| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNIPA sni3pa2, om person f., om djur f. l. r., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. i vissa trakter) SNIPPA snip3a2, förr äv. (i bet. 3) SNÄPPA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SNIP, sbst.1 1. Warnmark Epigr. L 1 a (1688). Wallin Bref 250 (1849; på mössa).
3) avlång (mindre) kanna l. skål med snip (se SNIP, sbst.1 2) l. pip (i sht om sådan kanna osv. för grädde l. sås, gräddsnipa resp. såssnipa); äv. med inbegrepp av innehållet. Sahlstedt (1773). Ostkaka samt åtföljande snipa vispgrädde. Laurent Katt 30 (1936). Han .. gick till mejeriet efter grädde till morgonkaffet. Mejeristen mätte själv upp grädden i hans snipa. Nilsson Bokh. 303 (1937). — jfr SENAPS-SNÄPPA, SOCKER-SNIPA. — särsk. i utvidgad anv. om kaka av grädd- l. såssnipas form; i ssgn SOCKER-SNIPA.
4) sjöt. mindre (, flatbottnad), smal, i båda ändar spetsig båt (i sht roddbåt, ofta klink- l. kravellbyggd, med markerat språng, fallande stävar o. V-formade spantsektioner); äv. om segelbåt av sådan konstruktion (förr ofta tvåmastad samt förande sprisegel o. stagfock); äv. bildl. Weste FörslSAOB (c. 1817; om roddbåt). Då sjön är stilla, / Hur mången bräcklig snipa seglar ej / På hennes lugna barm och glider fram / I bredd med större skrof? Hagberg Shaksp. 8: 131 (1849). Vätterfiskaren .. ror eller seglar sin riksbekanta, stormhärdiga lätta snipa. RisebergaB 16 (1931). När nymånens snipa / strimmar i dikets vatten. Malm Tomt. 16 (1932). DN 1970, nr 289, s. 13 (om segelsnipa). — jfr GOTLANDS-, KULL-, RODD-, SEGEL-, VÄTTER(N)-SNIPA.
5) [fiskarna är mycket långsmala l. har starkt förlängda bröstfenor] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten, smal unggädda, ”gäddpinne”; förr äv. dels om (fisk tillhörande) släktet Syngnathus Lin., kantnål (äv., i uttr. sjukantad snipa, om fisken Syngnathus typhle (Lin.) Kaup, brednäbbad kantnål), dels om (fisk tillhörande) släktet Polynemus Lin.; jfr SNIP, sbst.1 7. Winternoten skal wara reeda (i januari), Lakar och Snipor skola tagas vnder Ijsen. IErici Colerus 1: 12 (c. 1645). Linné MusReg. XXVII (1754; om släktet Syngnathus). Därs. 60 (: siu-kantad). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om släktet Polynemus). Auerbach (1913; om smal unggädda). — jfr GÄDD-SNIPA.
6) [fåglarna har mycket smal o. lång näbb] (†) vadarfågel tillhörande underfamiljen Scolopacinæ, snäppa; särsk. om morkulla. Så är och en stor Kärleek imellan Snijpan och Trasten. Schroderus Albert. 1: 125 (1638). (I Nya Sv. finns det) Swaner .., Snippor, Strandlöpare och andre sådane. Holm NSv. 31 (i handl. fr. 1656). Schultze Ordb. 4640 (c. 1755; om morkulla). — jfr MYR-SNIPA.
7) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) metonymiskt, ss. nedsättande beteckning på smal l. smalnäst l. ondsint l. näsvis kvinna. ”Punschbuteljen sönderslagen! / ”Tossa! du bär syn för sagen: / ”Förbanna mig! tjente hos mig du, din snipa! — / ”Du delte hans öde — stå nu ej och lipa!” Zedritz 1: 122 (c. 1835). jfr: (Den nya huspigan) var snygg, utan att vara utspökad som Stockholms sniporna. Reenstierna Årstadagb. 2: 401 (1822).
(2, 3, 4) -FORM. form som en snipa har l. som liknar en snipas; särsk. till 4. Tamm SammansOrd 104 (1900). Båt af snipform. Smith 169 (1916). —
(2, 3, 4) -FORMAD, p. adj. som har snipform; särsk. till 4. VFl. 1930, s. 110 (om båtar). Kulturen 1953, s. 76 (om glas). —
(2, 3, 4) -FORMIG, adj.2 (adj.1 se sp. 8121). som har snipform; särsk. till 4. Retzius EthnolSkr. 155 (1849). Höglund Norrsk. 20 (1900; om båtar). —
(5) -GÄDDA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gäddsnipa; äv. i utvidgad anv., om (den mycket smala) fisken Syngnathus acus Lin., större kantnål. Weste (1807). VetAH 1831, s. 271 (om större kantnål). —
B (i sht i vissa trakter): SNIPE-SEGLING, se A.
Spalt S 8122 band 28, 1980