| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYLDRA ʃyl3dra2, v., äv. (numera föga br.) SKYLLRA ʃyl3ra2, förr äv. SKILDRA, v.4, l. SKILLRA, v.4, l. SKÖLDRA, v.2, l. SKÖLLRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) vara l. stå skiltvakt, hålla vakt. (Alexander den store) löper .. vth i Förmaket, tager en Hillebard ifrån Wächtaren som ther tå skildrade, och ställer sig wid Dören aff ingången. Sylvius Curtius 559 (1682). När the (dvs. tranorna) sit Läger slå och sig til Roo begifwa / I Graan och Talle-top, tå (som the Lärde schrifwa) / Utsättia the sin Wacht, befalla honom skilra / Och see om någor syns som ärnar för them gilra. Spegel GW 212 (1685). (Sv.) Skyldra, .. (t.) Schildwache stehen. Heinrich (1814).
2) hälsa gm att hålla gevär o. d. på visst sätt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
a) utan obj.: skyldra gevär (se b); äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.): salutera (se d. o. 3 b α) med värja o. d.; äv. i uttr. skyldra med gevär l. värja o. d.; jfr 4. Söderman ExBook 48 (1679). Sedan Tapto är slagen böra Skiltwagterne eller Posterne för ingen skildra. LMil. 3: 23 (1692). ExInf. 1693, s. 3 (: med Musqueten). (Vid brödmönstringen) marcherar Regementet Compagnie-wis til Munster-platzen up, ..: Och skiöldras för Lands-höfdingen. PH 1: 701 (1727). Enligt 1775 års exercisreglemente .. föreskrevs, att officerarna skulle hälsa både genom att skyldra, antingen med sponton eller med värja, och dessutom genom att taga av sig hatten, ”dock utan att bocka sig.” Alm BlVap. 152 (1932). Jag minns .. från mitt barndomshem en liten .. oljemålning föreställande två officerare och en trumslagarpojke i paraduniform från 1809 års finska krig och i bakgrunden skyldrande soldater med korsade bantler. Ekelöf Utflykt. 109 (1947).
b) i uttr. skyldra gevär, ss. militär hälsning l. hedersbetygelse med båda händerna hålla gevär (l. annat handeldvapen) i lodrät ställning framför (vänstra delen av) kroppen; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.): salutera med värja o. d. (hållen på liknande sätt); äv. i substantivisk anv.; jfr PRESENTERA 8. Om Kongl. Maj:t passerar någon flygel af Regementet, giöres höger eller wänster om, under skyldradt Gewär. PH 5: 3148 (1751). Skildtvakt, som står med i armen gevär, skall skyldra gevär för Kongl. personer, samt för alla hvilka gevärsgång tillkommer. TjReglArm. 1858, 1: 45. Vid hälsning med skyldra gevär kommenderar regementschefen: Skyldra! InfRegl. 1945, 1: 212; jfr a. — särsk. oeg. l. bildl. (jfr 4). Af hvem har nu Michelet (sedan han utgivit en bok) rättighet att vänta ett skyldra gevär, om icke af mig. Jag har också redan tänkt ut sättet att göra tempot med besked. Blott jag hade någon rast och ro att till våren få något färdigt. JVSnellman (1844) i FoU 20: 129. jfr: ”Skyldra rrr!” — sa’ doktorn vid mönstringen. Schultz Ordstäf 33 (c. 1865).
3) [jfr 2 b] (numera föga br.) om gevär: stå l. hållas i lodrät ställning under skyldring (se 2 a). Musköterna skyldrade och trummorna dundrade (när kungen kom). Heidenstam Karol. 2: 282 (1898). Hallström G3 84 (1918).
4) i oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 2 a (jfr 2 b slutet); särsk.: (inta en ställning o.) hålla ngt på ett sätt som erinrar om ”skyldra gevär”; salutera (med ngt; se SALUTERA 3 d δ); i sht förr äv. (om sak l. person): stå l. uppträda liksom skyldrande vakt(er) l. liksom skiltvakt(er) o. d.; jfr 2 b slutet, 5—7. De elliest bistra åg de mer änn willa Diur / Dref willig Lydnas plikt sin Herre till at hylla. / Ett Leyon, Tiger, Pard, ha som Drabanter lagt / Sig Menskian runt omkring, at skylra på sin wakt. JWidman (1690) i SkrVSocLd 20: 93. Ther stodo Lagrar i gewär, / Och skillrade för Solen. Odel Sincl. 13 (1739). (G. III:s) plan, att mellan .. (Haga) slott och Stockholms lägga en rakt löpande gata, så att de tvenne slottens facader kunde skyldra mot hvarandra, var storartad nog. Blanche Våln. 316 (1847). Salukärran mot rännsten lutar / Med apelsiner och vinterfrukt / Och bornholmssill i skyllrande, brunröd rad / Och midt i det hela färska tidningsblad. Bååth NDikt. 76 (1881). Dess (dvs. Sveriges) skyllrande skogars tysta vakt / vid svedja och kolarmila. Tigerschiöld Dikt. 3: 40 (1898). Från dalens hinsida hördes snattret av de stygga plättaporna, som .. under klättring i de tornvassa mezquitoträden skyldrade oss med den nakna och plana akterplätten, till hämnd för tornarnas många stick. Högberg JesuBr. 1: 120 (1915). Frågan, huruvida .. (polismästaren) antingen skulle dricka vatten vid middagen eller endast .. skyldra med vinglaset och föra det till sina läppar utan att smaka dess innehåll. Hellström Malmros 281 (1931). Rusken skyldrar med piskan när husets port slås upp och brudparet kommer ut. Hedberg DockDans. 227 (1955). — särsk. [sannol. eg.: gå (noggrann marsch) som en skiltvakt] (†) om häst: (i alla gångarter) kasta framhovarna l. bakhovarna l. såväl fram- som bakhovarna framom varandra; anträffat bl. i p. pr. i adjektivisk o. överförd anv., om fotskifte: som karakteriseras av sådant sätt att kasta hovarna. Billing Hipp. 164 (1836).
5) [eg. specialanv. av 4; delvis sannol. dock påverkat till bet. av SKULLRA] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om högt föremål: synas (mot horisonten); sticka upp (över ngt); äv.: (på grund av speciella siktförhållanden): se ut (som ngt större) l. hägra; jfr SKULLA, v.2, SKULLRA, v., SKILDRA, v.3 2. Tecken eller märken til instundande Blåswäder gifwas åtskillige, mer och mindre pålitelige .. (t. ex.) När små båtar på hafwet, om morgonen sköldra som stora fartyg emot himmelsbrynet. Fischerström 2: 229 (1780). Ett understundom ganska intagande skådespel .. framställer den så kallade Hägringen, oftare på orten kallad skyldring, och i lägre stil skånsning. Bohman Vettern 2: 264 (1840). Bärg, i hvilkas benämning ”hvit-” ingår, skyldra hvita på afstånd, i följd af att på samma gång skogen å dem genom brand blifvit förstörd, äfven matjorden förtärdes, hvadan klippor ock stenar äro blottade ock genom elden antagit hvit färg. Landsm. VI. 3: 24 (1887). Vad är det som skyldrar där borta(?). Cannelin (1939).
6) [eg. specialanv. av 4] (numera mindre br.) dra till sig uppmärksamheten, falla l. sticka i ögonen, finnas l. stå att läsa o. d. (på iögonfallande plats); skylta (se d. o. II 2 b); förr äv. dels: gälla l. uppfattas (som ngt), dels i uttr. skyldra i ögonen, falla l. sticka i ögonen. Hölt .. iag med flere .. (uppförandet av de 900 daler som Verelius erhållit på antikvitetskollegiets stat) wara af honom sielf afstelt, på dhet hans 900 dr. sölfmt. icke skulle så högt skyllra i ögonen för dhe andra, som allena 300 dr. smt. hade. JHadorph (1674) hos Schück VittA 2: 137. När skuldposter äro, til hvilka klara bevis äro at Banquen aldrig kan komma til någon betalning, skrifvas de af, på det de eij fåfängt må stå och skyldra i böckerne. 2RARP 7: 49 (1734). H. M. yrkade mycket .. (på att F. A. v. Fersen skulle bli medlem av Sv. akademien), på det att bekanta namn skulle skyldra i spetsen för hans nya stiftelse. Fersen HistSkr. 6: 68 (c. 1790). Friherren (har gm sina yrkanden i riksdagen) beredt sig förmånen, att inför efterverlden skyllra såsom den der ifrat emot ökade skattebördor; men samtiden skulle måhända stått hos honom i större förbindelse, derest han handlat mera. ObjGästen 1829, nr 48, s. 3. Det mundtliga föredragets friheter skyldra ofta trivialt, när de läsas. GLöwenhielm (1840) hos Liljecrona RiksdKul. 88. Spaniefararne tillätos att föra kongliga vimplar, på det de skulle skyldra som fregatter. Oscar II V. 2: 105 (1861, 1892). Otvifvelaktigt är det .. ett rent misstag, då Tegel för den .. lybska skulden angifver beloppet 68,681 m:k, en siffra som sedermera skyldrat i alla våra historiska arbeten. Forssell Hist. 1: 135 (1869). Herr Hans (råkade) åter att få skyldra på de anklagades bänk i konsistorii sessionssal. Hagström Herdam. 2: 30 (1898). Han har råkat få skyldra i tidningarna för sin lilla penningkupp. Östergren (1940). — särsk. (†)
a) i uttr. skyldra för ngt, övergående i bet.: stå för ngt. Han har gjort det, må han skyldra derför. ÖoL (1852).
b) i uttr. skyldra för ngn, ”fjädra sig” l. bravera l. pråla för ngn. Jag ville önska du vore tre mil ut till sjös, så sannt jag skulle känna igen dig likafullt på skrytet och ståten … Hwem är det du skyldrar för? — Och kanongluggar har han låtit måla på det ruttna skrofvet (osv.). Runeberg 4: 257 (1836).
7) [eg. specialanv. av 4] (numera föga br.) i uttr. skyldra med ngt, ståta l. pråla l. excellera l. bravera med ngt; äv. allmännare: visa upp ngt; jfr 6. Hvad följer, när man nu skyldrar med Hospitalernes bevekliga behof? Blix SvFinance 209 (1797). I sjelfva Hamburg ser man ännu hus, som skyllra med sparrverket mellan teglen. Snellman Tyskl. 33 (1842). Dårskapen att ouphörligen skyldra med latin, var längesedan insedd i det öfriga Europa .. (när detta bruk under medeltiden) fick .. fart i det okunniga Sverige. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 88 (1852). De stora behållningar, hvarmed de invecklade räkenskaperna (vid Uppsala universitet) skyldrade. De Geer Minn. 2: 281 (1892). De stora fordringar på resterande utlagor, som fogdarne skyldra med i sina redovisningar, .. berodde (osv.). Annerstedt Rudbeck Bref CXI (1899).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5: skjuta upp (högre än normalt på grund av speciella siktförhållanden). Bohman Vettern 2: 266 (1840).
Spalt S 5540 band 27, 1974