| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPONTAN sponta4n, adj. -are. adv. -T.
1) i sht filos. som utgör l. beror på l. har samband med l. utförs av (förmåga att handla av) egen drift l. egen inre kraft; äv. om person: som äger förmåga att handla av egen inre kraft; äv. ss. adv.: av egen drift, av egen inre kraft; stundom svårt att skilja från 3. Biberg 2: 107 (c. 1820). Såsom andeväsende är menniskan .. kännande och spontan. Boström 2: 234 (1844). Vissa begränsade psykiska defekter, såsom förlust av förmågan att spontant uttrycka vissa ord .. uppträda vid förstörelse av bestämda hjärndelar. Wigert PsykSjukd. 1: 47 (1924). Våra barn kan bli lyckliga människor om hemmet och skolan ger utrymme för deras spontana aktivitet. Form 1947, s. 132.
2) (i sht i fackspr.) om skeende l. företeelse i naturen l. samhället: som sker l. uppkommer av inneboende orsaker l. av sig själv (utan synbar l. påtaglig yttre orsak l. påverkan); äv.: oförmedlad l. direkt; äv. ss. adv.: av sig självt. Spontan rörelse. Thorell Zool. 1: 332 (1860). All kultur har utvecklat sig steg för steg, och en spontan öfvergång från herdelifvet till ett fast åkerbruk är derföre icke tänkbar. Det fasta åkerbruket måste hafva föregåtts af ett nomadiskt. Möller Jordbr. 194 (1881). Man skiljer .. mellan två former af somnambulism: spontan och framkallad. 2NF 26: 391 (1917). Effekten av behandlingen (med insulin) är .. vansklig att bedöma, emedan en viss del av schizofreni-fallen spontant tillfriskna. UNT 1938, nr 240, s. 1. — särsk.
a) biol. om (bestånd av) art: som förekommer i vilt tillstånd (i sht om växt l. bestånd av växter: vildväxande, självsådd); äv. ss. adv.: i vilt tillstånd; äv. i utvidgad anv., om gräns: som avgränsar det område där en art förekommer i vilt tillstånd. BotN 1849, s. 183. Inom Göteborgs och Bohuslän börjar den spontana tallgränsen vid Kosterfjorden. SkogsvT 1904, s. 180. BotN 1926, s. 406 (om almskog). Myosotis micrantha synes vara spontan å ett par sydberg i Ragunda, annars kulturspridd å banvallar och gårdsplaner. Därs. 1935, s. 24. Nitzelius BokTräd 168 (1958; ss. adv.).
b) (numera bl. mera tillf.) biol. i uttr. spontan variation; jfr MUTATION 3. UtsädT 1891, s. 14. Dessa (sorter) hafva, så vidt man vet, för det mesta uppkommit genom spontan variation, så att kärnor af en sort gifvit upphof åt träd, hvilka burit frukt af ett nytt slag. Elfving Kulturv. 66 (1895).
3) som icke beror på l. har samband med föregående överläggning l. beslut l. (långvarigt) eftertänkande l. organiserande, oreflekterad l. oöverlagd l. impulsiv l. oorganiserad; äv. om person: som handlar utan (långvarigt) eftertänkande; äv. ss. adv.: utan föregående överläggning l. beslut l. (långvarigt) eftertänkande, oorganiserat. Han blev föremål för spontana hyllningar. Ett spontant demonstrationståg drog genom gatorna. Hans sätt föreföll afmätt. Det var icke samma spontana hjertlighet som förr. Lundegård LaMouche 87 (1891). Asplund Stud. 16 (1912; ss. adv.). Emilia Fröding var en helt annan natur än maken, oreserverad där han var förbehållsam, spontan och häftig där han var skygg och inbunden. Olsson Fröding 56 (1950).
-FRAKTUR. med. fraktur som uppkommer (på skört ben) utan påtagligt våld, patologisk fraktur. LbKir. 2: 185 (1922). —
-FÖRBÄTTRING. med. förbättring (i sjukdomstillstånd) som inträder av sig själv. SvLäkT 1945, s. 745. —
(2 a) -FÖREKOMST~002, äv. ~200. biol. förekomst i vilt tillstånd. SträngnHist. 38 (1959; i fråga om vildsvin). —
-LÄKNING. med. jfr -förbättring; äv. bildl., om en av sig själv inträdande förbättring av ngt. Auerbach Tillägg (1918). DN(A) 1964, nr 309, s. 2 (bildl.).
SPONTANERAD, p. adj. (†) till 3: spontan. Bremer Brev 3: 68 (1847). Sveriges spontanerade deltagande i Er (dvs. Danmarks) sak .. är min hjertliga glädje. Därs. 119 (1848). —
SPONTANISM104, r. [jfr t. spontanismus] till 3: förhållandet l. egenskapen att vara spontan; äv. konstvet. om en riktning inom bildkonsten som bygger på spontan (ingivelse o.) formgivning l. formgivning bestämd av tillfälligheternas spel. I politiken .. sticker en portion spontanism upp. GHT 1925, nr 3, s. 3. Under våren planeras .. en utställning av .. aktuellt nutidsmåleri där kring den s. k. spontanismen grupperas expressionister, konkretister och realister. SvD(A) 1958, nr 274, s. 19. —
SPONTANIST104, m.//ig. till 3: person som handlar spontant; äv. (konstvet.): konstnär som målar l. annan konstnär som uttrycker sig på det för spontanismen kännetecknande sättet. Konkretisten kan likaväl som spontanisten impulsivt kasta ner en skiss, men oftast ser han för sig det som skissas, en bråkdels sekund innan det når papperet .. Den kalligrafiska spontanisten .. ser däremot — i varje fall under vad vi kallat det första stadiet — inte i förväg vad han skall göra. Paletten 1958, s. 50. Taube är radions och TV-lådans spontanist. SvD(A) 1960, nr 304, s. 14. —
SPONTANISTISK1040, adj. [jfr spontanist] till 3: som är spontan(ist) l. utgör l. har samband med l. utgår från spontanism; särsk. (konstvet.) om konst. GHT 1925, nr 3, s. 3. År 1894 skrev .. (Strindberg) sin berömda essay om slumpen i det konstnärliga skapandet, en essay som mycket väl kan betecknas som ett manifest för den informella eller spontanistiska konsten. Strindberg själv använde termen ”automatisk konst”. SvD(A) 1962, nr 73, s. 19.
Spalt S 9921 band 29, 1985