| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÄNKLA spräŋ3kla2, r. l. f.; best. -klan; pl. -klor; äv. (numera föga br.) SPRÄNKEL spräŋ4kel, äv. 32, r. l. m.; best. -keln; pl. -klar (Hahr HbJäg. 207 (1865), Keyland NordMJakt. 13 (1911)).
(förr) om anordning för snarning av kramsfågel kring benen, bestående av en (tagel- l. metalltråds)snara med snarlyckan lagd över en med bete försedd gillerpinne som förts in i ett borrhål i en stång l. ett träd l. en vidja o. som lossnade av fågelns tyngd o. därvid frigjorde den genom borrhålet i pålen osv. löpande snarsträngen som hölls spänd av en fristående sprättstång resp. av en böjd gren resp. gm vidjans u-formiga böjning; äv. i fråga om viss modifiering av sådan anordning; äv. i utvidgad anv., om liknande anordning för fångande av andra djur än kramsfågel; jfr DONA, sbst., GILLER 1, SPRÄNGLA. Medh Klofwar, Limstång, Spränchel .. (m. m.) fånga Foglar medh, äre Tyske och Nederländske wäl kunnige. Risingh LandB 80 (1671). Spränklan upsättes i trädet, på gärdesgården o. d. Leijonflycht (1827). Spränklor .. (dvs.) Gillrade snaror. Nyttjas endast åt kramsfogel. Svederus Jagt 361 (1831). Trastar, starar, sidensvansar, korsnäbbar, lärkor och sädskator fångas .. med spränklor som bestå af mer eller mindre långa störar, vid hvars öfra ända nära toppen, på hvilken betet sättes, ett hål göres, hvarigenom drages en fin tagelsnara horizontelt eller vinkelrätt mot käppen: snarans ena ända, som går genom hålet, är fästad vid ändan utaf en 6 tum lång kallhamrad stål- eller messingstråd, hvilken är fästad med ena ändan vid den uppåt stående gillerstören, och som tilldrager snaran om benet på fogeln, då denne sätter sig på pinnen, som uthåller snaran. Källström Jagt 195 (1850). Spränklarne upphängas, försedda med tjenligt bete, uti träd eller buskar. Hahr HbJäg. 207 (1865). I spränklarna påskyndade en fjäder snarningen. Keyland NordMJakt. 13 (1911).
Spalt S 10345 band 29, 1985