Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPILLERNAKEN spil3er~na2ken, adj. -ket; -kne, -kna; -knare. Anm. Ssgn uttalas stundom (emfatiskt) ss. två ord spil4er na3ken2.
Etymologi
[sv. dial. spillernaken; jfr nor. dial. spildernaken, mlt. spilternāket; ssg av SPILLER, sbst.1, o. NAKEN; användningen utgår sannol. från (en ssg motsv.) ssgn SPILLER-NY (se SPILLER, sbst.1 ssgr); jfr med avs. på bet.-utveckling SPLINTER-, SPLITTER- o. sv. dial. (Gotl.) span-ny, splitterny, motsv. fvn. spán-nyr (varav äv. eng. span-new), t. span-neu (se SHast i MeijerbArk. 16: 33 ff. (1980). — Jfr SPILL-, ssgsled2, SPILLER, adv., SPILLRANDE]
(vard., i sht i vissa trakter) fullständigt naken, helt naken, spritt naken. Runius (SVS) 1: 292 (1713). Kempe FabritiiL 59 (1762).

 

Spalt S 9669 band 29, 1984

Webbansvarig