Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANK, sbst.1, l. SLANKER l. SLÅNK, m.; pl. -kar.
Ordformer
(slankar, pl., 1684 (: Prästeslankar). slanker 1758—1818. slångkar, pl. 1777)
Etymologi
[sv. dial. slank, slanker, slånk; jfr d. slank, nor. dial. slanke, ä. t. schlank; till SLANKA, v.2]
(†) om sysslolös l. parasiterande mansperson; särsk. ss. nedsättande beteckning för sådan mansperson som uppvaktar en flicka: matfriare o. d.; jfr SLINKER, SLUNKER. (Kammarjungfrun) war så ond på Kokerskan, för det hon jämt drog mat och stal brödstycken undan åt sin slanker. Sahlstedt SagTupp. 42 (1758). Tjocka Ulla .. har tillika med sin slanker, en Artilleriekarl, heter Lindvall, blifvit arresterade. Reenstierna Årstadagb. 2: 212 (1818). jfr: Frågades sedermera om någon hörde nämpnas af Bef(allningsmanne)n det smädesordet Prästeslankar. VDAkt. 1684, nr 49.

 

Spalt S 6438 band 27, 1976

Webbansvarig