Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄRRING spær3ing2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sperr- 1640—c. 1645. spärr- 1907 osv.)
Etymologi
[sv. dial. spärring; sannol. till SPÄRRA, v.2 (i bet.: sträcka ut vingarna) under påverkan av SPÄNNING, sbst.1, l. möjl. avledn. av förleden i sperr-hök, spärr-hök, sparvhök (se SPARV)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på olika slags rovfåglar; särsk. om sparvhök; jfr SPÄRLING, sbst.1 2. Linc. Bbb 2 b (1640). (Rapphöns) fruchta sig mycket för Sperringar, och så snart the see någon vthi Wädret, duka the sig til Jorden. IErici Colerus 1: 290 (c. 1645). I Värmland kallas .. (sparvhöken) speckhök .. på Gottland spärring. Ericson Fågelkås. 2: 84 (1907). Hortling Fågelnamn 113 (1944; om duvhök; i Gamlakarleby). FoFl. 1953, s. 64 (om sparvhök; på Gotl.).

 

Spalt S 10608 band 30, 1986

Webbansvarig