Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMICK, sbst.1, r. l. m.
Etymologi
[sv. dial. smick, m., smäll, stryk; jfr nor. (dial.) smikk, m., smäll, slag; vbalsbst. till SMICKA, v.2]
(†) slag l. hugg; äv.: smällande l. smäll. När såsom de (dvs. hertig Karls utsända folk) redo utaf by, / Sågo de elden opp i sky, / Som utaf deras (dvs. kungens mäns) böszor gick: / Det war ändå en wärre smick. Carl IX Rimchr. 14 (c. 1600). Smikk (dvs.) .. Slag, hugg. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755).

 

Spalt S 7512 band 28, 1979

Webbansvarig