, s. 9. (J. III) ansåg sig på slutet ej skicklig att begå nattwarden. Fryxell Ber. 4: 139 (1830). Oscar II 2: 114 (1861, 1887).
b) (†) om djur l. växt l. sak l. förhållande o. d.: som på grund av sin beskaffenhet l. sina egenskaper l. efter viss bearbetning l. förberedelse l. dyl. lämpar sig för ngt l. är i stånd att l. duger till att l. kan göra ngt l. är lämplig att göra ngt med, lämplig, passande o. d.; äv. närmande sig bet.: redo, klar; särsk. i uttr. skicklig till ngt l. skicklig (till) att göra ngt; jfr 4 b. Beläther och målningar kunna wel lijdeligh wara i Kyrkiornar, ther the skickelige ähro, och haffua någon wiss historia eller merckelse at tekna. KOF 1: 335 (1575); jfr 4 b. (Enbärsolja) gör alla såår skickeligh till att läkias. OMartini Läk. 45 (c. 1600). Sielfue Materien är odödheligh och oformligh, doch är han skickeligh att wedertagha allahanda former. Forsius Phys. 13 (1611). Så lähr nu .. Gen. Gouv:n wara omsorgse, huru först een skickeligh orth till Kruutbruuket wällias må. LReg. 298 (1680). At det hvita Gullet, ibland alla Metaller och blanningar är det skickligaste til Tubspeglar. VetAH 1752, s. 275. Den tillagde Salmiaken förwandlar Salltpettersyran till Aqwa Regis, som är skickeligast att lösa Järnet, där det är uti wisz grad förbrändt. Rinman JärnH 815 (1782). Är Du så god .. och framförer mitt underdåniga svar till K Mt att (fregatten) Patrioten är skickelig till Expedition. CAEhrensvärd Brev 1: 114 (1787). Denna Stat (dvs. konungariket Neapel o. Sicilien) har ännu icke bekommit något skickligt namn; i allmänna Tidningar kallas han Bägge Sicilierne. Djurberg GeogrUngd. 68 (1800); jfr 1. Rofdjuren .. äro mer eller mindre skickliga att tämjas och blifva läraktiga. Nilsson Fauna 1: 102 (1847). — jfr BEFRUKTNINGS-, O-SKICKLIG. — särsk. [jfr a] i uttr. skickligt ämne till ngt, om (ung, ännu outvecklad l. icke utbildad) person som har de rätta kvalifikationerna l. förutsättningarna för att duga till (att ägna sig åt) ngt l. bli ngt. Polhem Brev 114 (1715). Han är ett skickligt ämne till prest. Weste FörslSAOB (c. 1815).
c) (†) ss. adv.: på lämpligt sätt, lämpligt; lämpligen; i vissa fall svårt att skilja från 1 c, 4 c. Hure thet landköpmandz och bonde seglattz skickeligen affskaffes motte. G1R 22: 149 (1551). Lindfors (1824).
3) pregnant: som har god förmåga l. är duglig i ett l. annat avseende l. har goda kunskaper o. dyl. l. (om sak) som vittnar om sådan(a) egenskap(er); i ä. ex. ofta svårt att skilja från 1 l. 2; jfr äv. 4 a.
a) i fråga om (praktisk) duglighet l. praktiska färdigheter o. d.
α) om levande varelse (särsk. människa): som har god förmåga att utföra ngt praktiskt l. att praktiskt tillämpa ett teoretiskt kunnande, som äger förmåga att utföra ngt väl, som äger god färdighet l. god praktisk förmåga, duglig, dugande, duktig; yrkeskunnig; rutinerad, framstående (i sin verksamhet), god l. bra (ss. utövare av ngt). En skicklig snickare, sömmerska, kokerska, musiker, affärsman, försäljare, politiker, taktiker, bridgespelare. Han var en av landets skickligaste kirurger. Vara skicklig i sitt fack. Han var mycket skicklig i att göra svart till vitt. Vara skicklig med pennan, i fingrarna. Psalt. 45: 2 (öv. 1536). (Konung Valdemar) war intit så achtsam, icke heller så skickeligen i krijgshandel som hans brodher (hertig Magnus) war. OPetri Kr. 84 (c. 1540). Parjumouf var ganska skicklig att simma. Almqvist Parj. 78 (1817). Han .. var en utmärkt skicklig ämbetsman. De Geer Minn. 1: 211 (1892). Med sina långa, smala, spetsiga vingar är nattskärran en mycket skicklig flygare. Arv 1945, s. 28. En skicklig stenograf. Siwertz Tråd. 27 (1957). — jfr HANDA-, KONST-, O-, SKJUT-, SLÖJD-, SPRÅK-, YRKES-SKICKLIG, FÖR-SKICKELIG m. fl. — särsk. i överförd l. bildl. anv.
α’) (mera tillf.) om växt. Det varken människorna i sina kroppar eller de kemiskt så skickliga, högre växterna kunna, det förmår däremot några av de allra lägsta organismerna. Bolin KemVerkst. 139 (1942).
β’) (i sht i vitter stil) om lem l. redskap l. instrument; ofta ss. bestämning till ett ord betecknande lem osv., som mer l. mindre klart står metonymiskt för person. Til evigt säker hugkomst, behöfde .. (melodierna till Fredmans epistlar) at af en skickelig hand en gång för alla omedelbarligen flyttas från Auctorns röst på papperet. Kellgren (SVS) 5: 244 (1790). När det gäller dylikt (dvs. att finna ömma punkter hos ngn) är väl instinkten alltid ett skickligare instrument än förnuftet. Botwid Wennb. 23 (1939). Roligt att se hur den skickliga handen / återger svenska naturen med flit. Taube Dröm. 11 (1953).
β) om verksamhet l. handlande l. metod o. d.: bedriven med resp. vittnande om skicklighet; tillf. äv. om föremål, i uttr. skicklig i utförandet, skickligt utförd. Det var ett skickligt grepp av debattören att börja diskussionsinlägget med att berömma motståndaren. Advokaten hade presterat ett skickligt försvar av den anklagade. Genom skickeligh hwshåldning warda hwsen full. Ordspr. 24: 4 (Bib. 1541). Pansarkanonbåten Palestro .. hade .. genom skickliga manövrer undvikit .. (österrikarnas) påseglingsförsök. Oscar II IV. 1: 144 (1869, 1890). (E. Brambecks skulptur) ”Sorg”: .. en grupp af kraftigt och känsligt naturstudium, nobel i hållningen, skicklig i utförandet. Nordensvan SvK 695 (1892). Avund och svartsjuka och Tant Götas skickliga förhörsmetoder (hade) drivit henne att säga allt möjligt. Hedberg VackrTänd. 210 (1943). — jfr KONST-, O-SKICKLIG.
γ) ss. adv.: på ett skickligt sätt, med skicklighet; utmärkt, väl. Ett skickligt utfört arbete. Fotbollslaget presterade ett skickligt upplagt försvarsspel. Gå skickligt till väga. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 79 (1539). Han (visade) skickligt .., att de motsägelser opponenten påtalat lågo i själva den rörliga naturen hos de själens krafter han studerat. Siwertz JoDr. 88 (1928).
b) i fråga om intellektuella l. teoretiska färdigheter.
α) (numera föga br.) kunnig, lärd o. d. Esra .., hwilken en skickeligh Scrifftlärder war j Mose lagh. Esra 7: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: en skriftlärd, väl förfaren i Moses lag). Thet tienar vara en skickelig man bådhe til lärdom och leffverne, som tijt (dvs. till Umeå socken) skulle förordnas. OxBr. 12: 28 (1618); jfr 4 a. (Sv.) Skickelig .. (lat.) doctus, sciens. Lindfors (1824). Dalin Synon. 58 (1925).
β) (†) klok, vis. Then forstondig är han skal skickelig warda. SalOrdspr. 1: 5 (öv. 1536). Tacker Herranom .. Then himlanar skickeligha giordt haffuer. Psalt. 136: 5 (Bib. 1541; Vulg.: in intellectu; Bib. 1917: med förstånd).
γ) (vard.) förslagen, listig, slug. Lyckligare skall han, Kittelbotaren, den förhatlige, kalle, skicklige Magnus blifva. CJLAlmqvist (c. 1825) i 3Saml. 5: 129.
4) (numera bl. arkaiserande) som handlar l. (om sak) som är i enlighet med vad allmänt skick o. bruk l. konvenansen l. god ton l. moralen fordrar o. d.
a) om person: som uppför l. beter sig l. uppträder på ett hyfsat o. ordentligt sätt l. i enlighet med moralens l. konvenansens fordringar; som har goda maner, väluppfostrad, belevad, hyfsad; ordentlig; hövisk; anständig; stundom liktydigt med: respektabel; korrekt; hygglig, beskedlig, snäll; i ä. ex. stundom utan bestämd avgränsning från 1 l. 3. Hertog Magnus (Birgersson) war en skickelig förste och hölt sitt hoff erliga och skickeliga med alla handa ridderspeel. OPetri Kr. 88 (c. 1540); jfr 1, 3 a α. E14R 1561, 1: 157 a. (På hans redbara svar) förnam Xantus at Esopus war en höffweligh och skickeligh menniskia. Balck Es. 23 (1603). Är Herren skickelig så lärer Drengen Seder. Spegel GW 293 (1685). Folket (i Anjou i Frankrike) äro så skickelige och belefwade, at man i sälskap intet ledsnar wid them. Lenæus Hübner 53 (1738). Wid en reel gata åstundas et Rum, hälst åt gatan, af en skickelig Ungkarl. GT 1786, nr 59, s. 4. Hållen er tysta och skickeliga! Engström Blandn. 249 (1925; till pojkar). SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt). — jfr O-SKICKLIG.
b) med sakligt huvudord: som passar sig, passande, lämplig, anständig, tillbörlig; numera företrädesvis om personligt uppträdande l. beteende l. uppförande l. leverne o. dyl. o. i denna anv. äv.: hyfsad, ordentlig, hygglig o. d.; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 1 l. 2 b. Man seer och the land och rike i hwilkom fögho skickeliga sedher äro så wel stå widh macht, som the ther skickeliga tilgår. OPetri Kr. 156 (c. 1540). Balck Es. 17 (1603: skickeligha åthäffuor). Sveno Jonæ Vestgothus .. haffver och altijdh aff ungdomen fördt, såsom ännu förer, itt stilla och skickelighit lefverne. OxBr. 12: 26 (1617). Examen höls och Juhl lof gafs wid den wanliga Luciæ tiden, med alfwarsamma förmaningar til Guds Fruchtan, skickeligit upförande och flitig Kyrkogång i Helgdagarna. ÅbSvUndH 58: 283 (1752). Det brast lös ett så befriande skratt, att ingen hann tänka efter, om det också var skickligt att skratta på ett sådant rum (dvs. i kyrkan). Malmberg Åke 21 (1924). SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt). — jfr O-SKICKLIG. — särsk. (numera knappast br.) substantiviskt, i uttr. det skickliga, det passande, vad konvenansen l. anständigheten fordrar. (Horatius berömmer Homeros för att han) icke uppstämmer sin berättelse i en djerf och stolt ton, med ett ord, för det han aldrig felar mot det skickliga. Enberg i 2SAH 7: 291 (1815); jfr 1 d. Franzén Minnest. 2: 374 (1830). Tidt och ofta förbröt (han) sig mot lagarne för det skickliga och passande. MinnSvNH XII. 2: 20 (1893).
c) ss. adv.; i ä. ex. stundom utan bestämd avgränsning från 1 c o. 2 c.
α) ss. bestämning till ord med bet. ’uppträda’, ’bete sig’, ’uppföra sig’, ’handla’, ’leva’, ’tillgå’ o. d.: i enlighet med moralens l. konvenansens fordringar, hyfsat o. ordentligt, väluppfostrat, belevat; anständigt, hyggligt o. d. Käre brödher .. låter allting ärligha och skickeligha till gå. 1Kor. 14: 40 (NT 1526); jfr 1 c. OxBr. 12: 77 (1638). Thet står intet i wår godtyckio (dvs. står oss icke fritt att efter eget behag avgöra), om wi wilje Christeligen och skickeligen lefwa. Swedberg SabbRo 748 (1688). Det var nog en överraskning för föräldrarna att se barnen uppföra sig så skickligt, som de gjorde på examen. Lagerlöf Kejs. 51 (1914). I likhet med Luther ogillade .. (domprosten Olbers i Lund) t. ex. ej, att dans förekommer i ett hem, naturligtvis under samma förutsättning som han, att allt går skickligt och ordentligt till. MinnGPrästh. 1: 102 (1924). SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt).
β) (numera bl. ngn gg) ss. satsadverbial: anständigtvis, lämpligen. Mycket vore att förtälja, som här icke skickligt förmälas kan. Topelius Fält. 4: 484 (1864). Varför jag icke skickligen kan undgå att nämna, att (osv.). Östergren (1939).
5) (†) egen, underlig, märkvärdig. Det var skickligt, sa Ola Arvidsson. Landsm. XI. 2: 28 (1896; ordstäv från Värml.).
B: (4) SKICKLIGT-VIS. [jfr t. schicklicherweise] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) anständigtvis, honnettemang, lämpligen o. d. Om aftnarne, efter théet, sitta vi i gungstolar på piazzan, klädda så tunnt som skickligtvis sig göra låter. Bremer NVerld. 3: 95 (1854). Det kunde väl synas, såsom kunde konstitutionsutskottet och riksstånden knappt skickligtvis begagna den rättighet utskottet egde att afstyrka. Svedelius Repr. 439 (1889). Östergren (1939; angivet ss. skriftspråkligt).
Spalt S 3884 band 26, 1970