Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÅTTRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Schultze Ordb. 4597 (c. 1755)), -ING (Schultze Ordb. 4597 (c. 1755)); jfr SMÅTTER.
Etymologi
[jfr sv. dial. söndersmåttrad, p. pf., sönderslagen; av ljudhärmande urspr.; sannol. avledn. av SMÅTT, n. sg. av SMÅ, adj., (möjl. med anslutning till SMATTRA, v. l. SMITTRA l. SMUTTRA) l. av ljudhärmande urspr. (jfr SMATTRA, v., SMITTRA, SMUTTRA) men anslutet till SMÅTT, n. sg. av SMÅ, adj.). — Jfr SMÅTTRIG]
(†)
I. tr.: slå sönder (ngt) l. krossa (ngt) i småstycken (äv. i uttr. småttra i kras); äv. oeg. l. bildl.; jfr SMATTRA, v., SMITTRA, SMUTTRA. Then vti himlen bor the ondas hop bespåttar, / Och småttrar them i kras, som swaga lerstens påttor. Kolmodin QvSp. 1: 210 (1732). Småttra .. (dvs.) Göra smått, kråssa sönder. Schultze Ordb. 4597 (c. 1755). jfr SÖNDER-SMÅTTRA.
II. intr., i fråga om att gå sönder l. krossas i småstycken; ss. senare led i ssgn SÖNDER-SMÅTTRA.

 

Spalt S 7771 band 28, 1979

Webbansvarig