Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVALLRERI l. SKVALLERI, n. (ÅngermDomb. 7/11 1634, fol. 71, Därs. 27/11, fol. 75) l. f.? (ÅngermDomb. 22/6 1632, fol. 62 (: annor skualereij; möjl. n. pl.)).
Ordformer
(skualer- (squ-) 1632—1634. squaller- 1641. squalrer- 1636. -eij 1632. -ij 1634—1641)
Etymologi
[avledn. av SKVALLRA, v.; formen skvalleri sannol. uppkommen gm dissimilatoriskt bortfall av r (jfr skvallare, skvallerska, sidoformer till SKVALLRARE, SKVALLRERSKA, se SKVALLRA, v. avledn.)]
(†) skvallrande (se SKVALLRA, v. 1); skvaller (se SKVALLER, sbst.3 1); äv. i individuell anv., om enskilt fall av skvallrande l. yttrande innehållande skvaller. ÅngermDomb. 22/6 1632, fol. 62. Effter nogha Ransackningh fanss ingen witnen, som detta rychte beuisa kundhe. vtan alenast Ett skualerij aff En gammall socken stuffu kiäringh. Därs. 7/11 1634, fol. 71. Hustru Anna skall bötha för sit skualerij. Därs. 27/11 1634, fol. 75. Därs. 1641, fol. 167.

 

Spalt S 5414 band 27, 1974

Webbansvarig