| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKODON skω3~dω2n, n.; best. -et; pl. =.
om (yttre) fotbeklädnad (se d. o. 1); dels (förr) om fotbeklädnad bestående av ett stycke skinn o. d. fäst kring foten, dels om fotbeklädnad bestående av en (av skinn l. läder l. trä l. gummi o. d. tillverkad) sula (jämte klack) o. en l. flera remmar avsedda att hålla fast sulan vid foten (särsk. liktydigt med: sandal), dels (o. i fråga om nutida förh. företrädesvis) om (numera oftast utanpå strumpa buren) fotbeklädnad bestående av en (av skinn l. läder l. trä l. gummi o. d. tillverkad) sula (jämte klack) o. en (av samma slags material som sulan l. av tyg o. d. tillverkad) ovandel (som ofta är försedd med en av ett snöre l. ett spänne sammanhållen öppning) samt ev. ett mer l. mindre högt på benet gående skaft; i sht i pl.; jfr SKO, sbst. 1. Handsydda, pliggade, vändsydda, klistrade, durksydda, sandalsydda skodon. Ortopediska skodon. Handgjorda, fabrikstillverkade skodon. Svenskt skodon, se SVENSK. Tyskt skodon, se TYSK. På gamla Skodoon, gamla huus, gamla uhrwerk och gamla Keringar är altijd något at flicka och laga. Hiärne 2Hskr. 194 (c. 1715). Ehuru stöflar hos oss redan finnas omtalade på 1400-talet, voro dock skor under 15, 16 och 17 hundratalen de allmännaste skodonen i Sverige. Hägg Fotbeklädn. 67 (1873). Trånga eller illa sittande skodon äro ett oting på marsch. Tingsten o. Hasselrot 55 (1902). Den kortskaftade strumpans öfverkant, som synes ofvan skodonet. Arsenius MannKläd. 262 (1902). Skodon .. (dvs.) I kollektiv betydelse varje fotbeklädnad utom strumpan, damasken och benlädret; de viktigaste skodonstyperna äro sandalen, mockasinen, toffeln, lågskon, galoschen, kängan, pjäxan, bottinen, pampuschen, halvstöveln, stöveln, kragstöveln och sjöstöveln. SvSkoT 1927, s. 71. Skodon med träsulor ha existerat sedan gammalt. Kulturen 1950, s. 86. — jfr BARN-, DAM-, FABRIKS-, HERR-, INNE-, JAKT-, LÄDER-, MANS-, MARSCH-, PROMENAD-, RESÅR-, SIDEN-, SPORT-, YTTER-SKODON m. fl.
-FABRIKÖR. skofabrikör; äv. (skämts., tillf.) om skomakare som tillverkar skor. Fröding Guit. 138 (1891; om skomakare). —
-PENNINGAR, pl. (om ä. tyska förh.) skopengar utgående till en anställd ss. en löneförmån (i st. f. skor in natura). KrigVAT 1851, s. 586. —
-TILLVERKNING~020. (skodon- 1902. skodons- 1902 osv.) skotillverkning. Arsenius MannKläd. 44 (1902). —
Spalt S 4352 band 26, 1972