Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÖANDE snø3ande2, adv.
Ordformer
(-ane 1849—1930. -ende i ssg 1773 (: snöendehvit))
Etymologi
[sv. dial. snjoande, snö(g)ande; efter mönster av ELLANDE, KOLANDE, KRITANDE m. fl. bildat till (stammen i) SNÖ, sbst. l. SNÖA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SNÖ, sbst. 2 (h), med anspelning på snöns intensivt vita färg: på snös sätt l. ss. snö; använt ss. förstärkningsord i uttr. snöande vit, vit på snös sätt, vit ss. snö, skinande l. gnistrande vit. Hon hade bakat en .. lef, som var så snöane hvit .., att aldrig någon har sett sådant bake-bröd. SvFolks. 1: 282 (1849). (Havsfruns) drägt är en kjortel, så snöane hvit att han glindrar emot solen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 245 (1864). Det var bara att styra djärvt in mellan brotten, som lyste snöane vita i solskenet. Siwertz Nov. 73 (1918). Dens. Ekotempl. 66 (1930; om måsvingar).
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNÖANDE-VIT. [sv. dial. snjoande-kwiter] snövit (se d. o. 1). Barchæus LandthHall. 5 (1773; om spismur).

 

Spalt S 8416 band 28, 1981

Webbansvarig