| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMETA sme3ta2, v. -ade (Rosenhane Oec. 156 (1662: smetar, pr. sg.) osv.). ((†) pr. sg. akt. -er Törnewall C 8 a (1694); pr. sg. pass. -es Warg 58 (1755: smetes igen); imper. sg. smet Rålamb 14: 76 (1690: smeet .. om kring), FinlSvFolkd. I A 1: 202 (1917: smet i)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
I. (be)stryka (samt i anv. anslutande sig härtill).
1) med subj. betecknande person (äv. djur), i fråga om (be)strykande l. smörjande med l. hanterande av ett klibbigt l. kletande l. kladdigt l. förorenande o. d. ämne.
a) med direkt obj. betecknande klibbigt osv. ämne, i uttr. smeta ngt på o. d. ngn l. ngt, stryka l. smörja ngt på osv. ngn l. ngt; särsk. med avs. på lera o. d., liktydigt med: klena (se KLENA, v.2 1 a); äv. bildl. Rosenhane Oec. 156 (1662; med avs. på äggvita o. osläckt kalk). Påfwen med hans plättingar och gjördel-bröder, som .. sudda och smeta sin skam och orenlighet på alla människor. Borg Luther 2: 846 (1753). En mängd myror (förde) litet i sender af det redan stelnade blodet (från offerdjuret) till Kimon och smetade det omkring hans stortå. Emanuelsson Plut. 4: 148 (1845). Det hade någon smetat vax i nyckelhålet … kanske en skälm som tänkt att ta ett aftryck af nyckeln här. Säfström Sönd. 12 (1866). På de allra äldsta (skånska) husen voro grova käppar eller stakar insatta i rutorna, och mellan käpparna smetades en blandning av lera och halm. Sandström NatArb. 1: 6 (1908). (Två pigor) upptaga lerklimpar och smeta dem omkring och mellan stakarna (vid lerslagning av ett korsvirkeshus). Hörlén GSed. 85 (1914). Hon smetade bläck på sina fingrar för att se övertygande ut. Cederschiöld Artist. 34 (1915). Smeta tjockt med smör på brödet. SvHandordb. (1966). — jfr AV-, KRING-, PÅ-SMETA.
b) (numera i sht ngt vard.) i uttr. smeta med ngt (jfr c), (hålla på att) stryka l. smörja med ngt (särsk. med tanke på att strykandet osv. sker vårdslöst l. slarvigt o. d.); äv. övergående i bet.: (hålla på att) fläcka l. söla l. solka l. smutsa ned med ngt; klena l. kleta l. kladda med ngt; dels i abs. anv., dels i förb. med prep.-adverbial (inlett med på l. i o. d.) betecknande ngn l. ngt som utsätts för nämnda verksamhet. Muraren smetade med murbruket (på väggen). Den lilla flickan smetade med läppstiftet i badrummet. På ytan eller yttre superficies af denne convexa högen (i kalkugnen) smetas med kalk emellan stenarna, at hettan ei så lätt må gå sin kos. Kalm VgBah. 42 (1746). Smeta med deg, med flott. Weste FörslSAOB (c. 1815). En tid tänkte jag blifva konstnärinna. .. Jag började således att smeta med oljefärger. Roos Mar. 17 (1881). Om man skall bli målare, så duger det inte att bara smeta med färgerna. Benedictsson Peng. 14 (1885). Hålla på å smeta med murbruk, med formlera. Östergren (1941).
c) med obj. (äv. refl. obj.) betecknande ngn l. ngt som bestryks l. smörjs med ett klibbigt osv. ämne, i uttr. smeta ngn l. ngt l. sig (med ngt), bestryka l. smörja ngn l. ngt l. sig själv (med ngt); äv. (numera i sht ngt vard.) övergående i bet.: fläcka l. söla l. solka l. smutsa ned ngn l. ngt l. sig själv (med ngt); äv. med obj. o. predikativ angivande resultatet (för objektets vidkommande) av sådant bestrykande osv. resp. fläckande osv.; äv. i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.): bestruken l. besmord l. besmutsad (med ett klibbigt osv. ämne); äv. bildl. (förr särsk. i sådana uttr. som smeta sig med skam, betecknande att ngn ådrar sig skam häftande vid vederbörandes heder l. person). Törnewall C 8 a (1694). Hon säger at alt förnämt Folck uti Paris, smeta sig om Munnen med en hop Snus. Lagerström Holberg Jean 65 (1744). Wåra Hustrur skulle wanhedra sig, om de smetade ansigtet fult med röd färg. 1Saml. 7—9: 151 (1776). ÖoL (1852; i p. pf.). Jag ger honom tusan d-r, mig skall han icke smeta med sirapen. Topelius Vint. I. 2: 104 (1867, 1880); jfr SIRAP 2 b. De svarta ögonbrynen, hvilka sågo så främmande ut som om de voro smetade med kol. Benedictsson Ber. 105 (1887). Smeta .. en pappersremsa med gummi. Sundén (1891). — jfr BE-, KRING-, NED-, PÅ-, ÖVER-SMETA. — särsk.
α) (i sht i fackspr.) (med klibbande ämne, särsk. lera l. murbruk o. d.) bestryka o. överdraga l. tilljämna l. utfylla l. tilltäppa l. täta (ngt, särsk. fog l. spricka l. hålighet o. d.); jfr β, γ. Forman .. smetas .. som ofvanföre lärdt är. Garney Masmäst. 383 (1791). Där jag (dvs. en byggnadsarbetare) var med, smetades skorstensrören invändigt med arbetad lera. ByggnArbMinn. 73 (1950). IntGjuteriordb. 215 (1962; med avs. på fog mellan två delar av en gjutform). — jfr IGEN-, LER-SMETA.
β) [eg. specialanv. av α] (i sht förr) med avs. på hus l. (fog l. springa o. d. i) vägg l. golv l. tak: (med lera o. d.) klena (se KLENA, v.2 1 b β). I stället för måsza hade de smetat springorna (i husväggarna) fulla med ler. Kalm Resa 3: 303 (1761). (Skåningarnas) korsverkshus .. måste årligen smetas och lagas som Svalenästen. JournSvL 1797, s. 225. Golfven stampas (hos basutofolket) af lera, samt smetas med kogödsel, slippas glatta och (osv.). Retzius EthnolSkr. 70 (1845). (Sten-)väggarne äro på insidan smetade med lera men på den yttre nakna. Samtiden 1874, s. 153. — jfr IGEN-, LER-SMETA.
γ) [eg. specialanv. av α] (†) med avs. på (timmer i) hus: rappa (se RAPPA, v.2) l. revetera (se d. o. 2); anträffat bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Nästa vinter, vill Gud, skall visa, om väggarne af klufvet, smetadt timmer äro til bonings-hus för tunne. VetAH 1780, s. 214. Et til väggar och tak smetadt Hus står ofelbart längre emot elden, än et osmetadt. Därs. 218.
d) (numera i sht i vissa trakter) i utvidgad anv., med obj. betecknande fläck (se FLÄCK, sbst.1 1 a): åstadkomma gm att smeta (med ett klibbigt osv. ämne), sätta (fläck); äv. bildl. Nej swerja wid min Gud jag aldrig hafwer tänkt; / .. Hans wrede kunde jag dermed uppå mig reta, / Och på mitt samwete en fläck rätt stygger smeta. Hesselius Zaletta 18 (1740).
e) (numera i sht vard.) abs. (jfr f): vårdslöst l. slarvigt stryka på färg o. d. (äv. pregnant: måla illa, kludda); äv. dels: slafsa o. bära sig kletigt åt l. smörja l. smutsa ned sig, dels: sätta kletiga märken l. smutsa ned (ngnstädes). Barnet har smetat överallt i lägenheten. Han smetar bara utan på. Lind (1749). Smeta .. (dvs.) Måla illa. Dalin (1854). (Kaninen) flådde vi … Sen spettades den och rostades över elden, och vi åt kaninen med händerna och träpinnar … Gubben sprang till skogs när han såg oss sitta och smeta, så vi lämnade skinnet kvar åt honom. Wästberg Kung. 40 (1955). Barnet satt och smetade i lervällingen. SvHandordb. (1966).
f) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen l. verksamheten att smeta (i bet. a—e), smetande; äv. dels konkretare, om enskilt tillfälle av smetning (i ovan angiven bet.), dels konkret, om det som smeta(t)s på vid sådant tillfälle; särsk. dels (i sht i fackspr.) motsv. c α, dels (i sht förr) motsv. c β. Spegel 451 (1712). Smetningen blef uti fogarne hårdt intrykt med en Fog-slef, och lemnad 8 dagar at torka. VetAH 1773, s. 104. (Sv.) Smetning .. (fr.) Bousillage. Nordforss (1805; i fråga om husbyggnad). Vid smältningen ställas deglarna, ända till 4 på en gång, utan smetning, på en på ässians botten laggd halfsten af eldfast tegel. JernkA 1828, s. 144. Smetning af blindbotten. Rothstein Byggn. 586 (1859). Vattentäta kautschuksväfvnader framställas antingen genom utvalsning af tunna kautschuksplattor eller genom smetning af kautschuksdeg på väfnader. TT 1877, s. 67. IntGjuteriordb. 215 (1962).
2) med subj. betecknande person (äv. djur), i fråga om att denne (detta) ofrivilligt blir nedsmord (nedsmort) om kroppsdel l. klädesplagg o. d. med ett klibbigt l. kletande l. kladdigt l. förorenande o. d. ämne: smörja l. fläcka l. söla l. smutsa ned (kroppsdel l. klädesplagg o. d.); utom i den särsk. förb. smeta ned numera i sht i vissa trakter, ngt vard. Sirapen höses på tentalrikar, som öfwertäckas med hwitt paper, hwarpå med en syl göras små hål, at bien ej smeta sina ben och wingar. Broocman Hush. 3: 64 (1736).
3) (numera i sht vard.) med subj. betecknande person (äv. djur), i fråga om att med hjälp av klibbande massa l. ämne (särsk. klister) fästa ett föremål vid ett annat; i sht i uttr. smeta (fast) ngt vid l. på o. d. ngt (med ngt), på ovan angivet sätt fästa (särsk. liktydigt med: klistra fast) ngt vid resp. på osv. ngt (med ngt); äv. i sådana uttr. som smeta dit ngt, bringa ngt dit o. fästa det där med hjälp av klibbande massa osv.; äv. (i förb. med fast) med avs. på klibbande massa osv., i fråga om att (strykande l. pressande l. tryckande) bringa denna att fästa sig vid osv. ngt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels i fråga om att ngt (vind l. regn o. d.) bringar klädesplagg l. hår att pressa sig tätt intill l. klibba fast vid kropp(sdel), dels (i sht sport., tillf.) i fråga om att bollspelare o. d. hårt stänger l. tacklar motspelare trängande l. tryckande denne mot ngt (målstolpe l. sarg o. d.). HSH 30: 344 (1718: wid; i fråga om fastsmetande av ljus vid vägg). Smeta fast något med vax. Widegren (1788). En så krass pantheism som den föreställning .. att hvart individ skulle vara ett stycke af Gud som brutit sig löst och borde smetas dit igen, har väl aldrig lefvat inom någon tänkares hjerna. Thomander 2: 146 (1831). Svalan smetar ej helt hastigt fast sin munlera (eller jord), utan trycker den med ansträngning fast. Skogvakt. 1892, s. 151. Det är kronans märken, min gosse … Och därmed smetade han (dvs. fjärdingsmannen som gjorde utmätning) ett märke midt på skåpdörren. Strindberg Fagerv. 32 (1902). (Att amerikanerna var hårdföra fotbollsspelare) det håller nog den med om, som såg hur yankees tag på tag smetade fast ”Peta” (dvs. målvakten) vid målstolparna. Jonason Fotb. 151 (1917). Det hårda (luft-)draget slet i hennes hår och smetade kläderna tätt mot hennes kropp. Björklund MånLund 244 (1931). Regnet smetade fast håret i deras pannor och tvättade deras nackar. Johnson Nu 185 (1934). — jfr FAST-, PÅ-, SAMMAN-SMETA. — särsk.
a) i p. pf., i fråga om att ett klädesplagg på grund av väta o. d. klibbar fast vid kroppen l. viss kroppsdel l. på grund av sin passform smiter tätt intill kroppen osv.; dels i jämförelse, i sådana uttr. som vara l. sitta som smetad efter l. till kroppen, vara l. sitta som klistrad efter l. till kroppen, dels oeg., i sådana uttr. som vara l. sitta smetad efter l. till kroppen, vara l. sitta (tätt) fastklibbad l. åtsmitande efter l. till kroppen; jfr 6. Nu för tiden skall byxorna sitta (som) smetade till kroppen. Nej för Jesu namn! — skrek den sjuke, hvars skjorta var våt af ångestens svett och låg smetad efter hans skulderblad. Strindberg Utop. 234 (1885). Hon var alldeles våt, kläderna sutto som smetade utefter kroppen. Lagerlöf Jerus. 2: 212 (1902). Hennes tunna klänning var (på grund av häftigt regn) smetad till kroppen. Berger Ysaïl 15 (1905). Georg satt halfklädd under drypande segel, med skjortan smetad till kroppen. Siwertz Mälarp. 142 (1911). — jfr ÅT-SMETAD.
b) (tillf.) i det refl. uttr. smeta sig uppför ngt, bildl, om djur: pressande l. tryckande sig tätt intill ngt förflytta sig uppför detta. Så smetade .. (reptilen) sig upp för gardinsnöret. Essén Bluff. 103 (1908).
4) i pass. övergående i deponentiell anv., med saksubj., i fråga om att (bringas att) med viss del (klibba vid o. (förorenande l. nedsmutsande)) avsätta sig l. fästa sig (ngnstädes); i den särsk. förb. SMETA OMKRING.
5) med saksubj.: med viss del (klibba vid o. (förorenande l. nedsmutsande)) avsätta sig l. fästa sig (på ngt); äv.: förorena l. smutsa ned; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som med viss del (lätt) (klibbar vid o. (förorenande l. nedsmutsande)) avsätter sig (på ngt) l. som med viss (klibbande) del (lätt) förorenar l. smutsar ned; stundom äv. med obj. betecknande föremålet för sådant avsättande osv. l. förorenande osv. (äv. med obj. o. predikativ angivande resultatet (för objektets vidkommande) av sådant avsättande osv.). Och gier man Kyszar utan Breck, / Eij smeta de, ell gie en Fleck. Lucidor (SVS) 452 (1674). När åkern är wåt, följer icke mullen med, utan smetar och färgar allenast, samt håller fötterna så fast, at man med möda arbetar sig lös. SamlRönLandtbr. 1: 163 (1775). Luftens fuktighet föll omärkligt ut och smetade klibbigt våta hus och gator. Essén Bluff. 141 (1908). Ytterligare mera lera tillsattes och inrördes i den nu smetiga massan, till dess att massan förlorade sin klibbighet och just lät forma sig utan att smeta fingrarna. LAHT 1911, s. 141. Färdigmålad yta skall vara möjligast jämn och får icke flagna eller smeta. Bildmark Entrepr. 202 (1921). Hagberg o. Asklund Textilind. 132 (1924; i p. pr., om färg). — särsk. boktr. i fråga om icke önskvärt avsättande av färg i samband med l. vid tryckning; särsk. i fråga om att ett nytryckt ark l. en kliché avsätter färgfläckar; i sht ss. vbalsbst. -ning, om denna företeelse. NordBoktrK 1901, s. 306 (: smetning). Genom denna avstrykning (av överflödig färg) hållas (de vita) rasterlinierna och punkterna ständigt fria från färg och bilden kan icke smeta. Därs. 1910, s. 338. En .. företsad kliché är svår att trycka, då färgvalsen .. sjunker ned och avsätter färg i bottnen, vilket synes i trycket (klichéen smetar). Kroon Reprodukt. 57 (1935). Sedan upplagan torkat och risken för smetning försvunnit, sker urplockning av mellanläggsarken, vilken utföres för hand och är ett både tidsödande och besvärligt arbete. HantvB I. 5: 389 (1937). Smetning, (dvs.) avsättning av färg från ett nytryckt ark på ett annat, antingen direkt när arken utläggas på varandra eller indirekt genom avsättning från arket på någon yta, varifrån färgen kan överföras på efterföljande papper. GrafUppslB (1951).
6) med saksubj., dels (o. urspr.) refl., dels [jfr 3 a] intr.: klibba l. klistra sig (fast) (vid l. utmed ngt); äv.: ligga tätt an l. smita tätt (intill l. efter ngt). Löparen svettades, så att hans skjorta smetade utmed kroppen. (Sv.) Smeta sig fast .. (fr.) S’attacher. Nordforss (1805). Kinderna smetade utmed käkbenen och ögonen voro infattade i svarta ramar. Strindberg Giftas 2: 171 (1886). (Kopparn) så att säga smetar sig mot hålets kanter och hindrar derigenom vattens och smuts’ inträngande. MeddSlöjdF 1895, s. 203. Brösthållare .. Lätt, elegant. Smetar efter figuren som trikå. ButterickNyh. 1912, s. 2. Jag (höll) envist i, synnerligen som (yx-)skaftet snart smetade fast sig med all den kåda, som rikligen bestods, när jag också skulle barka mina ”bitar”. Melander ArbTröj. 159 (1917).
II. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slå (samt i anv. anslutande sig härtill).
2) [det gäller för den som fångat bollen att med denna söka träffa ngn av lekkamraterna med ett kast] (föga br.) i uttr. smeta myl, eg.: kasta (o. träffa med) boll; ss. benämning l. namn på bolleken ”boll stå” (se BOLL 2 c α); jfr MYL, sbst.4 Boll stå (i Sverige även kallad smeta myl ..) är en .. gammal nordisk bollek, vars lekregler kunna variera mycket. NordKult. 24: 48 (1933).
2) till I 5, refl., i uttr. smeta av sig, förr äv. sig av (på ngt), med viss del (klibba vid o. (förorenande l. nedsmutsande)) avsätta sig l. fästa sig (på ngt); jfr smeta ifrån sig. Nordforss (1805: Smeta sig af). Isaksson KvHuset 63 (1952: smeta av sej; om läppstift). —
SMETA I10 4. (ngt vard.) till I 1 a, c: smetande fylla i (ngt i l. med ngt). FinlSvFolkd. I A 1: 202 (1917; med avs. på deg). —
SMETA IFRÅN SIG10 04 0. till I 5: smeta av sig (se smeta av 2). Hagberg Shaksp. 3: 176 (1848; om beck). —
SMETA IGEN10 04.
1) till I 1 c α, β: smetande fylla igen l. tillsluta l. tilltäppa (ngt); äv. bildl.; jfr smeta ihop 1. Polhem Test. 67 (c. 1745; med avs. på spricka på gjutform). Smeta igen springorna på en dörr. Nordforss (1805). Hålet (i osten) smetades igen med smör. Engström Lif 10 (1903, 1907). Siwertz Eld. 442 (1916; bildl.). jfr igensmeta.
2) (numera mindre br.) till I 3: klistra igen l. ihop (ngt). Den som vill smeta igen alla munnar, skall ha mycket klister. SvOrdspråksb. 20 (1865). —
SMETA IHOP10 04.
2) (numera i sht ngt vard.) till I 3: klistra ihop. Meurman (1847). (Sv.) Smeta ihop .. (fr.) coller. Berndtson (1880). —
SMETA IN10 4.
SMETA NED10 4 l. NER4. (i sht ngt vard.) till I 1 b, c, e, 2; särsk. refl., i uttr. smeta ned sig (med ngt), smörja l. fläcka l. söla l. solka l. smutsa ned sig (med ngt); jfr ned 13. Han smetar ned med sin pipa (på kläder och dukar). Barnet hade smetat ned överallt i lägenheten. Han har smetat ner sig med bläck. Nordforss (1805). Rör .. (Chaplin) en gräddtårta, så smetar han ner sig själv eller andra. Ruin SjunknH 60 (1956). Smeta ned sina kläder. SvHandordb. (1966). —
SMETA OMKRING10 04.
1) till I 1 a, b; jfr kring, prep. o. adv. II 1. Rålamb 14: 76 (1690; med avs. på deg). jfr kringsmeta.
2) till I 1 a, b; jfr kring, prep. o. adv. II 4, 5 b. Essén HExc. 120 (1916; med avs. på sminkfärg). jfr kringsmeta.
3) till I 4: (bringas att) smeta ned runt omkring (ngnstädes). Den ena korfven kröp ur skinnet och smetades omkring i säcken (där maten förvarades). JSvedbom (1798) hos Dahlgren Släktprof. 1: 39. —
2) (numera i sht ngt vard.) till I 3: klistra på; äv. bildl. Lind (1749). Ericson Fågelkås. 1: 53 (1906; bildl.). —
SMETA TILL10 4.
1) (numera i sht ngt vard.) till I 1 b, c, e: smeta ned; särsk. (numera föga br.) refl., i uttr. smeta till sig, smeta ned sig (förr äv. bildl.: skämma ut sig). Nordforss (1805; med avs. på dörr). Smeta till sig .. (dvs.) Skämma ut sig. SvTyHlex. (1851). Schulthess (1885; refl.).
2) (vard.) till I 1 b, c, e: gm l. under smetande (med ngt) forma till l. tillverka (ngt). Callerholm Stowe 31 (1852; med avs. på tårtor).
3) (numera i sht ngt vard., mera tillf.) till I 3: klistra ihop l. igen (ngt). Thomander 3: 364 (1826; med avs. på barns mun). PT 1906, nr 186 A, s. 3 (med avs. på kuvert).
5) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till II 1: slå till (ngn) l. ge (ngn) en örfil o. d. Nordström LackFam. 264 (1930). —
SMETA UPP10 4, äv. OPP4. (i sht ngt vard.) till I 3: klistra l. (med klister) fästa upp (ngt). Carlsson HelaSthm 499 (1912; med avs. på plakat). —
SMETA ÅT10 4. till I 6, i sht om klädesplagg: klibba l. klistra sig l. ligga tätt an l. smita tätt intill (ngt, i sht kroppen l. viss kroppsdel); dels med direkt obj. l. (företrädesvis) prep.-adverbial (inlett med kring l. över o. d.) angivande vad ngt klibbar osv. intill, dels abs. Siwertz Låg. 142 (1932; med avs. på rygg). Lundkvist Spegel 37 (1953: kring höfter och bröst; om klänning). Husáhr Jeriko 301 (1958; abs., om klänning). —
SMETA ÖVER10 40.
1) till I 1 a—c, e; äv. bildl. Salé 166 (1664; med avs. på kaka). Man kan på .. (krigsministern) ställa krafvet att se till .. att icke grofva förseelser smetas öfver med hartassen. GHT 1895, nr 137 A, s. 2.
(I 5) -FRI. om sak (i sht färg l. färgat föremål o. d.): fri från att smeta, som icke smetar (av sig); äv. om glans o. d.: som icke smetande yta o. d. avger; äv. boktr. till I 5 slutet, om utförande o. d. (av illustrationstryck o. d.): som icke är förenad med smetning. NordBoktrK 1907, s. 400 (om utförande av illustrationstryck). SvD(A) 1926, nr 188, s. 1 (om glans på sko). Form 1947, s. 104 (om färgskikt). DN(A) 1964, nr 173, s. 9 (om myggmedel). —
(I 1 a—c, e) -GÖRA. (numera i sht vard.) göra (se göra, sbst. 1) som innebär smetande med ngt (särsk. med tanke på att man därvid smetar l. smutsar ned omkring sig l. sig själv: smetigt l. smutsaktigt göra). Folcker Stinde 2: 18 (1886; om målningsarbete). —
(I 1 a) -LIST. (i fackspr., särsk. byggn.) ss. skydd mot vatteninträngning tjänande tätningslist (särsk. kring sockels underkanter) tillverkad av fet asfalt som smetas på o. pressas in i det utrymme där listen skall anbringas. Bildmark Entrepr. 112 (1921; kring sockels underkanter). —
(I 5 slutet) -PAPPER. boktr. papper(sark) som (fastspänt på visst sätt i tryckpress) minskar l. förhindrar smetning. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 266. —
(I 5 slutet) -RULLE. boktr. för insättande i tryckpress anordnad rulle med smetpapper. HantvB I. 7: 164 (1939).
SMETARE, m.//ig. (smetare 1734 osv. smeter 1749) (utom ss. senare led i ssg, numera bl. tillf.) till I 1 a—c, e: person som smetar (särsk. målar illa l. dilettantiskt); förr äv. om smutsaktig l. orenlig människa. Serenius M 3 a (1734). (Sv.) Smetare .. (t.) Schmierhammel, Schmiermatz. Lind (1749). Hvad är det för en smetare som målat detta? Weste FörslSAOB (c. 1815). jfr skänk-smetare. —
SMETSAM, adj. (mera tillf.)
Spalt S 7504 band 28, 1979