Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLITT- splitt3~ (Anm. Nedanstående ssgr uttalas äv. (emfatiskt) ss. två ord, t. ex. split4 ny4).
Ordformer
(split- 1761 (: splitnakne). splitt- 1734 (: splittwiller) osv.)
Etymologi
[sv. dial. splitt-; jfr nor. splitt-, d. split-; förkortad biform till splitter- (jfr ordparet SPILL-: SPILLERNAKEN). — Jfr SPLITT, adv., SPRITT- o. se SHast i MeijerbArk. 16: 39 f. (1980)]
ss. förled i ssgr: splitter (se SPLITTER, adv.), splitt.
Ssgr (vard., numera bl. mera tillf.): SPLITT-GALEN. = splitter-galen. Topelius Dagb. 1: 262 (1834). —
-NAKEN. splitt naken. Serenius Ggg 1 a (1734). GHT 1897, nr 301, s. 3. —
-NY. = splitter-ny. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 339 (om mattor). —
-RASANDE, p. adj. om storm o. d.: splitter rasande (se d. o. 1); äv. om person: splitter rasande (se d. o. 4—6). Atterbom Minn. 139 (1817; om person). Topelius Dagb. 1: 262 (1834; om blåst). —
-SPÅNGANDE, adv. splitt spångande (se splitt, adv.). Björkman (1889). —
-VILD. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person: splitter rasande (se d. o. 4); jfr -rasande. Serenius Y 1 b (1734).

 

Spalt S 9886 band 29, 1985

Webbansvarig