Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄLE ʃä3le2, sbst.1, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(ske- 1682. skä- (sjä-, skää-) 1582 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skäle; jfr nor. dial. skjæle; sannol. avledn. av SKÅLE]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skjul. Biörnn sägir, att så te kommo up i gårdenn, stod And(er)s i ett skääle och hug. VadstÄTb. 55 (1582). Budk(Brage) 1929, 2: 124. — jfr PORT-, VED-SKÄLE.

 

Spalt S 5780 band 27, 1975

Webbansvarig