Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÄCK- smäk3~ l. (emfatiskt) smäk4 (smä´ck fét .. smä´ck fúll Dalin), ssgsförled.
Ordformer
(smeck- (-kk-) c. 1635—c. 1755. smäck- (-kk-) 1749 osv.)
Etymologi
[sv. dial. smäck- (t.ex. i smäckfet); jfr d. smæk- (t. ex. i smækfed); av SMÄCK, interj., l. SMÄCKA, v.; med avs. på bildningen jfr SMACKFULL, SMICKFULL, SMOCKFULL, SMÄLL-FET m. fl.]
med förstärkande innebörd: alltigenom, fullständigt, mycket.
Ssgr (vard.; ofta i emfatisk anv. o. därvid äv. skrivna o. uttalade ss. två ord): SMÄCK-FET. mycket fet, smällfet; i sht om djur. ALHamilton (1845) i Solnedg. 2: 245 (i pl., om grisar). Prins Henrik (till Falstaff). Tig, din smäck-feta skurk! Hagberg Shaksp. 3: 148 (1848). —
-FULL.
1) mycket l. alldeles full l. överfull, smockfull, proppfull; äv. bildl., i fråga om kunskaper o. d. Schroderus Dict. 173 (c. 1635). Salen, som .. var smäckfull af långdansande. Törneros (SVS) 1: 242 (1824). Sivert sitter smäckfull av bättre vetande, men säger inte ett ord mer. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 116 (1918).
2) mycket berusad. Auerbach (1913). —
-FYLLD, p. adj. = -full 1. Jensen Mickiewicz Tad. 55 (1898). —
-NY. alldeles ny, splitt ny. Carlsson HelaSthm 111 (1911; i pl., om byggnader). —
-SÖT. mycket l. alltför söt. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755).

 

Spalt S 7774 band 28, 1979

Webbansvarig