| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYL ʃy4l, sbst.1, n. best. -et; pl. =.
1) (ngt som ger) skydd mot upptäckt l. vind l. regn o. d., skjul (se d. o. 1, 1 a); i sht förr äv. bildl.: hägn, beskydd; jfr SKUL, sbst.1 1, SKYLE 1, SKYLA, sbst.2 (Jag) befaler eder samptt alle käre barn och vårdnedt i Gudz nådige skyl til siäl och lijff. AOxenstierna 4: 81 (1628). Jag fik tå (dvs. på skapelsens andra dag) Taak och Skyyl ther under iag kan krypa. Spegel GW 86 (1685). Hårdwalls-ängar tola icke eller, at länge in på wåren hållas under watn, utan endast til des ängsbotn blifwit wäl upblött, då gräset hafwer nog must at upwäxa til skyl åt roten emot sommar-torkan. Gadd Landtsk. 2: 269 (1775). (Till staden Uleåborg) räknas äfven 9 à 10 små holmar, .. hvilcka, .. utom det Skyl de gifva Staden emot vädren, isynnerhet den våldsamma NW Stormen om höstarna, tjena .. (bl. a.) till betes ställen om Sommarn. BtVLand 3: 67 (c. 1795). I trädens täta skyl skall han ej sjunga mer. Runeberg 5: 328 (1832). Gyda befarade att vi snart skulle bli sedda, om vi inte sökte ett bättre skyl (än skuggsidan av en lada). Därför smög vi oss in i ladan. Lindström LeendGud. 77 (1951). — särsk.
a) (numera föga br.) om ngt som ger ngn otillbörligt (be)skydd, skyddad uppehållsplats; jfr SKJUL 1 i. Pastorns hus war ”ett tillhåll och skyhl för felaktiga och brottsliga qwinspersoner.” Cavallin Herdam. 5: 76 (cit. fr. 1720).
b) (numera föga br.) om skylande av kroppen (med kläder); jfr SKJUL 1 c. Det som menniskian till sijn krops skiälige vnderhålld tarfwar, och till dess behörige skyl och betäckellsse tiänar. HSH 31: 57 (1661).
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SKJUL 1 d; äv. dels om stor skärm av vitt tyg som anbringas i fören på säljaktsjulle o. framifrån döljer denna o. säljägarna, dels om skottvall (av sten) som användes vid sälskytte från skär o. d.; jfr SKYLE 1 slutet. Stundom hör till jullen äfven ett s. k. skyl, d. v. s. en stor skärm af hvitt tyg, som fastgöres i fören. Ekman NorrlJakt 229 (1910). Det är i synnerhet under höstnätterna detta vaktskytte bedrifves, ofta bakom skottvallar af sten (”skyl”). Därs. 250. Västerb. 1924, s. 359 (till skredstång).
2) (†) = SKJUL 3; anträffat bl. i sammansättningarna PORT-SKYL (Plank med Portskyl. VDAkt 1730, Syneprot., F III 7), VEDA-, VINTER-SKYL.
Spalt S 5518 band 27, 1974