| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYMT ʃym4t, sbst.2, r. l. m. (l. f.). (Columbus Ordesk. 21 (1678; uppl. 1963) osv.) ((†) n. Muræus Arndt 1: 56 (1647), Strindberg Brev 6: 41 (1886)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (Thorild (SVS) 1: 83 (1781) osv.) ((†) -er JGOxenstierna 1: 148 (1805), Lindström Bates 112 (1872)).
1) motsv. SKYMTA, v.2 1: skymtande; numera företrädesvis konkretare: plötsligt uppträdande, mycket kortvarig o. plötsligt upphörande (l. svag l. otydlig) anblick (se d. o. 2), flyktig anblick, glimt; äv. inskränktare, i fråga om den första, plötsliga (o. bländande) anblicken av ett ljus, i sht solen l. dagsljuset vid solens uppgång; ofta dels följt av bestämning inledd av prep. av (äv. till, se c) o. betecknande vad som ses, dels (i sht ngt vard.) i nekande uttr. vari utsäges att ngn icke alls ser l. sett ngn l. ngt o. d. Befolkningen stod längs gatorna för att få en skymt av kungligheterna i kortegen. Jag hann bara se en skymt av honom genom fönstret. Han såg inte en skymt l. skymten av henne på hela dagen. Mellan träden uppfångade vi under färden skymtar av småsjöar inne i skogen. Jag hann uppfånga en sista skymt av hennes viftande näsduk bakom vägkröken. Columbus Ordesk. 21 (1678; uppl. 1963). Men hwar mån samma gård (dvs. paradiset) i werlden war belägen? / .. Jagh seer at Strabo haar then orten platt förglömt, / Rabanus haar eij sedt af Paradis ett skömt. Spegel ÖPar. 6 (1705). Vid dagens skymt oss slagan väcker, / Hvars dån i hundra återsvar / Från by til by sit samljud sträcker / Och bergens grottor upfylt har. GFGyllenborg Vitt. 1: 220 (1786, 1795). (Den mäktige mannen) Tar honom (dvs. supplikanten) fromt i hand vid dörrens skymt på glänt. Bellman Gell. 89 (1793). Vanligen ber .. (bedragaren) att få ”låna” några kronor på ett par dagar tills reket kommer, och duperar med sin svada många, så att de medlidsamt ge honom några kronor. Naturligtvis se de sedan aldrig skymten af den resande studenten. VL 1898, nr 25, s. 2. Jag har dåliga ögon … Jag kan knappt se en skymt av er. Lagerlöf Holg. 2: 452 (1907). Jag har sett honom genom gluggen åt gatan, sade hon. .. Egentligen såg jag honom inte. Det var bara en skymt. Johnson DrömRosEld 75 (1949). — särsk.
b) i utvidgad anv.
α) (†) i uttr. göra ett blick och skymt, kasta en blick. Wil någon weta, hwad som i thetta eller föregående stycket, thet största vti hela Werden är, then samma måste ochså giöra et Bleck och Skymbt vti hela Werden. Weise 5 (1697; t. orig.: der musz auch einen Blick in die gantze Welt thun; uppl. 1769: den måste ock kasta en blick derin).
β) övergående i bet.: sky (se SKY, sbst.1 1 f δ); jfr c. Jag tyckte mig se en skymt af blekhet flyga öfver hans kinder. Almqvist AmH 1: 108 (1840). En skymt af oro for öfver Petros’ ansigte. Rydberg Ath. 218 (1859).
γ) (i Finl.) föregånget av obest. art., ss. gradbestämning före adj.: en aning (se ANING 3 a); jfr c. Närmast horisonten var .. färgen orange, till och med en skymt röd, sedan gul (osv.). AFSoldan (1849) hos Brofeldt Soldan 195.
c) oeg. l. mer l. mindre bildl.; i sht om ngt som utgör en (plötsligt uppträdande o.) kortvarig företeelse l. förnimmelse; äv. om ytterst ringa kvantitet av ngt: ”spår” l. ”aning” l. ”gnutta” l. ”tillstymmelse”; stundom närmande sig bet.: antydan (se d. o. 4); jfr GLIMT b. En svag skymt av hopp kan ännu skönjas. Endast ett kort ögonblick visade hon en skymt av rädsla. De utlovade pengarna har vi inte sett minsta skymt l. en skymt l. skymten av. Utan minsta skymt l. utan en skymt l. skymten av otålighet lyssnade han till den långrandiga redogörelsen. (Hedningarna) hafwa then naturlige Lagen hafft, som lyste vti theras natur, lijkasåsom en lijten rykande weeke, och vti theras eget samwet, såsom itt skympt aff thet naturliga liwset. Muræus Arndt 1: 56 (1647). (Vi få icke glömma) at vi äre ämnade til odödelighet. Genom detta trösterika hopp kan människjan redan i tiden njuta ostörd sällhet, ändock det icke är hennes lott, at under detta lifvets skymt smaka oafbruten glädje. Lantingshausen Young 1: 8 (1787). Dit mitt öga icke når, / Min ömma bön sig tränge; / .. En skymt jag då i trone ser / Utaf det goda landet. Ps. 1819, 113: 3. Icke en skymt till tvekan eller rodnad, första gången det lilla ordet (dvs. du) halkade öfver hennes läppar! Idun 1888, s. 91. ”Jag vet att det var en stor försakelse för syster Edit,” fortsätter slumsystern med skymten av ett småleende. Lagerlöf Körk. 86 (1912). De vill inte erkänna att .. (sonen) saknar varje skymt av begåvning. Hedberg ÖppnFågelb. 35 (1967).
2) (†) motsv. SKYMTA, v.2 2, i uttr. skymt på ögat, konkretare: grumling i ögonlinsen, (grå) starr. Serenius (1734; under cataract).
-STRÅLANDE, p. adj. (†) skymtvis l. svagt strålande. Jagh troor at mången og mäd Mullwads Ögon sijr, / At Wärldens gyllne Blosz skymt-stråland mörkre blijr. Lucidor (SVS) 277 (1672). —
-VIS, adv. i skymtar, glimtvis (se d. o. I); äv. bildl. (jfr skymt 1 c); jfr -lik. Skjöldebrand Gust. 10 (1768). (I den planerade intrigen) skötte hon sitt spel pianissimo, utan att ens skymtvis blotta sina afsikter. Lindqvist Mamin Ural 170 (1904). De hade sett hvarandra skymtvis vid de stora fester, då (osv.). Mörner SöderhSag. 56 (1910).
B (†): SKYMTE-SKEN. bildl.: skymtvis framlysande sken. Säll then, som höga ting ei fiksamt eftertrachtar, / Men lyckans skymteskien i låga tiäll förachtar. Kolmodin QvSp. 1: 585 (1732).
Spalt S 5587 band 27, 1974