Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANG slaŋ4, sbst.2, r. l. m. (Levertin G3 262 (1894) osv.), äv. (numera föga br.) n. (Dalin (1871), Hodell Wärdsh. 313 (1945: stockholmsslanget)); best. -en, ss. n. -et.
Etymologi
[liksom dan. o. t. slang av eng. slang; av omtvistat urspr.]
vardagligt, stundom vulgärt språk(bruk) använt inom en viss krets av personer (t. ex. ungdomar l. yrkeskamrater); äv. allmännare, om vardagligt l. vulgärt språk(bruk) som har mer l. mindre allmän spridning men icke betraktas ss. vårdat l. korrekt; förr äv. övergående i bet.: fackspråk. För att göra .. (en beskrivning av en kappridning intressant) fordras icke allenast en förtrolighet med yrkets alla termer, utan äfven en viss färdighet att använda de många fraser, eller tala ”Slang”, som det kallas, .. hvilket ganska få, utom äkta konnässörer .. äro vuxna. Gosselman Sjöm. 1: 35 (1839). Gustaf III:s språkkonst med sin stiliserade prosa .. (meddelar) en ojämförligt starkare fläkt af historisk stämning, än den efter-Shakespereska slang, med hvilken Beskows personer röra sig. Levertin G3 262 (1894). Dock är att märka, att i allmänhet talspråkets underart slangen med dess många afarter undantages; dess efemära natur gör den olämplig för behandling i ett sådant arbete som Sv. akad:s ordbok. PedT 1904, s. 157. (Petronius’) språk är livligt målande med täta inslag av vulgär slang. Montelin VLittH 2: 124 (1931). Att ett avsevärt antal romaniord kunnat sippra ut i förbrytarspråk och slang måste ju bero på lösmynthet från tattarhåll. Etzler Zig. 246 (1944). Den biltekniska ordlistan (har) infiltrerats av anglicismer, germanismer, franska låneord, halvöversatta slogans från reklambroschyrerna och fyndig men milt sagt vårdslös slang från verkstadsfolket. AutB 21 (1947). Kungsord som nådigt piffas upp med slang / är inte kungsord. Gullberg Terzin. 102 (1958). — jfr FÖRBRYTAR-, RÄNNSTENS-, SKOL-, STOCKHOLMS-, STUDENT-SLANG m. fl.
Ssgr: SLANG-ARTAD, p. adj. Verd. 1892, s. 19 (om uttryck). —
-BETONAD, p. adj. som liknar l. påminner om slang. TSvLärov. 1944, s. 330 (om namn på krogar). —
-FYLLD, p. adj. fylld av slang. VeckoJ 1931, nr 28, s. 15 (om språk). —
-LEXIKON. PedT 1897, s. 228. —
-ORD.
1) (föga br.) om ett av flera ord bestående slangbetonat uttryck; jfr ord, sbst.2 1. Gellerstedt Glänt. 70 (1909).
2) motsv. ord, sbst.2 4. Hygiea 1869, s. 465.
Ssg (till -ord 2): slangords-lista. jfr slang-ordlista. 2SvKulturb. 5—6: 318 (1936). —
-ORDBOK~02 l. ~20. slanglexikon; äv. oeg. (motsv. ordbok b α), om ordförråd bestående av slangord. 2NF 25: 1414 (1917; oeg.). IllSvOrdb. (1955). —
-ORDLISTA~020. jfr -ordbok. 2NF 38: 387 (1926). —
-RACKLANDE, p. adj. (vard.) jfr rackla, v.4 UNT 1928, nr 9838, s. 5. —
-SPRÅK. slang. Noreen SprSt. 1: 202 (1885, 1895).
Ssg: slangspråks-prägel. Hellquist Namn 5 (1918). —
-SPRÅKLIG. jfr -språk. 2NF 12: 1419 (1910; om ord). —
-TALANDE, n. Bergman SkolpSlang 5 (1934). —
-TALANDE, p. adj. Bergman SkolpSlang 29 (1934). —
-UTTRYCK~02 l. ~20. av ett l. flera ord bestående uttryck tillhörande (l. påminnande om) slang; jfr -ord 1, 2. PedT 1899, s. 196.
Avledn.: SLANGIG, adj. [jfr eng. slangy] (vard.) slangartad, slangbetonad. UNT 1931, nr 10891, s. 6 (ss. adv.).

 

Spalt S 6435 band 27, 1976

Webbansvarig