| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOCKA skok3a2, v. -ade; o. SKOCKAS skok3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (utom i ssgn MOLN-SKOCKARE bl. tillf., Östergren (1939)).
a) (i sht i vitter stil) tr.: samla (ngra) i en skock l. skockar l. (allmännare) i (stor) mängd, hopa, flocka; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildlig anv. (jfr SKOCK, sbst.1 1 e α), med avs. på ngt sakligt: föra l. dra samman till stora (o. täta) anhopningar l. i stor mängd, hopa; oftast med avs. på moln o. d. (Lat.) Aggregare .. (sv.) Samla, skocka, sälla til. Ekblad 152 (1764); jfr b. (Preussens konung) oroade icke gerna någon (flykting) för samvets- och religionsmål, han lemnade alla burskap med uppräckta händer, och någras lycka skockade en otrolig mängd dit. Chydenius 15 (1765). Hösten sina stormmoln skockar. Runeberg (SVS) 2: 235 (1845). Så länge Jupiter skockar molnen och slungar blixten, kan ingen naturvetenskap inlåta sig på en forskning om de verkliga orsakerna till blixtens slag och åskans dån. Rydberg KultFörel. 2: 116 (1885). Falske profeter, profetissor och sibyllor skocka fanatiska hopar uppåt bergen till yttersta domen. Högberg Vred. 3: 231 (1906). Under tiden hade det elaka ödet skockat sina moln över Henning Bergers huvud. Norling Mänskl. 119 (1930). Edfelt Högm. 49 (1934). — jfr SAMMAN-SKOCKA, MOLN-SKOCKANDE o. MOLN-SKOCKARE.
b) refl. l. ss. dep.: samla sig l. samlas i en skock l. skockar l. (allmännare) i (stor) mängd, hopa sig, flocka sig; i sht förr äv. om fisk (jfr SKOCK, sbst.1 1 b): samla sig l. samlas i stim l. mängd(er). Broman Glys. 3: 304 (c. 1730; ss. dep., om fåglar). Så snart vi komme genom stads porten begynte gåssar och flickor att skåcka sig kring vagnen; ju längre vi komme dess större blef hopen, som fölgde oss .. med glättiga rop. Ferrner ResEur. 65 (1759). Saxo (berättar), at Fisken i sådan myckenhet skåckat sig i Sundet, at Rodrarne intet kunnat bruka årorna. Lagerbring 1Hist. 2: 871 (1773). Alla skockades kring den afsvimmade hustrun. Strindberg Giftas 2: 249 (1886). Kaka söker maka och lika fåglar skockas. FoF 1914, s. 41 (från Smål.). Vi skockade oss innanför dörren och hyssjade åt senkomlingarna att vara tysta. Nilsson HistFärs 155 (1940). — jfr SAMMAN-SKOCKA. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) med bestämning inledd av prep. till, betecknande plats dit personer l. djur samlas i skock(ar) l. i (stor) mängd, i sht förr äv. betecknande person som skockar l. mängder av personer ansluta sig till, förr äv. betecknande fårahjord som vilsegångna får sälla sig till l. förena sig med. The förkomna söker Tu, tils the sig til hjorden skocka; / The förwildta ropar Tu; the som sig i synd förstocka. Kolmodin Rök. 75 (1728). Han drager med sin krigshär nu mot London / Och yra skaror skocka sig till honom. Hagberg Shaksp. 5: 106 (1848). Nu tillstundade påskhögtiden, då äfven landsortens folkmassor skulle skockas till Jerusalem. Wikner Pred. 474 (1881). Forssell Tärna 29 (1904).
β) (i sht i vitter stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr SKOCK, sbst.1 1 e α), om ngt sakligt: samla sig l. samlas till stora (o. täta) anhopningar l. i stor mängd; oftast om moln o. d. O Adam, hur tu tig förtog! / Hwad jemmer, ah tu på osz drog! / Ther skockar synd sig vtan tahl: / Här siukdom, plågor, we och qwal. Swedberg Ungd. 273 (1709). (Sanden i Skåne) är flygande, fin och hvit ock skockar sig i drifvor som snö. JGOxenstierna Dagb. 122 (1770). Bäckens svala bölja lockat / Alla nejdens flickor dit; / Och der häckens löf sig skockat / Ler en gosse, gömd med flit. Runeberg (SVS) 1: 246 (1833). Han började urskilja taken å småstadens hus, som ödmjukt skockade sig kring kyrkan, hvars .. himmelssträfvande torn bildade medelpunkten i småstadens silhuett. Fahlcrantz Kyrkoh. 110 (1907). Viktiga äro de naturskyddsliga principfrågor, som skocka sig kring detta namn (dvs. Abisko). SvNat. 1928, s. 4. För den som hade förmågan att tyda tidens tecken, var det tydligt, att politiska stormmoln höllo på att skocka sig över Nederländerna (på 1560-talet). Grimberg VärldH 9: 128 (1940). — särsk. (numera bl. tillf.) med subj. i sg., betecknande moln l. åska l. ngt (t. ex. olycka l. strid) som liknas vid l. tänkes ss. moln l. oväder o. d.: samla sig l. torna upp sig l. koncentrera sig. Striden skockar sig lik et oväder, och snart skolen I höra dödens rytande. Ossian 3: 14 (1800; eng. orig.: The battle gathers like a storm). Aftonen nalkas med stormande gny! / Molnväggen skockas och åskwagnen knarrar! Ling Kärl. 19 (1816). Jag såg att en olycka skockade sig öfver oss alla, men jag hade inte kraft att förekomma den! Blanche Våln. 664 (1847). Hundarna slokar öronen sänker svansen, hästen skyggar stegrar sig, träden jämrar och gnisslar, åskan skockas. Arnér Finnas 106 (1961).
c) (†) intr., = b. På altart tändes ljus ofanteligen tjocka, / Dit alla socknens barn i stora högar skocka; / Ty endast Juledag man slika ljus feck se. Livin Kyrk. 100 (1781).
d) (mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åstadkommer skockning (se f). Var två eller tre möttes å gatorna, uppstod genast mellan likstämda och stridiga viljor ett skockande larm, som snart kokade upp till handgemäng. Högberg JesuBr. 2: 34 (1915).
e) [specialanv. av a o. b] i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.): samlad i skock(ar) l. (allmännare) i (stor) mängd, hopad; ofta (i sht i vitter stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr SKOCK, sbst.1 1 e α), om ngt sakligt (i sht om moln o. d.): samlad i stora (o. täta) anhopningar l. i stor mängd, hopad; i sht förr äv. (motsv. b β slutet) om enstaka moln: som uppkommit gm samling av smärre moln, koncentrerad. Serenius H 1 b (1734). På fältet Sverges här .. / Omkring den tapra Carl sig åter samlad ser / Och likt et skockadt moln i spåren sig beger. Gyllenborg Bält 142 (1785). I sin kammare satt vid fönstret den vördige pastorn, / Rökte sin pipa och blickade ut mot vägen i längtan, / Stundom med handen fläktande bort den skockade röken. Runeberg (SVS) 3: 112 (1836). Fullt af fiendtliga män är huset, och städse de slagta / skockade får och oxar. Johansson HomOd. 4: 320 (1844). Bland skockade skyar af sjelfviskt qvalm / Hans sång (dvs. Tegnérs Svea) lik rensande tordön skär. Snoilsky 3: 53 (1883). Hur begära att .. (arkitekturen) skall hafva någonting gemensamt med denna marknad (på utställningen i Paris) af gjutna gipsmodeller skockade bredvid hvarandra ifrån världens alla hörn? TT 1901, Ark. s. 3. Molnens skockade massa tycktes sänka sig allt närmare jorden. Krusenstjerna Dagdriv. 178 (1923). Strandängen där ett par hundra människor stodo skockade. Böök ResSv. 188 (1924). — jfr SAM-SKOCKAD.
f) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att skocka (i bet. a) personer l. djur l. ngt sakligt l. (vanl.) om förhållandet att ngra l. ngt skockas (se b); äv. konkret, om den samlade hopen. (Det påstås) at bien med hwiszlande skola kunna förmås til samling och repande eller skåckning. Koch Biskiöts. 49 (1753). Hvilket oväsen och stoj i denna skockning af män och lastdjur! Hedin Transhim. 1: 56 (1909). — jfr FOLK-, SAMMAN-SKOCKNING.
2) (ålderdomligt) motsv. SKOCK, sbst.1 2: ordna l. räkna (ngt) i antal av sextio (stycken). Landtmannen blifwer tillåtit sina Trägårdswäxter .. wid Hamnarne at försälja, dock ej annorlunda, än hwad som räknas, ifrån 100 til och med 25; hwad som skockas, til och med 15; hwad som mätes, ifrån Tunna til fierding, och hwad som wäges, ifrån pund til 5 marker. KungörTrägFörs. 15/12 1749, s. 4. Kålen skall skockas / och potatisen plockas. Granström Vis. 35 (1913).
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 a: (gm att skocka) samla ihop (ngra); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., med avs. på ngt sakligt, äv.: gm att hopas åstadkomma (ngt). Nordforss (1805). Jag (väljer ett ämne o.) skockar ihop några tankar deröfwer. AJourn. 1813, nr 26, s. 3. (Lat.) glomerant tempestatem .. (sv.) de (dvs. molnen) skocka ihop ett oväder. Andersson Antol. 198 (1909).
2) till 1 b, refl. l. ss. dep.: samla (ihop) sig i skock(ar) l. i (stor) mängd; äv. oeg. l. bildl. De uti rundlar skurne trän / Sig skåckat hop, i täta Salar. Nordenflycht QT 1746—47, s. 44. Fernow Värmel. 71 (1773: skåckat sig tilhopa). Fienden skockas på kullarne hop. Arfwidsson Oisian 1: 303 (1842). Vid sekelskiftet var det, som om ett kallt vinddrag plötsligt svept fram och som om molnen begynt skocka sig ihop på S(hakespeare)s himmel. Montelin VLittH 4: 153 (1933). —
SKOCKA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S) 040, äv. 032; o. (i bet. 2) SKOCKAS SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. jfr samman-skocka.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 a; jfr skocka ihop 1. Thomander 1: 144 (1828). Då Mälarlandens första lilla köpstad började skocka samman sina små timmerkojor eller klinhus. Alving Uppsala 17 (1923).
2) till 1 b, refl. l. ss. dep.; jfr skocka ihop 2. Bönder skockade sig tilsammans, walde de resligaste af hopen til anförare, och slogo de Danske ehwar de dem råkade. Celsius G1 1: 51 (1746). (På senvintern) ha (tjäder-)tupparna alltmera skockats tillsamman .. i tallar på höglänt mark eller på hyggen. Rosenius SvFågl. 3: 317 (1930). —
SKOCKAS FRAM10 4. (numera bl. tillf.) till 1 b, ss. dep.: framträda i skock(ar), uppträda skockvis; anträffat bl. oeg., om träd. Förvillad i en löfrik park, / .. Jag ledes i förtjusta dalar, / Där träden öpna sig i salar / Och straxt därefter skockas fram. Creutz Vitt. 54 (1755). —
Spalt S 4349 band 26, 1972