| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÖRJA smœr3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) till smörjning (se SMÖRJA, v. 1—3) l. ngts bestrykning l. polering o. d. använt ämne l. preparat (i sht fett l. olja); smörjmedel; svärta; jfr 2—4. Smörie aff sten till att pollere medtt. Meyerson VapArboga 225 (i handl. fr. 1570). Gambla stöflar kräfia mycken smöria .. (dvs.) Ålderen behöfwer god skiötzel. Grubb 242 (1665). Envallsson Hofsl. 21 (1786; om hovsvärta). Från det glödheta maskinrummet hasade sig .. negerkroppar, drypande af svett och smörja. Lundgren MålAnt. 2: 29 (1872); jfr 4. För att få bort järnlukten behandlade man (under 1800-talets förra hälft) enligt uppgift från Djura (björn-)saxen med en viss smörja, som skulle kokas på glöd utan låga. Levander DalBondek. 1: 10 (1943). Som smörjan verkar på ett lager, så verkar humorn på en arbetarförhandling. De Geer Bergsl. 140 (1951). — jfr AXEL-, BLANK-, HJUL-, HOV-, KONSISTENS-, LAGER-, LIE-, LÄDER-, PATENT-, ROCK-, RÄV-, SELDONS-, SKEPPS-, SKID-, SKO-, VAGNS-SMÖRJA m. fl. — särsk.
a) om (i sht salvlikt) ämne l. preparat som påsmörjes i läkande l. botande l. förskönande syfte; salva; pomada, balsam; särsk. (o. utom mera tillf. numera bl.) om hemmagjort preparat använt vid smörjning mot sjukdomar (av ”kloka gummor”) o. d.; jfr b, c o. SMÖRJA, v. 1 c. Ty drogh nu Simeon til Sichem, til at köpa Smörija, til Hiorden. PPGothus Und. M 3 b (1590). Sedhan .. (Alexander den store) öfwerwunnit Darium .. hafwer han ibland annat kosteligit byte, bekommit ett skrijn medh dyrbar smöria vpfylt. Schroderus Sleid. Fört. 2 a (1610). IErici Colerus 2: 278 (c. 1645; om skabbsalva). Smörjan (mot ”ältan”) var vanligen sammansatt av fetter, rödlök och dyvelsträck. Bolin VFöda 122 (1933). — jfr HAND-, HÅR-, RIS-, SKABB-, ÖGON-SMÖRJA.
b) salvolja, smörjelse (se d. o. 4 b); äv. = SMÖRJELSE 3, anträffat bl. bildl. (jfr 2), om den helige Ande (i ssgn PRÄSTA-SMÖRJA); numera bl. (med anslutning till SMÖRJA, v.) ss. ssgsförled; jfr a o. SMÖRJA, v. 1 c, 3. Förstarna båro (till offer åt Herren) fram .. specerij och olio til lyszning, och til smörio, och til gott röökwerck. 2Mos. 35: 28 (Bib. 1541; Luther: zur salbe, Vulg.: ad præparandum unguentum; Bib. 1917: smörjelseoljan). Lucidor (SVS) 325 (1673).
c) om smörja (l. salva) med tillskriven övernaturlig l. magisk verkan; jfr SMÖRJA, v. 1 c, o. SALVA, sbst.2 a. Smörian tog hon (dvs. en flicka, som smorde en ko inför sin blåkullafärd,) uthur eet horn, som hon hade under sin kiortel. Gadelius Tro 2: 318 (i handl. fr. 1674). Han skaffade sig .. ett tjenligt horn (för att spela en skrockfull man ett spratt) .. och fylde det med någon slags smörja, hvarmed han beströk en ungsraka, en qvastkäpp (osv.). KLilljebjörn Hågk. 27 (1838). Hornen och smörjan .. spöka oupphörligt i rannsakningsprotokollen. Gadelius Tro 2: 219 (1913). — jfr GEVÄRS-, TROLL-SMÖRJA.
d) oeg. (jfr 2), om ämne alstrat av l. förekommande i kroppen.
α) om fetthaltig avsöndring från hud (l. slemhinnor) som tjänar till att hålla denna smidig (resp. dessa smidiga); i ssgn HUD-SMÖRJA.
2) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1, 1 a (jfr 1 b, d, ävensom 3—6). — särsk.
a) i fråga om (givande av) mutor till ngn l. om traktering o. d. som bestås ngn l. smickrande l. uppmärksamt uppträdande som visas ngn i syfte att göra honom medgörlig l. gynnsamt stämd; äv. i ordspr. sådant läder ska(ll) sådan smörja ha (jfr b); jfr SMÖRJA, v. 6. Dhen rödha smörian läker all Såår. .. (dvs.) Dhen som rätt weet at bruka muthor, han blijr fulle hulpen. Grubb 137 (1665). Muhtor giöra Domaren mild. .. (dvs.) God smöria giör Huden week. Dens. 536. Fru biskopinnan Browallia har efter min hustrus berättelse tykt illa wara theröfwer, at hon icke blifwit behedrad med afskeds visite. Thet torde icke skada at genom bref stryka smörja öfwer thetta såret. MennanderBr. 3: 20 (1755). Fru Spitz, som är kammarfru nu för the yngre Printzarne, .. skal wara mäktig qwinna, men skal ock wela ha smörja. Därs. 26. Att vinna förtroende af dessa personer (dvs. handels- och manufakturdeputationens notarier o. sekreterare) får du (dvs. P. Alströmer) bruka tjänlig smörja. JAlströmer (1760) i HT 1917, s. 92. Sådant läder ska sådan smörja ha. Östergren (1942). Smörja är för vagnar och läder, men inte för den som domstol bekläder .. (dvs.) domare ska inte ta mutor. Holm Ordspr. 301 (1964); jfr 1. — jfr HAND-SMÖRJA.
b) om stryk l. annan omild behandling; särsk. i ordspr. sådant läder ska(ll) l. måste sådan smörja ha (jfr a); jfr SMÖRJA, v. 9. Smörja kan .. säjas famil(järt) för Stryk. Weste FörslSAOB (c. 1815). ”Ja, mina raska gossar,” sade .. (marketenterskan) fryntligt (efter att ha läxat upp en onykter soldat), ”sådant läder måste sådan smörja ha.” Braun Bror 156 (1846). Drack af fröjd, blef vild om qvällen / Och slog buckla på geväret; / Nästa morgon fick sig sällen / Litet fuktel för besväret. / Väbeln sade: ”tag ej illa, / Så är tjensten, gubbe lilla, / Har du mjuknat nu till början?” ”Jo”, sad’ Munter, ”tack för smörjan!” Runeberg 5: 66 (1857); jfr Holm BevO (1939). (Mannen) sparade hvarken på ord eller åthäfvor. ”Rör på spelet .., annars får du stryk .. sådant läder skall sådan smörja ha.” HLilljebjörn Hågk. 2: 61 (1867).
3) (numera föga br.) i utvidgad anv. av 1 (utan pejorativ bibet.): ämne l. massa med salvlik l. halvfast konsistens; jfr 4. Lägg så Terpentinet där till (dvs. till blandningen), så att du tycker det kan blij lagom tiockt, och lijka som en Smöria. Rålamb 13: 143 (1690); jfr 1. När til Salpeter-moder-lut drypes Oleum tartari per deliquium, så ystas den samma och faller i hela droppar til bottnen; omskakas detta, blir hela luten coagulerad til en smörja (magma). VetAH 1777, s. 198.
4) med pejorativ bibet.: (nedsmutsande) ämne av fet l. kletig l. sörjig konsistens (t. ex. smutsigt smörjmedel; jfr 1); (väg)sörja; jfr 3, 5 o. SMÖRJA, v. 10. Vad har du fått för smörja på skjortan? Det blef (vid branden i fartygets stenkoslager) skrik och buller, .. rök och smörja öfverallt. Lundgren MålAnt. 2: 25 (1872). Om Ni följer det der hjulspåret i smörjan, så kommer Ni fram till sjön, och der är vägen slut! Strindberg Dam. 160 (1898). IllSvOrdb. (1955).
a) skräp, ”dynga”; nonsens.
α) om ngt konkret: skräp; äv. om motbjudande l. dålig mat l. dryck (särsk. med bibet. av b). Posten 1769, s. 726. Sådan där smörja kan jag ej äta. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag ville inte ha den smörjan, grannlåten (dvs. vasaorden) skulle jag säga! IllT 1858, nr 14, s. 3. Stå här och tigga när folk inte vill köpa hans smörja. Försvinn. Josephson Kanske 107 (1932). Öl, som .. var lagrat i ett uthus, varför isskärvorna skramlade i halsen på de törstiga, då de direkt ur buteljen sög i sig smörjan. SkogsarbMinn. 143 (1950).
β) med abstraktare innebörd: skräp; strunt l. nonsens l. gallimatias (särsk. i uttr. prata smörja); jfr 6. Förlåt .. denna långa smörja, .. och var försäkrad om min oföränderl(iga) högaktning och vänskap. CGvBrinkman (1822) i JärtaBrefv. 1: 18; jfr c. Jag är gelbgjutare .. och (har) tagit mej fram här i verlden ärligt och beskedligt — fastän gelbgjuteriet nu är bara smörja. Wetterbergh GNord 28 (1862). Se böcker av fru Edgren, Kowalewski, Björnson, allt rena smörjan i min tanke. OLevertin (1890) i 3SAH LIV. 2: 76. En herre .. har .. funnit min poesi charmant, en annan .. har funnit ingenting i den, bara skit och smörja. Lidman Vällust 20 (i dagboksant. fr. 1904). (Ryktenas) upphofsmän voro pojkar och pojkar prata smörja. Engström Lif 125 (1907). DN(A) 1964, nr 248, s. 10. jfr: Några af wåra Soldater töras wäl .. ansee Studier och bokflit för gammal härsk smörja. Dalin Arg. 1: nr 14, s. 5 (1733).
b) (numera i sht i Finl.) värdelös l. motbjudande l. nedskräpande röra (se RÖRA, sbst.3 2 a, b), smet; ngt ”hopsmort”; mischmasch; jfr c. Rhapsody, .. (dvs.) en smöria af allehanda hopskrapat ur flera Authorer utan ordning. Serenius Aaa 2 b (1734). Nyss skickade jag till Palmblad en ”smörja”, som .. jag smort ihop sjelf och hvilken skulle tjena till svar på den Hagberska recensionen (av verk av C. J. L. Almqvist). AFLindblad (1835) i 2Saml. 9: 90. Skär man nu till med ett radikalt förslag, som ej går .., så stanna vi i samma smörja som hittills, ty ingenting hjelpes här i landet, förrän vi få en annan representation. Liljecrona RiksdKul. 192 (1840). Det ligger allt i en smörja. Meurman (1847). Hirvensalo o. Hedlund (1963).
c) ss. nedsättande (äv. skämtsamt nedsättande) beteckning för stor mängd o. d., med anslutning till a, i sht förr äv. till b: hög, ”brass”, ”surv”; särsk. (o. numera bl.) i uttr. hela smörjan, äv. om ngt abstr.: alltsammans. Jag (tar) mig den friheten att skicka en stor smörja af krigstidningar, som jag uppsnappat .., och hvaribland någon torde finnas, som intresserar. CGLeopold (1789) i MoB 9: 88. Klockan 12 gingo vi (dvs. finska kadetter på kommendering i S:t Petersburg) att spisa middag, jag i spetsen för hela smörjan, ty jag är den längsta här. AFSoldan (1838) hos Aho Soldan 20. Min önskan var dödfödd från början. / Nu struntar jag i hela smörjan. Björklund Famn 24 (1934).
6) (†) ss. starkt nedsättande personbeteckning l. skällsord: (helt) värdelös person, ”skit” l. dyl.; jfr 5 a β. VDAkt. 1680, nr 122. En talar tok, trallar visor, en ann på grannen sin träter / Om både åker och äng, ropar honom för smörja och släter, / Bälghunder, rackare, .., Svinhunder, Krycka. Strand NeliSuec. 50 (1753).
-BLANDNING. särsk. konkret: (för smörjning använd) blandning av smörjmedel. Lundberg Lok. 193 (1902). —
-BUNKE. (numera mindre br.) (laggat) förvaringskärl för vagnssmörja (l. annan smörja); jfr -burk, -bytta. BoupptVäxjö 1869. 10 st. smörjbunkar med rem. TLev. 1912, nr 4, s. 1 (inräknade bland fordonsmateriel). —
-BURK. (smörj- 1784 osv. smörje- 1749 osv.)
1) (vid smörjning använd) burk med l. för smörja (särsk. vagnssmörja). Lind 1: 1365 (1749). SFS 1907, nr 73, s. 5.
2) (numera bl. tillf.) bildl., om person.
a) med anslutning till smörja, v. 9 a (o. smörja, sbst. 2 b). Det i familjer är en sed, / Att han (dvs. informatorn) skall till för pojkar wara; Och derför får han vara med — / Som en nödvändig smörj-burk bara. Sehlstedt 1: 69 (1853, 1861).
b) (vard.) med anslutning till smörja, v. 11 (o. smörja, sbst. 5 a), samt burk 1 c: ”målarkladd” l. ”plankstrykare”. Runeberg (SVS) 6: 22 (1862). —
-BYTTA. (smörje- c. 1755 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) bytta för l. med (vagns)smörja; jfr -bunke. Schultze Ordb. 4620 (c. 1755). —
-FLASKA.
1) till 1: (vid smörjning använd) flaska för l. med smörjmedel. Förleden Onsdag .. bortstals .. et Stöfwel-block tillika med smörjflaska och borste. DA 1793, nr 68, s. 3.
2) (i sht om ä. förh. inom den katolska kyrkan) till 1 c: flaska med smörjelse l. varur man tar l. häller smörjelse o. d. Hedberg DockDans. 20 (1955). —
-HOLK. (numera nästan bl. om ä. förh.) (vid smörjning använd) holk (se holk, sbst.1 1 a) för l. med (vagns)smörja. RedNordM 1926, s. 27. —
-HORN. (smörj- 1807 osv. smörje- 1674 osv.)
1) (i sht förr) till 1: (vid smörjning använt) horn (se d. o. 3) med l. för smörja; särsk. om horn med l. för vapenfett. LMil. 2: 150 (1687).
2) till 1 a—c: horn (se d. o. 3) med l. för (l. varur man tar l. häller) salva l. smörjelse l. dyl.; i sht dels om horn använt vid smörjning av konungar, dels om horn med l. för häxsalva. Gadelius Tro 2: 324 (i handl. fr. 1674). Archi-Biskopen tog Smörjehornet, och smorde Hans Maj:t (dvs. K. XII) i ännet och på bägge handlederne. Nordberg C12 1: 41 (1740). Smörje-hornet räknades till trollkäringarnes resedon, och ett sådant horn ifrån trollväsendets tid .. förvaras i Göta hofrätt. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 116 (1863). HT 1943, s. 259 (bland regalierna). —
-KOPP, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7906). (smörj- 1807 osv. smörje- c. 1790 osv.) (vid smörjning använd) kopp (se kopp, sbst.1 1) med l. för smörja; i sht förr äv. till 1 a: salvkopp. Tersmeden Mem. 4: 268 (c. 1790; om salvkopp). Balck Idr. 1: 419 (1886). —
-KRUKA. (vid smörjning använd) kruka med l. för smörjmedel; förr äv. till 1 a, = salv-kruka. Passa Ni på era pillerburkar och era smörj-krukor, min .. gubbe lilla! Envallsson TokrolNatt. 3 (1791). BoupptVäxjö 1803. —
-KRUS. (smörj- 1961 osv. smörje- 1941) särsk. (i sht om ä. österländska förh.) till 1 b: krus (se krus, sbst.3 2) med l. för smörjelse l. olja. Näsström FornDSv. 1: 128 (1941). —
-KÄRL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7906), äv. -KÄRIL. (smörj- 1824. smörje- 1738) (numera mindre br.) (vid smörjning använt) kärl för smörja. (T.) Schmier-büchse, (sv.) smörjekäril. Lind 1: 258 (1738). KrigVAH 1824, s. 135; möjl. till smörj-kärl, sbst.2 —
B (numera bl. arkaiserande): SMÖRJE-BURK, -BYTTA, se A. —
-BÖSSA. (smörje- c. 1580—1587. smörjo- 1538) (†) till 1 c: burk (l. dosa) med l. för smörjelse l. välluktande olja l. salva; jfr bössa 1 a. VarRerV 32 (1538). Helsingius Ee 7 a (1587). —
-DUK. särsk. (†) till 1 a: (ss. salvförband använt) tygstycke med salva. Tiderus GrLat. 110 (1626). —
-GLAS. (†) till 1 c: glaskärl för l. med smörjelse l. välluktande salva l. olja. Kolmodin QvSp. 2: 318 (1750). —
-HORN, -KOPP, -KRUS, -KÄRL, -SPANN, se A. —
-SUDD. (†) boktryckarboll; anträffat bl. bildl., om boktryckarlärling. Utan att hafwa förwärfwat sig all möjlig färdighet och grundlighet i präszbyggnad och desz felaktigheters förbättring, förblifwer .. (boktryckarlärlingen) en eländig smörjesudd och stympare. Täubel Boktr. 1: 178 (1823).
C (†): SMÖRJO-BÖSSA, se B.
SMÖRJIG, adj.
1) till 1: bestruken l. ingniden med smörja; äv. om fingrar o. d.: som har smörja på sig; numera bl. (mera tillf.) med anslutning till 2 l. 3. (Formen) oljas .. och aftorkas igen med en ren lapp af fint och slitet linne, så att den blott synes litet smörjig. JournManuf. 1: 147 (1825). Gumman var behjälplig med det som skulle vara, kvinnan (dvs. ett rå) blev förlöst, och barnet blev tvättat och smort med en smörja som mannen kom fram med. Men gumman råkade ta sig med smörjiga fingren vid vänstra ögat, sen såg hon mera med det ögat. Koch GudVV 1: 27 (1916).
2) till 1 o. 3, i fråga om konsistensen hos ngt l. ngts yta: oljig l. fettartad (äv. liktydigt med: som har den för olja l. fettämne speciella konsistensen); talgig; äv. (o. numera i sht) allmännare: halvflytande l. lös o. seg l. kletig (utan klart nedsättande innebörd) l. klibbig (utan klart nedsättande innebörd). JGGahn (1811) hos Berzelius Brev 9: 59. Torkande oljor uppsupa mer syre än de som bibehålla sig smörjiga. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 256. Djuren ligga .. (vid lammlamhet) med orörliga, i lederna styfwa ben, senorna på benen förkortas, mulen blir kall och smörjig. Lundberg HusdjSj. 606 (1868). Man får icke röra omkring i (äggvite-)massan vid sockrets inblandning, ty då blir massan lätt ”smörjig”, d.v.s. förlorar sin fasthet, blir slapp och glänsande. Grafström Kond. 178 (1892). Är tvålen av mjuk och smörjig konsistens, kallas den såpa. Bolin OrgKem. 93 (1925). särsk. (tekn.) om pappersmassa: (som gm lång bearbetning o. finspjälkning av fibrerna gjorts) klistrig; äv. i utvidgad anv., om bearbetning (malning) av pappersmassa: som ger smörjig massa ss. resultat. KemT 1909, s. 70. Smörjig malning avser att spjälka fibrerna utan minskning av längden. TNCPubl. 29: 46 (1958).
3) (ngt vard.) till 4: fläckad l. smutsad med smörja; nersmord, nedkletad, kletig; äv. dels (om väg o. d.): täckt av (nedsmutsande) sörja l. fuktig (väg)smuts, sörjig, dels: som utgör en smörja l. smutsig röra. Barnet tog på duken med smörjiga fingrar. Weste (1807). Pers och Brittas stuga hade brunnit ned ända till grunden, kolnade bjälkar .. och en svart smörjig röra af husgeråd var allt hvad som fanns kvar af den gamla bostaden. Roos Helgsm. 2: 167 (1896). Sättarpojkarna i sina långa, blårandiga, smörjiga blusar skyndade in och ut (på tidningsredaktionen). Ossiannilsson Hav. 26 (1910). Ett fint duggregn silar ned över Warszawas smörjiga, träkubbsbelagda gator och avenyer. Knöppel Barb. 67 (1916). Vattnet är smörjigt af fett (vid flänsning av valar). Quennerstedt StrSkr. 1: 52 (1919); jfr 1. Ute på landstället strövade de omkring i skogarna och kommo tillbaka trötta och smörjiga. Krusenstjerna Pahlen 4: 66 (1933). särsk.
a) (mera tillf.) om ögon: simmiga, talgiga. (Gubben) står, gungande på vikta knän, omfamnande den kattunsklädda jungfrun med sina stora smörjiga ögon. Strindberg Skärk. 10 (1888).
b) i utvidgad anv., om arbete: som innebär att man (lätt) blir nersmord, kletig. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 90 (1931).
4) (mera tillf.) konst. om målning (med tanke på det yttre utförandet): som karakteriseras av rikligt påstruken färg (o. ett visst rörigt intryck l. viss suddighet i detaljer); jfr 2, 3. Nya i (konstnärs-)gruppen äro skåningen Johan Johansson, som visar ett mycket vackert flickhuvud, och Ivan Ivarson, som visar färgstarka landskap, litet smörjiga i fakturen, något på samma linje som Carl Kylberg. SvD(A) 1933, nr 245, s. 13.
5) [sannol. utgående från 2, med anslutning till smörjelse 3] (föga br.) salvelsefull. (Predikanten) Tog sina trogna ”Maria-hjärtans” uppmärksamhet i anspråk för några halt smörjiga utgjutelser om försonlighet. Högberg Baggböl. 1: 136 (1911).
Avledn.: smörjighet, r. l. f. till smörjig 2, 3: egenskapen l. förhållandet att vara smörjig. Sedan tidigt på morgonen späckas här (dvs. på fartyg på sälfångst vid Jan Mayen), hvilket arbete åtföljes af den vanliga smörjigheten och halkan. Quennerstedt Resa 223 (1867). Om fibern .. (i pappersmassa) bearbetats, piskats, i vatten tillräckligt länge, får man ”smörjig” massa. Denna håller kvar vattnet ganska envist. Då ”smörjigheten” drives långt och fibern samtidigt males mycket fint blir massan geléartad. SvSkog. 1146 (1928); jfr smörjig 2 slutet.
Spalt S 7887 band 28, 1980