| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPIK, sbst.4, r. l. f. l. m.
(†) käpp l. stav; särsk. om vandringsmans stav; jfr PIK, sbst.1 I 2 a. Då han betala skulle, bortsolde han sin skiorta och spijk. ConsAcAboP 1: 220 (1646). H David låtte giöra skräppa och spÿk / Gåer om kring landet en Pelegrim lÿk. Visb. 2: 304 (c. 1680). Säll den, som slipper rep (dvs. tiggares bälte) och spik / Genom en Flicka skön och rik. Envallsson Slått. 12 (1787).
Spalt S 9641 band 29, 1984