Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAFFLETT (Staflétt Weste, staflä’tt Dalin), r. l. m. (Lind (1749), SvTyHlex. (1872)) l. n. (Lind (1749)); best. (ss. r. l. m.) -en; pl. -er.
Ordformer
(staf- 1734—1841. staff- 1790—1896. staffe- 1817. stav- c. 1755. -let 1734—c. 1755. -lett 1749—1896)
Etymologi
[liksom ä. d. staffelet, av ä. t. staffelet, biform till staffelei (se STAFFLI), sannol. uppkommen under påverkan av fr. chevalet, staffli]
(†) staffli; äv. bildl. Serenius Q 2 b (1734). Ett stort Rum i frontispicen skulle emottaga Solens första strålar och hysa mitt Ritbord och min Staflett. Linnerhielm 1Br. 165 (1797). Naturen sjelf sig satt vid hans (dvs. Runebergs) staflett / Och i hans hand sin egen pensel gett. Franzén Skald. 7: 138 (1841). Hallstén o. Lilius (1896).

 

Spalt S 10804 band 30, 1986

Webbansvarig