| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNUDDA snud3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (helt) lätt l. flyktigt beröra l. vidröra, nudda vid l. tuscha l. stöta mot; om vapen l. pistolkula o. d. äv.: (helt) lätt rispa l. skrubba l. lätt såra; äv.: tätt intill passera o. d. (se a); i sht i uttr. snudda vid l. (e)mot (i sht förr äv. intill l. invid, förr äv. i l. på) ngn l. ngt; äv. med adverbiell bestämning betecknande graden av berörande; äv. opers.; jfr SNUTTA, v.1 — Anm. Accentueringen av lederna i förb. snudda vid l. (e)mot är växlande o. utan fast regel, o. då det icke är möjligt att i varje enskilt fall avgöra, huruvida en förb. av ett verb o. en obetonad prep. l. en särsk. förb. (med huvudtonen på vid l. (e)mot) föreligger, har samtliga fall av en förb. med snudda o. vid l. (e)mot behandlats här. Hade iche Nane så snartt kommitt vndann, då hade han huggitt honom i rÿggenn, likuäll snuddade ÿxenn i tröÿenn på honom. 3SthmTb. 5: 56 (1603). Kulan snuddade wid skinnet. Serenius (1741). Hamlet. .. Se så, ännu en träff (av floretten); hwad tycks om den? Laertes. Det snuddade, det medger jag. Hagberg Shaksp. 1: 440 (1847). Kulan snuddade på hans ben. Meurman (1847). Hon drog sina (händer) tillbaks, just som de varma fingrarna snuddade intill dem. Hallström VilsnF 133 (1894). Man aktar krypet vid sin fot (när man är förälskad) / och kysser gren man snuddar mot. Levertin Salomo 56 (1905). Försiktigt .. drog han henne närmare intill sig, så att han kände hennes hår snudda mot sin kind. Asplund Stud. 46 (1912). Handen snuddade lätt som en fågelvinge vid hans panna. Krusenstjerna Fatt. 1: 337 (1935). Ansiktet (på dockan) var alldeles runt med blå prickar till ögon och en skrattande mun, så bred att den nästan snuddade vid öronen. Malmberg StyckVäg 57 (1950). — särsk.
a) i fråga om att lätt vidrörande l. tätt intill passera o. d.
α) i uttr. snudda över ngn l. ngt, (helt) lätt vidrörande l. tätt intill passera l. fara över ngn l. ngt; äv. bildl., särsk.: snudda vid (se c). — Anm. Samtliga till detta mom. hörande fall av en förb. av snudda o. över har behandlats här nedan, då accentueringen av lederna är växlande. I bildl. anv. tycks dock i regel en särsk. förb. (med huvudtonen på över) föreligga. Dalin (1854). Skottet bakifrån, som snuddade öfver Amundi hufvud och tog fjäderbusken med sig. Atterbom FB 157 (c. 1855). Ribot .. passar för de situationer, då en oklar politik är nödvändig. Han eger förmåga att med en fras snudda öfver alla svårigheter. SD(L) 1895, nr 303, s. 12. Just nu hava .. mina föreläsningar börjat — de röra denna gång Italiens gamla litteratur, och jag tänker snudda över litet av varje i medeltidskultur. OLevertin (1899) hos Söderhjelm Levertin 1: 397. Morkullan har nyss knipsande snuddat med vingarna över kärrängens glesa pors, hon är junimorgonens tidigaste fågel. Martinson Kvinn. 111 (1933).
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; i sht om kyss o. d.: lätt vidrörande, flyktig o. d.; äv. oeg. l. bildl., motsv. c; ss. adv. vanl. med förstärkande innebörd: mycket l. väldigt o. d. (i sht i uttr. snuddande nära; jfr SNUBBLA b β). Et snuddande slag. Serenius Eee 2 b (1734). Svalorna pila omkring och förnärma med snuddande vinge / gästgivarhunden. SvD 8/8 1926, Söndagsbil. s. 1. Han var snuddande nära lipet, men det blev inte av. Johnson Slutsp. 17 (1937). Hon hade .. under den sköna orgelmusiken (vid jordfästningen) en snuddande känsla av väldiga sammanhang högt över hennes eget lilla livsödes horisont. Siwertz Fribilj. 203 (1943); jfr c β. En lättnad av det inre trycket (borde äktenskapet ha medfört för Tegnér), men det finns i breven .. alltför många snuddande antydningar i motsatt riktning. BonnierLM 1954, s. 196. Malcolm spetsade sin fintecknade mun till en snuddande kyss på min kind. Siwertz Tråd. 91 (1957).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b); särsk. i uttr. snudda vid ngt, i sht (i fråga om problem l. fråga o. d.): ytligt l. i förbigående beröra ngt, icke grundligt diskutera l. behandla ngt; äv.: (blott) antydningsvis komma in på ngt l. (blott) antyda ngt (jfr a α). Han snuddar vid, men öfverskrider icke yttersta råmärket för det tillständiga. Rydberg 2: 304 (c. 1875). Här gjordes musik, och samtalet hade flutit fritt och lätt, man hade snuddat vid dagens frågor. Geijerstam Aldrig 174 (1882, 1891). Deras blickar snuddade vid det tjusande panorama, som utbredde sig under dem. Lundegård Prom. 1: 36 (1893). Gångstigar, som löpa utmed åkerlanden eller snudda invid gårdarna. Rosenius Himmelstr. 167 (1901). Nu snuddar tåget utmed stranden av Michigansjön. Hedin Pol 2: 351 (1911). Vi snuddade vid Motala, och när vi från bron blickade ner i det förunderligt klara vattnet, erinrade vi oss att (osv.). Böök ResSv. 107 (1924). Hon tycktes ständigt känna, hur döden snuddat vid hennes tinning. Lagergren Minn. 6: 174 (1927). Forskningen har anmärkningsvärt nog endast snuddat vid tackjärnsproduktionens problem. HT 1960, s. 214. — särsk.
α) i uttr. snudda vid ngt, komma ngt mycket nära l. stå på gränsen till ngt l. tangera ngt; särsk. i fråga om gränsdragning mellan genrer l. begrepp o. d. Det kan visserligen vara ”praktiskt” att genom stränga fordringar och svåra metoder jaga bort medelmåttorna (från läroverken) .. men då blir också den nödvändiga följden, att man alltid måste liksom snudda vid öfveransträngning. Verd. 1884, s. 213. Komedien (dvs. den franska pjäsen ”Herr Generaldirektören”) snuddar allt för ofta vid farsens stämning för att kunna värka som samhällssatir. GHT 1896, nr 290 A, s. 3. Stilen har en nervositet, som snuddar vid det spasmodiska. Levertin 11: 235 (1902). Betydelsen (”hovpoet”) är alltjämt svävande och eftersom den inte är riktigt klar ilar tankarna vidare sökande efter synonymer och snart snuddar de vid ”hovnarr”. Hedberg i 3SAH LXXII. 1: 13 (1963).
β) i uttr. snudda vid ngn, om tanke l. känsla o. d.: (endast) flyktigt l. i förbigående komma för ngn l. falla ngn in resp. (endast) flyktigt l. i förbigående intressera l. beröra ngn. Nu dök samma tanke, som redan vid afskedet ett ögonblick snuddat vid honom, åter upp i hans hufvud. Idun 1888, s. 177. Konst och idel konst fyllde hans tankar … Allt annat .. snuddade blott vid honom utan att lämna några intryck. Söderhjelm Brytn. 172 (1901). Det snuddade vid honom en aning, att .. (hustruns motvilja) på något vis var straffet för .. pubertetsårens (sexuella fantasier). Siwertz JoDr. 180 (1928). Tanken (hos kvinnan som förälskat sig i orgelbyggaren) snuddade .. vid orgelbyggarens hustru men (osv.). Fridegård Somm. 54 (1954). För första gången snuddade en känsla av fruktan vid Tom. Den .. rann .. som en kall droppe nerför ryggraden. Edqvist Eldfl. 261 (1964).
2) (helt) lätt l. flyktigt beröra l. vidröra l. stöta mot (ngn l. ngt), tuscha; äv. (om pistolkula o. d.): (lätt) rispa l. lätt skada l. såra (ngn l. ngt); förr äv. med obj. betecknande person o. bestämning inledd av prep. i l. på, betecknande kroppsdel; äv. mer l. mindre bildl. Lodet .. hade gåt vnder Jahan Böchmans arm, och snuddat eenn skrifuare Hans Pärsonn i armenn. 3SthmTb. 2: 159 (1597). En knekt är snuddad i hufvudet med en .. canonkula. CAEhrensvärd Brev 1: 192 (1789). Kulan snuddade honom på benet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lärkan sänker sin flygt och snuddar med sina vingar de i guld döpta skogstopparne. CFDahlgren 3: 279 (1828). Det är blott några spridda punkter, som här snuddats, flyktigt som bilturistens intryck under alla förhållanden blir, men (osv.). Österling SkånUtfl. 166 (1934). Min hjässa snuddade takets ribbor (i bilen). Olsson Dublin 76 (1968).
3) (†) i fråga om rörelse i sned l. ändrad (o. sned) riktning.
4) (†) tr.: göra sned l. sluttande; äv. i fråga om att borttaga det yttersta av ngt l. att ta kanten l. spetsen av ngt, avkanta (i den särsk. förb. SNUDDA AV o. ss. senare led i ssgn AV-SNUDDA). Ahlman (1865, 1872).
1) till 3 a: ta l. svänga av o. d. Från .. (ett muhammedanskt gravmonument) snuddade jag åt vänster långt af öfver åkerfält till tvenne .. romerska torn (utanför Jerusalem). Wallin Brev 92 (1847); möjl. icke särsk. förb. På vår färd uppåt Guayaquil snuddade vi .. som hastigast af inåt Payta i öfra Peru. Andersson Verldsoms. 1: 201 (1853).
SNUDDA FÖRBI10 04. till 1 a β: (helt) lätt l. flyktigt vidrörande l. tätt intill passera l. fara förbi (ngn l. ngt); äv. i sådana uttr. som tätt l. lätt snudda förbi. Weste FörslSAOB (c. 1817). Just som han hunnit på det öfversta bräckliga trappsteget, snuddade förbi honom i mörkret en gestalt. Blanche Tafl. 137 (1845). Gösta, ehuru oberedd, vände (med hästen) så flinkt åt sidan, att prinsen endast snuddade lätt förbi (med sin häst). Topelius Fält. 2: 368 (1856). (Angriparens) kula snuddade tätt förbi Skyttes öra. Rydberg Frib. 367 (1857). —
SNUDDA IN. (†) till 3 b: slinka in o. d. Hvad säger du om vi skulle snudda in på närmaste källare och tömma ett glas. Blanche Posit. 17 (1843). Dens. Tafl. 1: 82 (1856). —
SNUDDA UPP10 4. (numera bl. tillf.) till 1: fara upp o. snudda vid. Kungen ville ej visa sin rörelse, .. lät blott liksom händelsevis näsduken snudda upp mot ögonen. Bremer Brev 2: 416 (1844). När så hennes flyende blick slutligen nödgades snudda upp vid hans, smålog han. Ullman FlickÄra 177 (1909). —
SNUDDA ÖVER10 40.
-SKOTT. (numera bl. mera tillf.) skott som snuddar vid (o. rispar l. lätt sårar) ngn. Fryxell Ber. 6: 344 (1833). —
-SÅR. (numera mindre br.) sår som tillfogats av skott som endast snuddat vid ngn. Hedin Front. 127 (1915).
Spalt S 8204 band 28, 1980