| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLIMT glim4t, r. l. m., äv. (numera föga br.) n. (Möller (1807), Ling Tirf. 1: 20 (1836), Hallström DödFall. 149 (1902)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. =.
förhållande(t) att ngt glimtar (glimtar fram, glimtar till); plötsligt framlysande o. snabbt försvinnande sken; (plötsligt o.) kortvarigt l. svagt l. otydligt framträdande för blicken; skymt, blink. Så lät mig då blott skåda en glimt af ditt ansigte! Palmblad Nov. 1: 101 (1840). En fläkt, en stjernas glimt, en blixt ur sky, / Hvem vägde dem på guldvigt någonsin? Östergren NDikt. 70 (1879). Stannar tåget på en högländ station, ser man .. ett haf af granskog .., en glimt af en å, en flik af en sjö. Strindberg TrOtr. 4: 150 (1897). — jfr LJUS-, SOL-GLIMT m. fl. — särsk.
a) i fråga om förhållandet att ett öga glimtar till på ett visst sätt o. därmed ger uttryck åt en känsla l. sinnesstämning o. d.; vanl. konkretare; ofta närmande sig bet.: uttryck, blick (se BLICK, sbst.1 3); stundom övergående i bet.: ögonkast, (hastig) blick (se BLICK, sbst.1 2). Djupast inne i doktorns ögon syntes en liten ironisk glimt. Roos Skugg. 281 (1891). Vänta, karl — vänta! ropade Panu med en elak glimt i ögonen. Zilliacus Aho Panu 19 (1898). I en glimt mötte Orlanduccio hans (dvs. lejonets) blick. Hallström Than. 56 (1900). Så dyster och högtidlig, som (korpen) Bataki såg ut, hade pojken märkt, att han ändå hade en odygdig glimt i ögat. Lagerlöf Holg. 2: 196 (1907).
b) mer l. mindre oeg. o. bildl.; i sht om (plötslig o.) kortvarig l. svag förnimmelse l. uppenbarelse av ngt; äv. om (ytterst) ringa kvantitet av ngt, ”gnista”, ”aning”. Nohrborg 648 (c. 1765). Under loppet af vår samvaro (igenkände jag hos Edvard Bäckström) mången glimt af det gamla lynnet. CSnoilsky (1885) hos Warburg Snoilsky 377. Hvar liten glimt af fest och glans var hädan med männen, som dragit bort. Lundegård DrMarg. 1: 47 (1905). Hans anförande var, som vanligt, logiskt, klart och bindande, med glimtar af humor och gliringar åt alla kanter. NDA 1913, nr 21, s. 3. — jfr IDÉ-, LYCKO-, TANKE-, TRÖSTE-GLIMT m. fl.
-VIS, adv. o. adj.
I. adv.: i glimtar; äv. oeg. o. bildl. SvTidskr. 1875, s. 327. Den väldiga naturkraften i .. (skådespelarens) spel adlades endast glimtvis af genialitet. NF 9: 272 (1885). Höstsolen sken då och då glimtvis in genom de stora gardinslösa fönstren. Ahrenberg Stockj. 236 (1892). Hirn Barnlek 156 (1916).
II. (mindre br.) adj., med abstrakt huvudord: som framträder l. visar sig l. sker i ”glimtar” l. antydningar. Försiktiga, glimtvisa afslöjanden. SvMorgonbl. 1898, nr 97, s. 2. Hallström LevDikt 40 (1914).
Spalt G 566 band 10, 1929