| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKROTT skrot4, sbst.2, i bet. 1, 3 r. l. m. (Topelius Fält. 5: 444 (1867) osv.), i bet. 2, 4 n. (Spegel GW 258 (1685; i bet. 2), Jansson FarlMids. 68 (1954; i bet. 4) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
(numera nästan bl. mer l. mindre vard.).
1) kropp o. d.
a) om djurkropp; skrov (se d. o. 3 a); särsk. ss. (icke nedsättande) beteckning för avpälsad (l. flådd) djurkropp; äv. ss. ringaktande beteckning för djur (särsk. ss. senare led i ssg). När sälarna äro dödade, läggas de på rygg, .. hvarefter hud och späck tillhopa aftagas. .. Resten af djuret, den så kallade skrotten, blir liggande på isen, till rof för fåglar och isbjörnar. UB 3: 586 (1873). Jag flår gåsen, ty jag vill tillvarataga skinnet, rensar skrotten och tänker partera den för stekning. Munsterhjelm Vildm. 64 (1936). En gång i tiden var hon mullig, Ingegärd, lite för jämnbred … Fast vacker … Jesses, ja, så vacker hon varit! Nu var hon då bara som skrotten på någon avpälsad magerräv. Rosendahl Lojäg. 17 (1956); jfr b. jfr: Hundskrotten såg på mig .. såg och förstod. Boberg BortStig. 51 (1927).
b) om människokropp: skrov (se d. o. 3 b); (skrälle till) kropp; äv. ss. ringaktande l. nedsättande beteckning för person (med tanke på kroppen): stackare, skrutt (se d. o. 1). Hej, bonde! .. finns här ett pörte? Jag har hittat en skrott vid landsvägen. Topelius Fält. 5: 444 (1867). (Det) vore .. väl själfva f-n om han inte skulle få religionsflugan ur skrotten på henne och bli herre i sitt eget hus. Sparre Björkhag. 63 (1914). Detta flott / gör så gott / i vår stackars magra skrott. AB 1919, nr 28, s. 7. Edqvist MannHav. 39 (1967). jfr: Där stod en liten flickskrott från blomsteraffären. Lilliehöök MaryAnne 18 (1933). — särsk. (föga br.) i uttr. i bara skrotten, i bara skinnet, spritt naken. Strömberg Tjuvp. 134 (1916).
2) (†) skrov (se d. o. 4). The (dvs. människohänder) byggia så wäl op the alrastörste Slotten, / Och alralängste Skeep som alraminste Skrotten. Spegel GW 258 (1685).
3) om det som är kvar när man ätit ett äpple (l. päron), kärnhus (med ngt fastsittande fruktkött), ”skrabba”; äv. oeg., om dåligt äpple. SAOL (1950). Wessén VOrd (1961). — jfr ÄPPEL-SKROTT.
4) (mera tillf.) (litet,) övernaturligt l. i fantasin existerande väsen; jfr SKRUTT 3, SKRYMT, sbst.1 1. Inne under granarna lyste en gnista till och flammade upp i eld. Det var en miniatyrbrasa av barr och kvistar, och man kunde tydligt se en massa små skrymt och skrott som försökte rulla in en grankotte i elden. Jansson FarlMids. 68 (1954).
Spalt S 4997 band 26, 1973