Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖT ʃø4t, sbst.2, r. l. m. (Möller (1790) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. 198, osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. sköte, Brahe Oec. 100 (c. 1620; uppl. 1971) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. sköte l. sköta, G1R 13: 2 (1540), Sundelius NorrköpMinne 673 (1798)) resp. = (Topelius Fält. 4: 28 (1864) osv.); l. SKÖTE ʃø3te2, sbst.1, r. l. m. (HammarkDomb. 18/5 1596 osv.) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (RA I. 1: 248 (1539: skötet, sg. best.; möjl. att hänföra till sg. sköt), 3SthmTb. 2: 141 (1597) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar (se ovan) ((†) -er (se ovan)) resp. -en (3SthmTb. 2: 141 (1597) osv.) l. = (Benzelius Anecd. 30 (1713) osv.); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKÖTA ʃø3ta2, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (BoupptSthm 1669, s. 165, osv.) l. -ar (se ovan) ((†) -er (se ovan)).
Ordformer
(förr äv. schiö-, schö-, siö-, skiö(ö)-, skjö-, sköö-. -t 1642 osv. -ta 1634 osv. -tar, pl. c. 1620 osv. -te (-the) 1596 osv. -ter, pl. 1540—1798. -tet, sg. best. 1539 osv. -tta 1554—1624. -tte 1585 (: Skötte garn), 1634—1639. -tör, pl. 1588)
Etymologi
[fsv. sköt, n., sköte, m. o. n., sköta, f., sv. dial. sköt, sköte, sköta; samhörigt (delvis möjl. etymologiskt identiskt) med SKÖTE, sbst.4; sannol. med tanke på att garnen ofta skarvas ihop till större längder (jfr SKÖT, sbst.3); jfr äv. fvn. skauti, fyrkantigt tygstycke. — Jfr SKÖTAN]
fisk. (på ostkusten, ned till Kalmarsund, o. i Finl. använd benämning på) finmaskigt, större fisknät (av relativt stort djup) för fångst av strömming (äv. skarpsill o. siklöja), använt ss. sätt- l. drivgarn (samt oftast försett med sänken o. flöten). RA I. 1: 248 (1539). En Dräng binder 1 Aln Sköta af 300 Masker, om Ottan, och 1 Aln om Qwällen. Rålamb 13: 52 (1690). (Siklöjor kunna fångas) endast med not eller trång nät som siötar. Broman Glys. 3: 584 (c. 1740). Hwaszbuken fångas med not och sköten. UpprFiskaren 20 (1847). Jag hade tre varp skötar ute om onsdagsnatten och fick aldrig en fena (dvs. en enda strömming). Strindberg SvÖ 1: 121 (1882). Ett ”sköt” är omkring 20 famnar långt ock vanligen 8—10, sällan 15 alnar djupt. Landsm. 1926, s. 14. SFS 1950, s. 1223. — jfr DJUP-, FISK-, KLABB-, KROK-, LÖJ-, NY-, RAK-, RÄT-, SILL-, SILLGARNS-, SMÅ-, STOR-, STRÖMMINGS-SKÖT o. ENKEL-SKÖTA. — särsk. (i vissa trakter) övergående till att beteckna (den varierande) längden av en (tänkt) sköt, skötlängd. Med en sköta menas .. i stor utsträckning själva längden, c:a 27 m., av en kort (äldre) sköta. Arwidsson Strömm. 10 (1913). Ett langn motsvarade förut (i Söderhamns skärgård) tvenne halvskötar, var och en 32 m. lång, eller en hel sköta, som ej var annat än tvenne skilda (halv)skötar, tänkta som enhet. Därs. 22.
Ssgr (fisk., i fråga om förh. på ostkusten, ned till Kalmarsund, o. i Finl.): A: SKÖT-BOD. bod (se bod, sbst.1 2) för förvaring av (bl. a.) skötar. UpplFmT 29—32: 302 (1917). —
-BOJ. boj (se boj, sbst.1) som håller l. utmärker en utlagd sköt l. utlagda skötar; jfr -flöte, -vakare. Reuter DiktLandStrand 105 (1934). —
-BREDA. låg ställning på vilken skötar utbredas för torkning; jfr -bredsla. SvFiskelex. (1955). —
-BREDSLA, r.; best. -an; pl. -or. [senare leden motsv. fsv. bredsla, till BREDA, v.] = -breda. Fatab. 1945, s. 184. —
-BRÄDA. [sv. dial. skötbräda] torkställning för skötar; jfr -gista, -ställning. Barthel Ramsöpojk. 7 (1928). —
-BYGGARE. (sköt- 1943 osv. sköta- 1798) person som (yrkesmässigt) tillverkar l. lagar skötar. Sundelius NorrköpMinne 449 (1798). —
-BÅT. (sköt- 1636 osv. sköte- 1546—1667) båt (vanl. öppen, bred, kölad, spetsgattad roddbåt med två par åror l. mindre segelbåt, ofta med råsegel) för skötfiske. SkeppsgR 1546. Det var en vanlig mindre skötbåt .. förande blott ett sprisegel och klyfvare. Topelius Fält. 4: 30 (1864). (Vid Huvudskär) samlas .. om höstarne hundratal af skötbåtar, öppna ekor förande ett råsegel utan fock. Strindberg SvFolk. 1: 146 (1881). Skötbåtar äro större öppna, i båda ändar spetsiga, ganska breda och kölade båtar. Fatab. 1914, s. 49.
Ssgr: skötbåts-hamn. jfr hamn, sbst.3 1. Malmberg Fångstm. 54 (1924).
-rodd. (†) (fiskerätt vid) fiskeplats för skötfiske; jfr sköt-rodd 2. ÅngermDomb. 3/8 1646, fol. 17.
-segel. ÅngermDomb. 15/7 1642, fol. 196. —
-BÅT-FÄRD. båtfärd med skötbåt. Ekman NorrlJakt 246 (1910). —
-DRAGG. [sv. dial. skötdragg] dragg för förankring av sköt. Fatab. 1914, s. 38. —
-DUBB. (-dobb 1924—1926) (i Norrl., bygdemålsfärgat) jfr dubb, sbst.2, o. -flöte, -vakare. Västerb. 1924—25, s. 365. —
-EKA. jfr -båt. Strindberg Hems. 7 (1887). —
-FISKARE. (sköt- 1560 osv. sköte- 1558) fiskare som (yrkesmässigt) bedriver skötfiske. G1R 28: 474 (1558). —
-FISKE. (sköt- 1640 osv. sköte- 1726. sköto- 1660) medelst (en sköt l.) skötar bedrivet fiske. Murenius AV 26 (1640). Ekman NorrlJakt 331 (1910).
Ssgr: skötfiske-båt. skötbåt. Budk(Brage) 1925, s. 100.
-rodd. rodd (se d. o. 1 e) i syfte att idka skötfiske; jfr sköt-rodd 1. Murenius AV 275 (1653).
-ställe. skötplats. FolklEtnSt. 4: 130 (1931).
-tid. (-fisk- 1664) för skötfiske lämplig l. bestämd tid. Murenius AV 552 (1664).
-tionde. (förr) tionde lämnat av avkastning av skötfiske. Murenius AV 354 (1657). —
-FLÖTE. flöte (se flöte, sbst.2 2 a) på l. till sköt; jfr -boj, -dubb, -klabb, -kobbe, -lätte, -märke, -vakare. FinEtnogrAtl. 24 (1905). —
-GARN. (sköt- 1897 osv. sköte- 1581—1585)
1) garn (se d. o. 1) för tillverkning av (en sköt l.) skötar. AB 1897, nr 61, s. 2.
2) sköt (se sköt, sbst.2); jfr garn 2 a. GripshR 1581, s. 147. —
-GISTA. jfr gista, sbst. 2, o. -bräda, -ställning. Mörne Hav. 57 (1921). —
-GREN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.) = -klyva. Arwidsson Strömm. 55 (1913; från Hälsingl.). —
-GRUND. grund (se grund, sbst.3) använt ss. skötplats; jfr -grynna. VetAH 1743, s. 38. —
-GRYNNA. [sv. dial. skötgrynna] jfr grynna, sbst. 1, o. -grund. Smeds Malaxb. 298 (1935). —
-HAGE. (†) skötrad; jfr hag 1 c. Topelius Läsn. 4: 95 (1871). —
-KLABB. jfr klabb, sbst.2 1 d, o. -flöte. Stuxberg Fisk. 323 (1895). —
-KLYVA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klyka (se d. o. 2) för upphängning av skötar (vid bindning l. lagning); jfr klyva, sbst. 2, o. -gren, -tjuga. Arwidsson Strömm. 55 (1913). —
-KNEKT, sbst.1 (sbst.2, se sköt, sbst.4 ssgr). (†) om person som i underordnad ställning deltar i skötfiske. Dalin Vitt. 4: 443 (1748). —
-KNYTARE. person (man) som ägnar sig åt skötknytning. Östergren (1940). —
-KNYTERSKA. [jfr -knytare] kvinnlig skötknytare. Östergren (1940). —
-KNYTNING. knytning (se knyta, v. 5 e) av (en sköt l.) skötar. Wetterhoff Skog 2: 20 (1887). —
-KOBBE. [sv. dial. skötkåbb, skötkubba] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr kobbe 1 o. -flöte. FinEtnogrAtl. 24 (1905: skötkobba). —
-KOJA. [sv. dial. (Finl.) skötkoja] (i sht förr) koja vari skötfiskare bo under skötfisketiden. FolklEtnSt. 4: 180 (1931). —
-KYFWA, se -tjuga. —
-LAG. (sköt- 1928 osv. sköte- 1645) fiskelag för bedrivande av skötfiske; förr äv. i uttr. ha skötelag tillhopa, utgöra ett skötlag. ÅngermDomb. 1645, fol. 17 (: hade). Barthel Ramsöpojk. 22 (1928). —
-LAGN. (sköte- 1713) (i vissa trakter) lagn (se d. o. 3) av skötar; jfr -längd, -rad. Broman Glys. 1: 356 (1713: Siötelagnet, sg. best.). —
-LINA. (sköt- 1915 osv. sköte- 1642) lina (se lina, sbst.1 c) använd (ss. teln l. draglina l. förankringslina o. d.) till en sköt l. skötar. ÅngermDomb. 15/7 1642, fol. 195. —
-LÅS. lås (se d. o. 2 g). KatalIndUtstSthm 1897, s. 218. —
-LÄGG, n. [jfr sv. dial. (Finl.) skötlägga, skötrad, skötplats] (i sht i vissa trakter) skötrad. VFl. 1916, s. 11. —
-LÄGGARE. [sv. dial. (Finl.) skötläggare] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) person som lägger ut skötar, skötfiskare. Murenius AV 244 (1651). —
-LÄGGNING. skötutläggning. Broman Glys. 1: 386 (1722).
Ssg: skötläggnings-ställe. ställe för utläggning av skötar, skötplats; jfr skötsättnings-plats. Enholm Anm. 1: 33 (1753). —
-LÄNGD. längd (se d. o. 7) av skötar; äv. dels om sköts längd (se d. o. 1) l. om sköt, dels övergående i anv. ss. måttsord, om viss (varierande) längd (se d. o. 1); jfr -lagn. Ekman NorrlJakt 331 (1910). (Vid Sörfjärden i Hälsingl.) läggas 18—20 skötlängder i en slänga. Arwidsson Strömm. 20 (1913). Därs. 21 (äv. ss. måttsord). —
-LÄTTE. [sv. dial. (Finl.) skötläte, skötlete] (i sht i vissa trakter) jfr -flöte. TurÅ 1927, s. 298 (från Södermanl.). —
-MATTA. om matta för bärning av skötar från skötbredan till stranden; jfr -rya. Fatab. 1945, s. 183. —
-MÄRKE. [sv. dial. skötmärke] jfr märke, sbst.1 1 a, o. -flöte, -vakare. Engström Bouppt. 44 (1930). —
-NOT. (numera bl. tillf.) sköt (se sköt, sbst.2); jfr -nät. Enholm Anm. 1: 29 (1753). —
-NÄT. sköt (se sköt, sbst.2); jfr -not. GripshR 1539, s. 16. —
-PLATS. fiskeplats brukad till skötfiske; jfr -fiske-ställe, -grund, -grynna, -läggningsställe. Sparre AlFåg. 21 (1916). —
-RAD. (sköt- 1913 osv. sköte- 1712) rad av skötar (som äro förenade l. utgöra en enhet); jfr -lagn, -lägg, -längd, -varpa. Lychnos 1950—51, s. 190 (1712). —
-RODD.
1) skötfiskerodd. Broman Glys. 3: 707 (c. 1740).
2) om fiskevatten l. fiskeplats där ngn har rätt till skötfiske; jfr -båtsrodd. ÅngermDomb. 25/10 1641, fol. 173. —
-RYA. (i vissa trakter) rya (se rya, sbst.4 1) använd ss. skötmatta. Sylwan Ryor 38 (cit. fr. c. 1750). —
-SKARV. skarv (se skarv, sbst.3 2) mellan sammanfogade skötar (i en skötrad). Arwidsson Strömm. 26 (1913). —
-SLINGA. (sköta- 1583) särsk.: stycke nät utan telnar, avsett till sköt(ar). GripshR 1583, s. 24. —
-STEN. sten använd l. avsedd ss. sänke till sköt. Linné Dal. 44 (1734; från Älvdalen). —
-STRÄNG. om själva sköten l. skötlängden (utan telnar o. övriga tillbehör); äv. om skötlina. Enholm Anm. 1: 30 (1753; om skötlina). Arwidsson Strömm. 11 (1913; från Hälsingl.). —
-STRÖMMING. strömming fångad med sköt(ar). BoupptSthm 1680, s. 378 b, Bil. (1679). —
-STRÖMMINGSFISKE~0020. jfr -fiske. Cederström Fiskodl. 134 (1857). —
-STÄLLNING. ställning för torkning (l. bindning) av skötar; jfr -bräda, -gista. Ek Gräns. 25 (1918). —
-SÄTTNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6224) skötutsättning; äv. dels närmande sig bet.: skötfiske, dels konkret, om skötsättningsplats l. om skötlängd. Skiärebygden .. hafwa lijten eller altzingen åker, .. doch är så mycket ymnigare af Fiskerijer i Sallt-siön, medh Skiöt-sättningh, Ide-bäckar (osv.). SvSaml. 3—6: 144 (i handl. fr. 1690). Sparre PlåtM 199 (1914). TurÅ 1927, s. 297 (om skötlängd). Fatab. 1929, s. 131 (i pl., om skötsättningsplatser).
Ssg: skötsättnings-plats. jfr sköt-läggnings-ställe. Sparre PlåtM 200 (1914). —
-TELN. [sv. dial. skötteln] teln på l. för sköt. TurÅ 1927, s. 298 (från Södermanl.). —
-TJUGA. (-kyfwa 1634) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid bindning av skötar använd ställning på vilken de färdigbundna delarna av skötarna upphängas; jfr -klyva o. nät-tjuga. Rhezelius (1634) i Fatab. 1930, s. 18 (uppgivet ss. brukat på Öl. o. i Smål.). —
-TRUMMA. (†) cylinderformad skötvakare av trä. Enholm Anm. 1: 30 (1753). —
-UPPTAGNING~020. Ekstam Folk 97 (1925). —
-UTLÄGGNING~020. utläggning av skötar; jfr -läggning. Hembygden(Hfors) 1914, s. 80. —
-UTSÄTTNING~020. utsättning av skötar; jfr -sättning. Ekman NorrlJakt 344 (cit. fr. c. 1880). —
-VAKARE. vakare för markering av utsatt(a) sköt(ar); jfr -boj, -dubb, -flöte, -märke, -våle. Strindberg Hems. 8 (1887). —
-VARP. varp l. drag (se d. o. 5) med sköt. Malmberg Fångstm. 319 (1924). —
-VARPA. rad av utsatta, sammanfogade skötar som äro förankrade i ena ändan l. båda ändar; jfr -längd, -rad. Enholm Anm. 1: 30 (1753). —
-VÅLE, äv. -VÅLA, förr äv. -VÅRDE. våle (vakare) på l. för sköt; jfr -flöte, -vakare. Broman Glys. 3: 498 (c. 1740; Siöt-wålan, sg. best.).
B (†): SKÖTA-BYGGARE, -SLINGA, se A.
C (†): SKÖTE-BÅT, -FISKARE, -FISKE, -GARN, -LAG, -LAGN, -LINA, -RAD, se A.
D (†): SKÖTO-FISKE, se A.
Avledn.: SKÖTA, v.1, -eri (Murenius). (†)
1) fiska med skötar; anträffat bl. ss. vbalsbst. -eri, skötfiske. Murenius AV 43 (1640: skiöterij).
2) refl., om strömming: låta sig fångas i sköten l. skötarna. VetAH 1748, s. 121.

 

Spalt S 6198 band 27, 1976

Webbansvarig