| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STANNA stan3a2, förr äv. STANA l. STADNA, v. -ade (Mat. 20: 32 (NT 1526) osv.), förr äv. -er, stande l. stante, stant, stant l. stand (pr. sg. -ar Gustaf II Adolf 257 (1621) osv. -er RelCur. 45 (1682). — ipf. -ade Mat. 20: 32 (NT 1526) osv. stande (-aa-) Spegel GW 225 (1685), Runius (SVS) 1: 310 (1713). stant Brenner Dikt. 1: 162 (1707, 1713). stante (-dte) UUKonsP 10: 42 (1673), Björnståhl Resa 2: 196 (1775). — sup. -at PPGothus Und. Bb 6 b (1590) osv. stant (-dt) UUKonsP 11: 63 (1674), Linné Bref I. 2: 229 (1760). — p. pf. -ad AOxenstierna 5: 485 (1630) osv. stand l. stant (anträffat bl. i n. stant) Linné GenMorb. 19 (1763)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
I. intr.
a) sluta gå l. springa l. (på annat sätt) förflytta sig l. röra sig i en riktning l. en bana o. d., övergå till stillastående, bli (stilla)stående; göra halt; äv. (jfr 5) dels: göra avbrott i gående l. springande osv., göra uppehåll (se särsk. α, ε), dels: sluta gå osv. o. bli (stilla)stående (ngnstädes; se särsk. β). Thå stadnade Jesus och kalladhe them till sigh och sadhe, Huadh wilen j ath iach skal göra idher. Mat. 20: 32 (NT 1526). Stadnade icke solen effter hans hand, så at en dagh wardt så long som twå? LPetri Sir. 46: 4 (1561). När grefwen marskerer tå föllier Göstafs regement och stannar på then platz som grefwen ståt hafwer. Gustaf II Adolf 257 (1621). Den nyfikne vandringsmannen stadnar et ögnablick at betrakta naturen i sin vilda prakt. Kellgren (SVS) 5: 46 (1786). Julianus (hade) .. blifvit sårad af ett kastspjut, som inträngde i refbenen och stannade i det inre af lefvern. Rydberg Ath. 363 (1859); jfr β. När värdinnorna möttes framför trappan till handelsboden stannade de en stund för att säga varandra vilken välsignad årstid det var. Aronson SångPolstj. 31 (1948). Utanför Hörnan, litet längre upp i backen, stannade en gräddgul Porsche. Gustaf-Janson ÖvOnd. 7 (1957). — särsk.
α) (ifråga) om tåg, diligens, buss o. d.: göra uppehåll (ngnstädes); ha stoppställe (ngnstädes). I Thun stadnar diligeancen vid sjelfva ångbåtsbryggan. Edholm SvunnD 252 (1858). (Sv.) I B. stanna vi tre minuter .. (t.) in B. haben wir drei Minuten Aufenthalt. Klint (1906). Tåget stannar endast för avstigning. Östergren (1945).
β) närmande sig bet. (förr äv. liktydigt med): bli sittande l. fastna l. stoppas upp l. hejdas; jfr 5. (Konungens skepp) stanade på en klippa. HH 20: 275 (c. 1640). (Sv.) Stanna i lorten, (lat.) In luto hærere. Schultze Ordb. 4917 (c. 1755). (Vi) hunno ej längre än något mer än 1/2 mil härifrån, då vi genom Chinesiska Lotsens okunnoghet, stadnade på en sandbank. Brelin Resa 59 (1758). Den Christne krigaren .. bemannar / Sitt hjerta och sin arm mot Apostatens hot; / Och på sin trötta häst till mötet icke stannar / Utaf sin fiende, som faller an till fot. JGOxenstierna 5: 205 (c. 1817). Utmed consuler i habit habillé .. sitta (i norska stortinget) grofva bönder från fjällbygderna, som i deras hvita tröjor likna snöklumpar, som nedvälta från bergen stadnat emot visnade trän. HT 1916, s. 81 (1818). — särsk. i uttr. stanna i stöpet (i sht bildl.; jfr δ slutet, η o. 2), se STÖP, sörja.
γ) (†) om hund: göra stånd. Den tandbeväpnade hunden / Stannar mot vargen med mod, för hjorden. Runeberg (SVS) 3: 106 (1832).
δ) sluta rinna l. flyta l. strömma; särsk. (jfr 4) dels om (vatten i) vattendrag vid issörpning, dels om blod; jfr b. Han sadhe til henne, Här är intet kärille meer, Så stadhnadhe olian. 2Kon. 4: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: stannade .. av). Man .. (skulle) befinna .. at icke många Wintrar förbi gått, som man icke en och annorstäds funnit någon ström eller å af is dämmas och stadna. Block MotalaStr. 93 (1708). (Om ådern går upp efter åderlåtning) tager man strax en hwit Styfwer, kramar tilförne litet ihop Ådran, och .. trycker Styfwern hårdt på Ådran, så at Bloden stanar. Aken Reseap. 194 (1746). Hvi öfver oss dessa hopade slag? — Den härjande makten / Unnar ej mera den frid, att tårarna stanne, att trösten, / Alstrad af tiden, oss skänke på nytt försonande gåfvor. Fahlcrantz 3: 44 (1829, 1864); jfr b. Om stannande floder var illavarslande gudomliga tecken, då skulle det svenska folket knappast något år undsluppit Guds vredes ris och allmänna landsplågor. Lindroth i 3SAH LXXIX. 2: 173 (1971). — särsk. oeg. l. bildl. (jfr β slutet, η o. 2); särsk. dels om skalde- l. penningådra, dels om ljud tänkt(a) ss. ett flöde l. en ström. Fast den Purpurflod (dvs. blod hos adlig ätt) så när wid Kiällan stanar, / Är dock (osv.). Runius (SVS) 1: 188 (1707). Chydenius 362 (1778; om penningådra). (Skalden hade) funnit tvenne rim till ett kväde, .. då plötsligt en praktisk tanke kom hans skaldeådra att stanna. Rydberg 8: 152 (c. 1855). Nu, ack nu tog psalmen slut, / nu stannade orgelströmmen. Dens. Dikt. 1: 21 (1878, 1882).
ε) ngt allmännare: (stanna fordon l. stiga av transportmedel o. dyl. o.) avbryta l. göra uppehåll i resa o. d.; äv.: upphöra med l. göra uppehåll i framryckning gm ett land l. invandring över ett landområde o. d. (äv. liktydigt med: slå sig ner l. bli bofast ngnstädes). Effter .. ovist war, opå huilken ort hans Maij:t i Rijket stadna och residera wille (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 106 (1658); jfr 5. Som middagstiden var inne, stadnade vi vid Värdshuset. Linnerhielm 1Br. 9 (1787, 1797). Under folkvandringens strider hade de öfvervundne folken blifvit gjorde till trälar. Sedan folken stannat och endast anföllo gränsprovinserne, gjordes (osv.). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 10 (1852); jfr 5. Fiendens stannande öfvergår snart till vikande, och kl. 6 har han försvunnit från hela anfallsfältet. Nordensvan Takt. 92 (1884). En genomfartsort där människor endast i brist på något bättre stannar för att söka efter mer givande landskap. FemFinFörf. 23 (1974).
ζ) närmande sig l. övergående i abs. anv. av III 1 a. (Sv.) stanna, kusk (t.) halt, Kutscher! Klint (1906). Låt mig stiga ur (kaleschen). Stanna. Bergman JoH 316 (1926).
η) i bild l. i annan bildl. anv. som står den eg. anv. nära; jfr β slutet, δ slutet o. 2. Man .. hafver .. väl försorgdt .. att man för meedellöse skuld, icke nödges stanna mitti loped. OxBr. 5: 399 (1626). Då snille och förtjenst mot inga stängsel stanna. 1Saml. 5: 602 (1774). Vid begynnelsen af mensklighetens väg på jorden hafve vi i dag stadnat, mine åhörare! Rundgren Minn. 2: 211 (1870, 1883). Förgäves ropade våra hjärtan sitt stanna! stanna! åt det som vek undan, åt det som försvann. Ruin SjunknH 35 (1956). — särsk. i uttr. stanna på (förr äv. vid) halva vägen, icke fullfölja l. fullborda sitt uppsåt o. d.; icke fullföljas l. fullbordas. Hans Ifwer har på halfwa Wägen stannat. Spegel GW 162 (1685). Stanna på (vid) halfva vägen. Moberg Gr. 286 (1815). Danskarna och holländarna hafva ej som vi stannat på halfva vägen, de hafva genomfört ändringen. EHVTegnér i 3SAH 6: 249 (1891). Harlock (1944).
b) i fråga om annan rörelse än förflyttning i en riktning l. bana o. d. — särsk.
α) i fråga om viljestyrd handling: sluta att l. hålla upp med att röra lemmarna osv.; sluta med arbetsrörelser (särsk. dels i uttr. stanna i ngt, dels i den särsk. förb. STANNA UPP); i sht förr äv. (om fågel) liktydigt med: vila (på vingarna). En stormvind ilade öfver cypresserna .. Fåglarna i luften stannade på vingarna. Heidenstam Birg. 210 (1901). Här och där på bruket hade folk stannat i sina sysslor och gapade åt grinden till. Högberg Frib. 395 (1910). Hon (började) knäppa upp den ena handsken men stannade mitt i denna åtbörd. Wägner Silv. 8 (1924).
β) i fråga om handling som icke är l. (närmast) icke betraktas ss. viljestyrd: sluta röra sig; i sht dels: sluta gå (se d. o. I 10) l. slå (se SLÅ, v. I 2) l. snurra, dels (särsk. om vågor): bli stilla. Klockan har stannat. Bilen har stannat för honom; jfr a. Hans fingrar som länge trummat mot bordskivan stannade. Ett urwärk snart af gången stannar, / När thed eij haar sin tyngd ock wickt. Columbus BiblW E 1 a (1674). Strax stande Wåg och Währ, at slätt fansz ingen Winn. Runius (SVS) 1: 310 (1713). Då stadnade den trötta år. Sätherberg Blom. 2: 13 (1844). Gropiga lilla hand, / du som sover i stannad vagga. Borgvall BlomBlåst. 117 (1932). Om vi drar den vänstra pendeln åt sidan och släpper den, stöter den till den andra pendeln och stannar omedelbart. Bergholm Fys. 4: 55 (1957). — särsk.
α’) om hjärta: upphöra att slå; ofta (i sht mer l. mindre oeg.; jfr 2) i uttr. som betecknar att ngn grips av l. erfar stor förskräckelse l. sinnesrörelse. Nationen (dvs. Sverige) led af en hjertsjukdom ..; emellanåt fjeskade hjertat för fort, emellanåt höll det på att stadna. Wetterbergh Altart. 146 (1848). Rådlös såg hon sig om i rummet, och hjärtat var nära att stanna i hennes bröst. Geijerstam LycklMänn. 61 (1899). Plötsligt stannade mitt hjärta, jag blev stel av skräck i varenda lem. Gud i himmelen, vad kvinnan liknade min döda hustru! Leffler UngNov. 131 (1932).
β’) om maskin o. d., metonymiskt för: upphöra att användas, avskaffas; jfr 2 b ι. Vid Alingsås hade sedan 1765 22 väfstolar stannat och 317 arbetare afskedats. Malmström Hist. 6: 180 (1877).
γ’) i bild l. annan bildl. anv. som står den eg. anv. nära (jfr α’, β’). Rådzembetet moste altijdh gå som itt juull och intet standa. RP 6: 39 (1636). Andra tider, — äfven andra skiften. — / Uret stannar ej, framåt det går; / Nya former födas öfver griften. Oscar II I. 1: 74 (1875, 1885). Allt är andlöst tyst, som vore / stannat själva livets slag. Edfelt Gryn. 30 (1923). Trasiga och eländiga se ni ut. Ja. Ja. Jag också. Något har stannat i mig. Det är därför att ingen drar upp mig. Krusenstjerna Pahlen 3: 275 (1931).
2) i vissa oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 a β slutet, δ slutet, η, b β α’—γ’).
a) om person (l. djur): göra halt (se HALT, sbst.2 d), sluta; hejda sig (se särsk. α); i sht förr äv. (praktiskt taget) utan bibet. av upphörande (verklig l. fiktiv) förflyttning l. rörelse: upphöra, hålla upp; äv. (jfr III) i uttr. stanna med ngt, hålla upp med ngt, upphöra med ngt (särsk. i opers. pass.). OxBr. 1: 243 (1624). Måste .. med (brunns-)Drickande ingalunda stadnas (även om man till en början känner sig sämre), uthan fares fort. Hiärne Underr. 26 (1702). (I Jakobs brev 1: 14, 15) finne wi at arfsynden, när hon fick herska, intet stadnade förn hon skaffade döden then timmeliga och ewiga på menniskiona. Swedberg Cat. 131 (1709). Lägg et märke til det Capitlet i Bibelen hwarest jag stadnade. Lagerström Molière Tart. 49 (1730). Glück förstod att sätta musique för själen och hjertat; hans medbröder stadna vid örat. Kellgren (SVS) 6: 112 (1782). Jag frugtade för Natten at Stormwäder skulle upkomma, och sade til folket: stadna med Pompningen och (osv.). TörngrenMål. 227 (1801). Blott 17 voterade. Således stannades med förrättningen. Liljecrona RiksdKul. 537 (1841). Buffeln rent af stannade med att stampa sand och råma. Nyblom Hum. 170 (1874). Auerbach (1913; vid läsning). — särsk.
α) ss. beteckning för att ngn för en stund i häpnad l. begrundan avbryter sina tankar l. slutar att (närmare) uppmärksamma det som (vanl.) fyller tankarna l. tillvaron (o. ägnar ngt visst sin uppmärksamhet l. sina tankar): hejda sig, bli stående, bli stående i l. falla i tankar; äv. i uttr. stanna vid ngt, särsk.: uppehålla sig vid ngt; förr äv. i uttr. stanna vid sig själv, falla i tankar, stanna i begrundan. Ach Orphev wiste du hwad Plågor dänna Dagen / Åg Natten mig ha trykt, hur Iag i harm åg klagan / Har åffta Stanat, åg än fikt, än warit Still. LejonkDr. 232 (1687). Brenner Dikt. 1: 162 (1707, 1713: wid sig sielf). Stanna, och din frid besinna. / Gud är sann: / Än du kan / Nåd och tillgift vinna. Ps. 1819, 172: 2. Vi skola ej vidare stanna vid dessa mera litterära genusafvikelser. EHVTegnér i 3SAH 6: 351 (1891). Vi stannade i häpnad inför hans språkkunskaper, i det han med den största lätthet övergick från det ena språket till det andra. HågkLivsintr. 14: 349 (1933). I undersåtlig vördnad och tacksamhet stannar Akademien inför minnet av denne sin höge beskyddare (dvs. G. V). Nyberg i 3SAH LXI. 1: 8 (1950).
β) i uttr. stanna i sitt tal l. talet o. d., hålla upp l. hejda sig l. avbryta sig (i sitt tal osv.), tystna; äv. utan förbindelse med sådant prep.-uttr.: hålla upp l. hejda sig (i sitt tal), tystna. (Jag) beder .. at Hoon (dvs. Frigga) må dömmas effter Lagh / För Tiufnad eller Råån på thet min Rätt ok Jagh / Må blifwe oförkränkt. Mäd thesse Orden stana / Strax Themis. Lucidor (SVS) 284 (1673). (Sv.) Prästen stadnade midt i predikan, (t.) der Prediger blieb mitten in der Predigt stecken. Lind (1749). En gång under spelet, när han gjort en ovanligt stor bet, började han .. på den gamla satsen: otur i kortspel, tur. .. så harklade han sig och stannade. — I kärlek, fylde Vahlin i. Tavaststjerna Inföd. 105 (1887). Han stannade i sitt tal. Cannelin (1921).
γ) i uttr. stanna vid l. med ngt, icke gå (i bildl. bemärkelse) längre än till ngt, nöja sig med ngt; i sht negerat: gå längre än till ngt, icke nöja sig med ngt. Så lather jag ded altt till min k(äre) F(rändes) egen discretion, att han så i För som Hinder Pommern drijffver den saken, ded högste han sig drijffva lather, men altidh stannar där medh som nåås kan. AOxenstierna 8: 21 (1633). Stanna ej med blotta beundran. Lantingshausen Young 2: 112 (1790). (Man) stadnade .. ej vid det första försöket. Törneros (SVS) 4: 48 (1825). Den årsberättelse, som statutenligt å Samhällets högtidsdag föredrages, stannar vid att anföra nakna data och fakta. Paulson Minnestal 71 (1899). Då man uppställer problemet ”eros och agape”, kan man icke stanna vid en blott jämförelse. Nygren Kärlekst. 1: 32 (1930).
δ) (numera föga br.) lägga ned sin fabrik l. rörelse, upphöra. (Vi) måste spörja .. at en dehl .. intet hafwa giordt til saken, vthan hindrat andra, som elliest til then Manufacturen hade kunnat hafwa lust, en dehl och af oförmögenhet, heller andra händelser hafwa måst stadna. Stiernman Com. 3: 699 (1668).
ε) (†) i uttr. stanna på tiden, låta tiden ha sin gång (o. vänta för att se hur ngt skall gestalta sig o. d.). J medlertijd måste man nu stanna på tijden och wäntan, om huru wida man kan få spaning och ypning till rätta bane mannen. VDAkt. 1735, nr 26 (1734).
b) i fråga om handling som icke är l. (närmast) icke betraktas ss. viljestyrd: göra halt (se HALT, sbst.2 d), icke gå (se d. o. I 15) längre (än till viss plats o. d.), upphöra, sluta; äv. i fråga om skeende (äv., o. numera nästan bl., med bibet. av fiktiv rörelse): upphöra att vara, icke fortsätta, upphöra, äv.: tystna; förr äv. i uttr. stanna att göra ngt, upphöra med l. sluta upp att göra ngt; äv. opers. Stanna i växten l. utvecklingen. HSH 7: 104 (1637; om underhandling). När machten stadnar, taar klookheet wed. Grubb 597 (1665). VDAkt. 1730, nr 220 (: stadnade .. att). Broocman Hush. 3: 15 (1736; om sjukdom). Fracken pröfvades .. lifvet stannade högt under axlarne. Zedritz TurkMus. 69 (1835). Vägen stannade .. ej .. vid gården, utan gick förbi åtskilliga byggningar. Almqvist Skälln. 20 (1838); jfr α. Faller .. aktra sticket (på utslaget) inom riet skall riet böjas till aktra sticket och skarndäcket stannar då der. Witt Skeppsb. 166 (1863). Konversationen stannade som avvriden med en kran. Flygare Wodehouse PiccJim 131 (1920). Det är .. bara jag som kan finna vägen dit (dvs. till det gamla hemmet i minnets ljus) — / någon stannad stund medan solen står vit. Borgvall BlomBlåst. 123 (1932); jfr III 2. Regnet stannade så småningom. Östergren (1945). — jfr AVSTANNA. — särsk.
α) i uttr. stanna vid, äv. med l. (i sht närmande sig 5 c) (ut)i ngt, icke komma längre än till ngt (o. därmed icke fullbordas l. sättas i verket), ofta negerat: komma längre än ngt l. icke inskränka sig till ngt (o. därmed fullbordas l. sättas i verket); äv. med ngt förbleknad innebörd, övergående i bet.: nå (upp) till l. nå ngt; jfr γ, 3, 5 d γ, δ. Det stannade vid hotelser. Hoffrätten skils nu åt, och der med stadnar det til hösten. Bark Bref 2: 70 (1705). (Underrätt) sände sin ransakning och dom (i svårare brott) genast in til Hofrätten, at ther först widare pröfwas och skärskådas, såsom .. dråpmål, äntå at straffet wid hel eller half mansbot, eller wådabot stadnar. RB 25: 5 (Lag 1734). Denna klagan (dvs. över de högre ståndens företrädesrättigheter) har ej stannat i ord, den har alltför mycket yttrat sig i gerning. Geijer I. 7: 46 (1818). Exporten öfverstiger redan hela fjorårets, som stannade vid 14,370 st. GHT 1895, nr 247 A, s. 2. (Jättesköldpaddans ungar) äro med all säkerhet i samma villkor som kottarne från de urtida jätteträden i Kalifornien. De fröa sig aldrig vidare och det stannar med de vegetationsjättar, som nått vår tid. Högberg Jim 259 (1909). Inte för inget att hoppas finns, / men för man vet allting stannar i det blå. Björklund Famn 12 (1934). Både vad privilegieutjämningen och allsidig representation angår stannade sålunda det nya statsskicket (dvs. 1809 års författning) vid halvmesyrer. Andersson SvH 386 (1943).
β) (†) i uttr. stanna still, bli stilla, lugna sig l. lägga sig. (Mars på Cupidos o. Psyches återförenings dag:) Där före stadna nu still! all örlig åg stridsamma sinnen. LejonkDr. 108 (1689).
γ) (numera föga br.) icke komma till fullföljande l. verkställande, icke bli av; dröja l. anstå; jfr α. Huar öfuer iag storligen lamenterar, att swaret så länge stannat, huilket iag icke annat kunde minnas än det war fattat strax på Herr Probstens bref efter befallning. VDAkt. 1702, nr 75. Frågas hörsamst, om sådane ärender (då två stånd rösta för o. två emot) skola aldeles stadna ock blifva til nästa riksdag utan expedition lemnade. 2RA 1: 704 (1723). (Hertig Valdemar) lät .. från en Romare-färd hindra den nyss walde Ärke-Biskopen .. ty .. Prelatens följeslagare .. (blev) af under-Ämbetsmannen Olof wåldsamligen fasttagen, hvaraf hela resan stadnade. Dalin Hist. 2: 392 (1750).
δ) (†) i uttr. stanna tillbaka, om utveckling: bli stillastående, (komma att) stå stilla. Finland 319 (1893).
ε) i uttr. stanna på ngt l. ngn (jfr ζ, κ, λ), bli stående l. vilande på ngt l. ngn, förr äv. liktydigt med: icke komma till ngt; förr äv. i uttr. stanna in på ngt, anträffat bl. om l. i fråga om tankar l. tal, liktydigt med: dröja vid ngt. Resolutionerne (angående skogsordning) .. ähre blefne twekachtige, och altså till en godh deel stadnat på execution. RARP 4: 100 (1647). (Konung Rörek) förde .. sig til sinnes, sin förriga lifstid, och stannade hans tankar och tal inpå then, af hwilken hans rike öfwerrumplat .. war. Peringskiöld Hkr. 1: 488 (1697). När wi gå til Gudz bord, skole wi icke stadna med wåra tanckar allena på ätande och drickande; vtan ock tenckia på Gudz ord och heliga förordning. Swedberg Cat. 625 (1709).
ζ) (numera föga br.) om ngt immateriellt, i uttr. stanna på, äv. hos ngt l. ngn (jfr ε, κ, λ), gå (se d. o. I 15) till l. fram till ngt resp. leda sitt ursprung från ngn, förr äv. (i uttr. stanna på ngt) dels övergående i bet.: vila på l. vara beroende av ngt, dels liktydigt med: syfta på ngt; äv. stanna ngnstädes, gå tillbaka på l. leda sitt ursprung från ngn l. ngt. Hur gammal är Ehr Slächt? Min? Gud wet hwar han stannar, / Ty iag kan räkna up twå gånger Sexton Ahner. ÖB 16 (1712). Hwilcket Sqwaller säges stadna hos ber:de Jngerd Fridsdotter (som skulle ha satt skvallret i gång), som därförr ock lärer blifwa lagsökt. VDAkt. 1715, nr 325. Jag (fann) icke .. attesten wara af dän grund att iag mig där wid stödja kunde, såsom han endast stadnar på berättelser. Därs. 1717, nr 304. Får styrslen (av nya slöjder) stanna på vilja och tycke, på infällen och gissningar; så blir spelet snart alt (osv.). Salander PVetA 1754, s. 7. Någorstädes (i samhället) måste .. alla sakers slutliga afgörande stadna, hwarifrån man ej längre kan komma. Bergklint MSam. 2: 132 (1784).
η) (†) i uttr. ngns röst stannar, liktydigt med: rösten sviker ngn; jfr a β o. 1 a β. Här stannar min röst. Jag känner nu vidden af det ämne jag företagit mig. Gustaf III 1: 54 (1786).
ϑ) (†) i uttr. stanna i sticket, bli l. stå handfallen l. hjälplös; jfr 5 c. Man har ganska allmänt en så pass djup insikt i de flesta grenar af vetenskaperna, att man utan tvekan begagnar termerna och icke stannar i sticket, då en krångligare sådan möter. AFSoldan (1850) hos Aho Soldan 207.
ι) om fabrik o. d.: upphöra, läggas ner; jfr 1 b β β’. Stiernman Riksd. 958 (1638; om kvarnar). Där Eders Kongl: May:tt icke behagar benåda migh medh någon lijthen utsicht och utrymme .. förfaller och stadnar ändteligen detta pappersbruuk. Ambrosiani DokumPprsbr. 25 (i handl. fr. c. 1675). Weste FörslSAOB (c. 1817).
κ) (†) i uttr. stanna på ngt (jfr ε, ζ, λ), om föremål, övergående i bet.: vila l. stå på ngt. Ett marmorbord står på fyra marmor stolpar, hvilka äfven stadna på en lika stor marmorskifva, som (osv.). Eneman Resa 2: 49 (1712).
λ) (†) i uttr. stanna (up)på ngt (jfr ε, ζ, κ), ss. beteckning för att förhandling o. d. (hunnit fram till o.) avbryts (för tillfället l. definitivt) vid viss punkt i förhandlingen osv.; äv. om ärende l. dyl., övergående i bet.: stranda på ngt. Omm dhen keyserlige tractaten, och hvarpå dhen ähr stannadh .., dedh hafver jagh för dette underdånigst schrijffvit. AOxenstierna 5: 485 (1630). Resolverades man skulle deducera för (utskottet) .., huru vida thett är kommitt medh tractaten i Preussen och hvar uppå thett sidsta gången emellan Commissarierne stannat haffver. RP 5: 19 (1635). Wij .. förnimme, thet hans eliest uti rättan tid hos Eder giorde revisions sökiande ther på stadnat, at I pålagt honom, at han (osv.). Schmedeman Just. 1452 (1696).
μ) (†) i uttr. stanna till ngt, (nå fram till o.) sluta vid ngt. (Gm beskrivet förfarande på utslaget) erhålles punkten b, till hvilken skarndäckslinien stannar. Witt Skeppsb. 166 (1863).
ν) om kostnader o. d., i uttr. stanna vid l. på (viss summa), icke uppgå till mer än (viss summa). 1983 betalade (Piteå kommun) .. ut 6 195 000 kronor i socialbidrag, året efter stannade utgifterna på 6 100 000. PiteåT 2/10 1985, s. 8.
3) i förening med adverbial (i sht prep.-adverbial, oftast i ngt), ss. beteckning för att ngt får viss utgång l. har l. får viss avslutning l. för att ngn kommer (o. förblir) i viss situation l. kommer till ett beslut o. d.: sluta, ända; resultera; hamna; komma (i l. till (o. förbli i) ngt); jfr 2 b (α). Om vij öfver alt blifva eensse, så fruchtar jag, att det stannar deruti, att vij inthet vele till finem belli. RP 8: 314 (1640). Thenne klippa .. står op i wädret lijka såsom en spitzat kägla, så at nedre delen wedh Jorden är wijdare, opföre är hon ju längre ju mehr sammandragen, och stannar omsider i högden uthi en spitzigh kulle. Sylvius Curtius 608 (1682). Til desz min Wandring änteligen stadnar i en lycksalig Ewighet. SedolärMercur. 2: nr 4, s. 8 (1730). Den yngre Nils Nilsson .. war i begynnelsen mycket wäl behållen, men stadnade igenom sin och dhe sinas mycket wäl bekanta hushåldning i fattigdom. VDAkt. 1736, nr 748. (Vid Pondichéry) stod .. en drabbning den 13 juni 1783, i hvilken öfvervigten synes hafva stadnat på Engelsmännens sida, ehuru med stor manspillan äfven bland dem. Svedelius i 2SAH 60: 46 (1883). Hans förslag fingo lätt en originalitet, som gjorde att andra hade svårt att vara med om dem och att han stannade i minoriteten. Estlander Schauman 65 (1924). Tendensen var .. matt på tisdagsbörsen .. Handelsbanken .. stannade på eftermiddagen i 195 k(ronor) och bet(alkurs). SDS 22/2 1928, s. 11.
a) (numera föga br.) i uttr. stanna i, förr äv. in på ngt, om uträkning: ss. resultat ge (att man kommer (fram) till) ngt; jfr 2 b ζ. Rudbeck Atl. 3: 3 (1698: in på). När man rycker som man sade lijtet tillbakars hela deras Släckt-register på 2 eller 3 Leder så stanna uträkningarna alla uti en tijd. Därs. 757. Wår säkraste uträkning stannar .. däruti, at wåre Grufwor och Skogar ödas ut. Polhem Test. 2Föret. 5 (c. 1745).
b) (numera mindre br.) i uttr. ngra l. ngn stannar mot ngra l. ngn, i fråga om ställningstagande: ngra l. ngn kommer att stå mot ngra l. ngn; äv. i uttr. så l. så många röster stannar mot så l. så många röster; jfr e. Förblifwer något Stånd ändock wid den mening, det förut fattat, afgöres saken efter tre Stånds beslut. Stanna twå Stånd emot twå, då skal Stats-Utskottet förökas (osv.). RF 1809, § 69. Vid voteringen stannade 55 röster mot 55. Palmblad Norige 288 (1846). SvH 8: 106 (1904).
c) i uttr. stanna i ngt, om person: hamna i l. komma till ngt (dvs. visst inre tillstånd l. viss upplevd situation o. d.); äv. närmande sig l. övergående i 5: komma l. ha kommit i o. förbli i ngt (numera i sht dels i uttr. stanna i villrådighet l. tvekan o. d., dels i uttr. stanna i skuld l. förbindelse o. d. (hos l. till ngn)). Om du uti skuld äst stanad. Frese VerldslD 149 (1726). Et år ell’ mera gick förbi, / Och Frun i barnsäng syntes falla, / I största längtan stante alla, / At detta Parets foster si. Strand Tidsfördr. 1: 77 (1763). Jag ägde väl Linnés fauna .. Döbels Jäger-Practica m. fl. dylika; men beskrifningarne voro sådane att samma kännetecken kunde lämpas på flere foglar, och jag stadnade i villrådighet om, hvilken af dem som menades. Ström SvFogl. 4 (1839). Jag stannar i djupaste tacksamhet till min lärare, professor Gerard De Geer. Ymer 1941, s. 175; jfr 5.
d) i uttr. betecknande att ngt (slutligen) faller på l. drabbar ngn o. dyl. l. att ngn (slutligen) blir föremål för l. drabbas av ngt o. d.
α) (numera mindre br.) stanna i ngt, komma (att stå) i ngt; bli föremål för l. drabbas av ngt. Nunnan har sökt sig .. frihet för sin begrafning, att begrafvas af en Catholisk präst, men har stant uti en falsk och ogiltig skrift, som intet är att bygga på. Eneman Resa 1: 93 (1712). CivInstr. 121 (1724: i skada och mistning). Det befäl, som om en förefallen oordning .. underrättas och densamma icke rättar, skall derföre stanna i ansvar. TjReglArm. 1858, 1: 17.
β) (numera mindre br.) stanna med ngt, (slutligen) erhålla ngt. Under Eric XIV upplågar striden (mellan högadeln o. vasaätten), och den angripande magten är konungens, som äfven stadnar med segern. Svedelius i 2SAH 46: 22 (1870).
γ) stanna för ngt (jfr e ε), påläggas ansvar för ngt; drabbas av ngt; äv. (o. numera nästan bl.): vara den som får ngt (dvs. ett köp l. sista budet o. d.), fastna för ngt. Som hennes sägn war utan grund, ty hon war belägrad långt för än iag kom i huset; så måste then utdrefne drängen stadna för syltan. Broman Glys. 3: 842 (1747). Eftersätter hyttefogden denna skyldighet (dvs. att överenskomma med hyttelaget om hyttarbetare), stannar han för allt det ansvar hyttelaget genom sådan försummelse iråka kan. NoraskogArk. 5: 507 (i handl. fr. 1780). Et Fruntimmer, som i barndomen hade Rachitisk disposition och altid varit klen .. försvagades af täta barnsängar än mer, så at hon stadnade för en Atrophie med en ovanlig svaghet i musklarna. VetAH 1802, s. 299. Skulle t. ex. Rafaels berömda Sixtinska madonna säljas på auktion .., komme utan tvifvel någon af nya eller gamla världens privata milliardärer att stanna för köpet, sedan priset stigit så högt, att icke ens de rikaste offentliga museer eller regerande furstar kunnat följa med längre. EkonS 1: 65 (1891). Stanna för högsta budet. Östergren (1945).
δ) (numera föga br.) stanna ngn till last, drabba ngn; bli en belastning l. ngt som räknas som ett minus för ngn. I fall någon gång så hända skulle, at räntorne (på det till Uppsala akademi donerade kapitalet) alla år icke ricktigt utföllo til denne (utgifts)-statens fullkomlige afbetalning, skulle en sådan brist stadna alla proportionaliter til last, men icke för en allena eller flere. 2RA 1: 231 (1723). Sjelfva sin profföreläsning gick han till mötes med den största sorglöshet, hvarför betänkliga fel mot grammatiken och uttalet stannade honom till last. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 123.
ε) stanna på (förr äv. in uppå) ngn l. ngt, komma l. ankomma l. falla på ngn; drabba ngn. Grannarne ha sig emellan giort ett åkerskiffte, hwilket har stant på Acad:ns hemman, och är blifwet borta för Acad:n ett stort stycke. UUKonsP 11: 63 (1674). HC11H 8: 61 (1678: in uppå). Hela lasten af Siuss, Inquartering och förplägningar stanna endast och fäster sigh på Almogen i dhe härader och Sochner som widh Stråckwägen belägne äre. LReg. 330 (1687). Kriget slo illa ut; hela landets hämd stante på Bollenbroek och (Lewenhaupt). Linné Nem. 158 (c. 1770; uppl. 1968). Thronföljden skulle försäkras genom den unga Konungens förmälning. Flera Prinsessor föreslogos och valet stadnade slutligen på Bona af Savojen. JPTheorell i 2SAH 8: 62 (1816). (Armfelt uttryckte) sin djupa bedröfvelse deröfver, att rättegångshandlingarne syntes visa, att den svåraste skulden (för Anjalarevolten) stannade på hans ”vördade och älskade farbroder”. Tegnér Armfelt 1: 244 (1883). SFS 1933, s. 530 (om kostnad).
e) i fråga om beslut l. ställningstagande l. slutsats o. d.; i sht i uttr. stanna i ngt, (efter diskussion l. övervägande l. tvekan) komma till ngt, äv. dels om diskussion l. uppfattning o. d.: leda till resp. komma fram till l. gå ut på ngt, dels opers.; äv. i uttr. stanna vid ngt, (efter övervägande l. tvekan l. diskussion) bestämma sig för l. välja l. komma fram till ngt; jfr b. Borgarne sende hijt een at förnimma, hvaruthi Ridderskapet och Adelen om Hertigen stanna. RARP 9: 69 (1664). Ändtel. stannade Consistorium deruti, at man låter detta ärandet ännu stå någon tijd. HärnösDP 1696, s. 528. I betraktande af (alla svårigheter) .. stadnar .. min underdåniga mening deruti, att om vi intet kunna få freden uti allt som vi vilja, böra vi taga den som vi kunna få densamma. Crusenstolpe Tess. 5: 309 (i handl. fr. 1719). Han (kunde) sjelf stiga up i cathedern och försvara en dissertation, full med mathematique och algebraiska uträkningar, som stadna i det slut, at en jemnvigt finnes i hela naturen. 1VittAH 2: 119 (1773, 1776). Efter olika förkastade projekt stadnade de vid att gå och supa sig pirum. UrKorrCronholm 28 (1865). På fall, då författaren själv är missnöjd med den form han stannat vid. Mjöberg Stilstud. 5 (1911). Jag prövar .. rättvist att, med ändring av HovR(ätte)ns dom, fastställa det slut vari .. (rådhusrätten) i sin dom stannat. 1NJA 1948, s. 486. — särsk.
α) i uttr. i l. med sitt val (äv. sina gissningar) stanna på ngn l. ngt, (bestämma sig för att) välja ngn l. ngt (resp. välja att gissa på ngt); äv. stanna med sin röst på ngn, (bestämma sig för att) rösta på ngn; förr äv. bl. stanna på ngn, bestämma sig för (att välja l. utse) ngn. Såsom Ven. Consistor. Acad. d. 23 Novembr(is), då denne discurs förehades, merendehls stante på Prof. Swedberg, .. altså (osv.). UUKonsP 20: 223 (1692). Desze stadnade enhälligt med sina Röster på Kaniken Nicolaus i Linköping. Lagerbring 1Hist. 2: 795 (1773). Stadna med sina gissningar på en ting. Weste FörslSAOB (c. 1817). NF 5: 242 (1881: i sitt val). Jag stannade med mitt val på honom. Cannelin (1921).
β) om val; i sht förr särsk. i uttr. stanna vid ngn, falla på ngn. Gustaf .. (började) at tänka på et för sig och Riket anständigt giftermål, Hans wal stannade wid en Sachsisk Prinsesza af huset Lauenburg. Celsius G1 2: 2 (1753).
γ) (†) i uttr. stanna på ngt, opers.: beslutet blir l. man kommer fram till ngt. Det stante änteligen på det, att han (dvs. en man som sade sig vara Messias) skulle antingen taga emot Turkiska läran, eller sätta hufvudet till. Eneman Resa 1: 49 (1711).
δ) (†) i förening med riktningsbetecknande adverbial (jfr f): komma l. komma fram (till ngt). Alle haffve dhe der till stannat, att dhe vele göre fredh med H. Kon. Maij:tt. OxBr. 5: 275 (1624). (Kejsaren och svenske konungen) Hwilke .. änteligen därhän äro stannade, at nu nyligen af bägges fullmägtige är et defensive förbund slutit, och förwäntas nu Ratification däröfwer innan kort. HC11H 14: 116 (1668).
ε) stanna för ngt (jfr d γ), (slutligen l. efter tvekan) bestämma sig för ngt. Chapmans tycke (angående plats för boställe) stannade för den ödesplats bakom min trädgård .. hvilken i förra tider varit bebyggd med öfver 40 timmermanshus och gårdar. Tersmeden Mem. 5: 163 (c. 1790). Nu såg Bergström .. hur Lindelöv hastigt mönstrade gästerna vid borden och stannade för en rund, mätt man, som (osv.). Blomberg MolnBröd. 159 (1932).
f) (†) i förening med riktningsbetecknande adv. o. d. (jfr e δ), i den indirekta frågesatsen vart hän l. vart ut ngt stannar, hur det går med ngt; hur långt ngt går. Warandes thet offta vthi Bedröfwelsen en Tröst at känna sitt Elende och weta hwart hän Olyckan stannar. Sylvius Curtius 324 (1682). Och lefd’ Han man ännu, kan ske wi finge höra, / Hwart vt det med wår Stat, omsider stana will. Brenner Dikt. 2: 49 (1714).
4) upphöra att vara flytande l. mjuk; stelna; tjockna; koagulera; förr äv. i uttr. stanna stilla; jfr II. Man skal .. så til dhet sidsta röra Eggeblommer dher vthi at Soppan kan des bättre stanna. Salé 25 (1664). När silfret (efter fineringen) är heel rent, stannar det stilla, hwilket dhe kalla blicka. Hiärne Berghl. 458 (1687). Om (mur-)bruket hastigt stannar och aldeles spriker sönder, är det tekn till för mycken osläkt kalk. Palmstedt Res. 77 (1779). Det frös knappt så mycket att vattnet i pussar stadnade. Weste FörslSAOB (c. 1817). Till is har poesiens bölja stannat. Ridderstad SDikt. 3: 215 (1862). Så snart vattnet kommer till kokpunkten, tag kastrullen från värmen och låt äggen sjuda = pochera omkr. 3 min. eller tills vitan stannat. StKokb. 153 (1940). Blodet, filbunken har stannat. SvHandordb. (1966). — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. (Nürnbergs bägge huvudkyrkor) hafva .. det gemensamma intresse, att de just genom deras nu sedan århundraden stelnade och stannade föränderlighet visa en historisk bild af den framskridande gången i stadens fordna .. förkofran. Atterbom Minn. 231 (1817). Åbergsons .. ögon förstoras och blicken klarnar .. Ansiktsuttrycket stannar i en fast orörlighet. Dahlbäck Åb. 20 (1914).
5) ss. beteckning för att ngn l. ngt icke (under den aktuella tiden l. någonsin) lämnar l. förflyttas från ett ställe l. en plats o. d.: förbliva stående l. sittande l. liggande l. boende o. d., bliva kvar, vara kvar, fortsätta att stå osv. kvar l. uppehålla sig (ngnstädes); äv. i förb. stanna kvar o. ssgn KVAR-STANNA; äv. (ofta med bibegrepp av o. stundom svårt att skilja från 1) i fråga om avbrott l. uppehåll i förflyttning l. rörelse l. (se c) i fråga om följden av en rörelse l. ett rörelsepräglat skeende. Stanna där du är så länge! Här är jag och här stannar jag [efter fr. J’y suis et j’y reste (se Holm BevO 140 (1960))]. Stanna till middagen. Stanna över natten, över sommaren; jfr 1 a. Han kom till denna trakt på våren, stannade över sommaren och fortsatte sin färd på hösten; jfr 1 a. Jag kommer strax, men stannar bara fem minuter; jfr 1 a. Wij ähre här staanade i linköping med lijket sedan wij här ankommo dän 16:de huius. Ekeblad Bref 2: 194 (1660; rättat efter hskr.). Kom, stadna liten stund, wid denna swarta båren, / Och se en Spegel här för muntra ungdoms åren. Nordenflycht (SVS) 1: 48 (1739). Qwinfolken stadna så länge uti wapnhuset, at andra hindras komma in i Kyrkan i rättan tid. KulturbVg. 1: 14 (1755); jfr 1 a. Den Engelska flottan stadnade i Östersjön till medlet af October, då den afseglade. Malmström Hist. 1: 107 (1855). Om de .. stanna qvar i det gamla huset till dess det ramlar .. så kommer .. ansvaret derför att stanna på dem sjelfva. AdP 1865—66, 1: 367; jfr 3 d ε. En kringfarande ung krämerska .. lämnade kittelflickaren och hans hustru och stannade med Borrow. Hallström LevDikt 181 (1914). Hur länge det kan dröja innan .. (döden) kommer för att stanna, vet ingen. SLindström (1928) hos Holmberg SLindström 88. Kommer du från Västerås? frågade han. — Neej då … Det var länge sen. Villan är ju såld, vet du väl. — Javisst, ja, det är klart, sa Bigge litet generad. Men nu stannar du här ett tag, va? Gustaf-Janson ÖvOnd. 6 (1957). — särsk.
a) i sådana förb. med adv. som stanna hemma, inne, ute, bli l. bli kvar l. hålla sig (l. bli stående l. sittande osv.) hemma l. inne l. ute, icke gå l. fara bort resp. ut l. in o. d.; äv. i uttr. stanna borta, särsk. (ngt vard.) i utvidgad anv., i uttr. stanna borta från ngt, utebli från ngt. Nordstjernan 1844, s. 7 (: borta). Under Karupstiden företogos två långresor 1890 och 1891 till tyska kurorter och några kortare resor, eljest stannade min far de senare åren hemma. MinnGPrästh. 1: 20 (1924). Det var för svalt att dricka kaffe ute på terrassen, och man stannade inomhus. Gustaf-Jansson ÖvOnd. 94 (1957). Generalsekreteraren och ett par av hans närmaste män avvärjde öppen skandal genom att stanna borta från en bankett som ordnats av Metropolitan Museum of Art. DN(A) 1963, nr 38, s. 1.
b) (numera mindre br.) i uttr. stanna kvar, övergående i bet.: bli stående, stanna (i bet. 1 a). När tu genom framdören wil gå in vthi något hws, at tu icke må gå orätt, så stadna qwar i farstun .. Omsijder så bulta. Schroderus Comenius 540 (1639). Hon fattar et beslut, och straxt et annat tar; / Nu syns hon hastigt fly, och nu hon stannar qvar. Creutz Vitt. 27 (1761).
c) i fråga om klart icke viljestyrd handling: bli kvar, förbli; äv. liktydigt med: fastna; oftast med bevarad prägel av utvidgad l. oeg. anv. (jfr d). Där (dvs. mot slutet av fru Lustas väg) är intet meer håld: den reesande måste, / Ränn’ och ränna til des han störter och stadnar i afgrundn. Stiernhielm Herc. 298 (c. 1652, 1668); jfr 1 a β. Wägar skola fyllas, och högas up med sand och grus, och åhrliga bättras, så at watn therå ej stadnar. BB 25: 6 (Lag 1734). (Hon) släppte .. grenen bakom sig och gled fram. Der hade stannat lindblommor i hennes mjuka hår och så mycken doft, att två bin lockades dit af den. Hallström GHist. 18 (1895); jfr 1 a β. 2,000 man stannade på slagfältet. Auerbach (1913). Får schellackbiten stanna kvar i kloroformdroppen, börjar den så småningom att lösas upp — alldeles som en amöba börjar, sedan hon dragit till sig något ätbart, att smälta det. Bolin KemVerkst. 172 (1942).
d) i utvidgad l. bildl. anv. (äv. motsv. a, c), i fråga om icke (enbart) fysiskt kvarblivande: bli kvar, förbli; hålla sig; särsk. med (svag) bibet. av l. svårt att skilja från 2 (se särsk. γ—δ); jfr 6. Nyheten stannade inom familjen. Omorganisationen stannade inte inom de gränser som uppdragits. Vandringspriset stannar hos det lag som vunnit 10 segrar. Han stannade för all framtid i en anspråkslös befattning. Han lät det stanna vid hotelser. Tu (måste) tijne Tanckar wijdt och bredt här (dvs. vid fjärde bönen i fader vår) vthlåta, och icke medh them stanna vthi Baakvgnen och Miöllåren. Rudbeckius Luther Cat. 190 (1667). Stadna här qwar något litet med dina tankar. Nohrborg 82 (c. 1765). Flickan .. för altid utskämd, stadnar på öfverblefna Chartan. Levin Schiller Cab. 2 (1800). Man ville .. att qvinnas arfsandel i jord helst skulle utbrytas i .. jordstycken, .. som ej hängde tillsamman med hufvudgården .. på det hufvudjordegendomen i det längsta skulle stanna inom ätten. Nordström Samh. 2: 193 (1840). Alla detaljer från den där kvällen ha stannat så livligt i mitt minne. Knös Theotokas Makt. 29 (1943). Är ni medveten om att jag har order skriva ner allt ni säjer? Och att det ni säjer inte kommer att stanna mellan er och mig? Jersild 50Fräls. 76 (1984). — särsk.
α) i uttr. stanna uppe, liktydigt med: icke gå i säng. I kväll kan vi väl få stanna oppe till klockan nio! Östergren (1945).
β) (numera föga br.) i uttr. stanna vid, förr äv. i ngt, stå l. hålla fast vid ngt (dvs. beslut l. sitt ord o. d.); hålla sig till ngt. Blef .. åter taget uthi deliberation .. hvadh ordre gifvas skal Hoff-Cantzleren Salvio att standa vidh uthi penningernes præstation. RP 7: 112 (1637; möjl. a-form av STÅNDA, v.). OxBr. 12: 105 (1644: vidh). (Den franska deputerade-)Kammaren skall stanna vid fullständig skattevägran, så länge den närvarande ministèren sitter qvar. SDS 10/12 1877, s. 2. Stanna vid vad man sagt. Harlock (1944).
γ) (numera mindre br.) i uttr. stanna som, förr äv. vid ngt, (icke avancera längre än till o.) förbli ngt; jfr 2 b α, 6. Morfar var nog prest, men likt far han stannat / som simpel kaplan och önskade ej annat. Melin Huml. 21 (1882). Han .. fick en son som steg till korpral vid östgöta kavalleri och en, som stannade vid ryttare. KKD 10: 89 (1914).
δ) i uttr. betecknande ngts kvarblivande i ett ofullgånget stadium l. dyl.: kvarbliva o. d.; utan klar avgränsning från 2 b α. Varför stannade hans förstulna försök till ombyte och ny livsrytm på det ekonomiska planet? Varför dök efter den långa fastan inte kvinnan upp i hans kritiska ålder? Siwertz Tråd. 38 (1957). — särsk.
α’) i uttr. stanna på papperet, (icke komma längre än till o.) förbli förslag l. plan l. bestämmelse i skrift, icke förverkligas (utan förbli ett förslag osv. i skrift); jfr PAPPER 3. Sundelius NorrköpMinne 164 (1798). Traktatens förverkligande skulle ha inneburit en fullständig brytning med den svenska rådsaristokratiens uppfattning. Den kom att stanna på papperet. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 218 (1962).
β’) (†) i uttr. stanna i vädret l. vatten, icke bli ngnting, icke leda till ngnting, rinna ut i sanden. Somblige här både widt och bredt förslagen i Wärden / Ställa vth, men stadna i Watten och blifwa til intet. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 226. Gudz hotande hafwer most stadna i wädret: thet hafwer intet warit wohlt. Swedberg BetSvOlycko 6 (1710).
6) [eg. specialfall av (2 b o.) 5 d] (numera mindre br.) i förb. med adj. l. prep.-uttr.: förbli l. bli. En stor oförrätt skeer, där en sådan dårskap skulle onäpst stanna. VDAkt. 1720, nr 92. Förslaget stadnade utan värkställighet. Hallenberg Hist. 5: 4 (1796). Av nio närvarande ledamöter voro 8 .. med mig om avsägelsen (av ett statsanslag), och då .. du (dvs. Böttiger) (med din likasinnade vän Fries) voro i anda och syftning på samma sida, fastän avsägelsen av anslaget ej var formellt uttalad, kom C. att stanna alldeles ensam. JERydqvist (1872) hos Schück SAHist. 7: 383.
II. (†) refl. (jfr III 1 a β, b slutet), = I 4. (Vispa ingredienserna till viss mjölkrätt, bl. a. mjölk o. ägg) wäl tilsammans och slå thet i en Tenflaska, som sedan säts i en siudande watngryta, och lät henne koka til thes thet stannar sig. Broocman Hush. 6: 67 (1736).
III. tr.: få (ngn l. ngt) att stanna (i bet. I) o. d.; äv. (stundom närmande sig l. svårt att skilja från I) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. l. i omskrivet pass. Stadna något, Quicquam sistere. Sahlstedt (1773).
1) motsv. I 1; särsk. motsv. I 1 a: åstadkomma att (ngn l. ngt) stannar; stoppa, hejda.
a) motsv. I 1 a. Hans Tienare hadhe om sijdher stadnat Hesten (som skenat o. släpat kejsaren med sig i stigbygeln), och bruttit Munnen vp på Keysaren, så at han andan igen bekom, och fick ännu taala, och sigh Gudhi befalla. PPGothus Und. Bb 6 b (1590). Dessa trenne stängselgårdar stanna (flyg-)sanden. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 358 (1857). Han der af flinta skapar ett och annat, / som ej är dumt; hans pilar ofta stannat / ett väldigt elgdjur midt uti dess lopp. Sturzen-Becker 4: 173 (1862). (Det) åligger .. automobilförare .. att å broar och i vägkorsningar samt å sådana ställen, där lifligare trafik råder .. färdas så sakta, att den (dvs. bilen) kan stannas ögonblickligen. SFS 1906, nr 90, s. 6. Husén Fotb. 57 (1918; med avs. på fotboll). En polisman försökte stanna bilen, men föraren .. tog ingen notis om stopptecknet. Upsala 21/3 1938, s. 3. Där gick en liten gumma .. som stannade mej och sa att det var vackert väder. Olsson 3Hap. 230 (1967). — särsk.
α) motsv. I 1 a δ, äv. (bildl.) δ slutet; äv. i omskrivet pass. närmande sig deponentiell anv. Stagnare est Stadna, stagna blodet. Stiernhielm Fateb. A 2 a (1643). Torkil hade ”gåfvan”, han kunde stanna blod i ett sår och bota djur, han kunde se in i framtiden. VL 1905, nr 238, s. 3. Tid, för en flyktig sekund stanna din svallande ström. Ekelund Koskenniemi Anssi 5 (1919); jfr 2. Bjössi hjälpte mig med att stanna min näsblod. Törngren Gunnarsson Barn. 134 (1924). Gubben Bränn hörde på en stund, / men när svadan aldrig vart stannad, / då tröt omsider hans tålamod. Hästesko Sol 98 (1938).
β) (mera tillf.) refl. (jfr II), om anordning: bringa sig själv till stillastående, stanna (av sig själv). (Den självförankrande stötminan) kan före fällningen inställas för förankring på önskat djup under vattenytan, så att den sedan automatiskt stannar sig på detta. SvFl. 1940, s. 27.
b) motsv. I 1 b. Stadna ett ur. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stanna, stanna gungan, kandidat Star! Hedenstierna FruW 31 (1890). En skärva från det splittrade fönstret hade fastnat och stannat hela maskineriet. Östergren (1945). För att kunna demonstrera detaljer och närmare analysera innehållet i en rörlig film, skulle man under visningen ibland vilja stanna den. Förberg SäljFilm 179 (1946). — jfr AV-STANNA. — särsk. (mera tillf.) refl. (jfr II), i uttr. stanna sig själv. Maskinens automatism är stegrad då den själf, t. ex. genom en larmklocka, anger när arbetaren måste inskrida .. samt då den själf stannar sig ifall det öfverhufvud är nödvändigt att arbetet afbrytes. Steffen Lönarb. 57 (1900).
2) motsv. I 2, i sht I 2 b: få (ngt) att l. låta (ngt) upphöra; stoppa l. hejda (ngt); i sht förr äv. dels: stilla (ngt), dels: upphöra med (ngt); förr äv. i fråga om utsträckning i rummet: låta (ngt) sluta (vid viss punkt l. linje o. dyl. l. på visst sätt). Onskones insådde fröö och vrsprungne kiälla, som är then ledige synden, skal ther (dvs. i det eviga livet) wara dödh och stannad. Emporagrius Oxenstierna 66 (1655); möjl. till I 2 b. Björner Thor. 32 (1737; med avs. på oväsen). Skulle Herr Generalen tillåta at jag för ett ögonblick stadnar Herr Generalens upmerksamhet vid något som angår ett ämne af intet större vigt än jag sjelf? Leopold (SVS) II. 2: 79 (1791); jfr I 2 a α. Marans enda och idkeliga företag är att rida på vissa träd .. Träden blifva derigenom stannade i sin växt, antingen helt och hållet .. eller till vissa grenar. Rääf Ydre 1: 81 (1856). Kan min oro du ej stanna, / gif dock nöje, yra natt! Wecksell SDikt. 151 (1860). Det ofvan beskrifna sättet att stanna skarndäcket akter tillhör fartyg med egentlig akterspegel. Witt Skeppsb. 167 (1863). (Sv.) Stanna .. (fr.) arrêter; ibl. suspendre; retenir. Schulthess (1885). Om barnet får hållas som det vill, stannar det leken och vilar sig, då det svagaste organet är trött. PedT 1906, s. 299. Strejken stannar driften vid (osv.). Östergren (1945). — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på övermod: stilla. (Hos konung Rolf o. hans kämpar) kunnen j, sade han, på anständigt sätt stadna edert stora sinne. Björner Hrolf 49 (1737).
b) (†) stanna upp l. staka sig i läsningen av (ngt). Epistelen har .. (den berusade kyrkoherden) så illa bråkat och stannat att Församblingen the minsta ord’n förstådt. Hembygden(Hfors) 1910, s. 343 (1733).
1) till I 1: stanna; särsk. (o. numera nästan bl.): successivt minska farten l. hastigheten o. bli stillastående.
a) till I 1 a. Hwad är underligare, än dhen lilla Fisken som kallas Remora, som kan komma ett för fult Segel gående Skep at stanna twert aff, medh thet at han häfftar sig wedh Skeppet? RelCur. 218 (1682). När (de dansande) paren började stanna af och ordna sig mot väggarne gick en susning genom salongen. Strindberg Fagerv. 281 (1902). Vänersborgsförsvaret stannade utav emedan bollen gick död på sidlinjen. IdrBl. 1924, nr 78, s. 14; jfr b. särsk. till I 1 a δ; äv. bildl. (jfr stanna I 1 a δ slutet). När det springande (foster-)Watnet stannar strax twert aff, är det et Tecken, at antingen Hufwudet eller Rumpan fölier. Hoorn Jordg. 1: 199 (1697). Resandeströmmen med bantågen har i dag .. något stannat af. SD(L) 1901, nr 600, s. 2. Försök att gråta i .. (glaset), så stanna nog tårarna av. Hallström Händ. 150 (1927).
b) till I 1 b, i sht b β, äv. i bild (jfr 2). Han (dvs. döden) brukar mäst den grymma seden, / Ej straxt i huggen stadna af. Nordenflycht (SVS) 1: 319 (1746). Uret stannar twärt af, wid desz (dvs. konungens) dödstima. Tessin Bref 1: 229 (1753). Kropparna stadna .. af, när (de ha stött emot varandra). VetAH 1818, s. 176.
a) motsv. stanna I 2 a: stanna; särsk. i fråga om tal l. läsning: tystna, komma av sig; äv.: förlora tempo i sitt arbete l. bli långsammare l. dyl. Då han stod i Cathedern, och läste för de sina, har han hastigt stadnat af, blifwit förryckt i andanom, ock begynte så på at öfwerliudt skria (osv.). Bliberg Acerra 440 (1737). Den talande stannade af och tycktes leta i sitt minne. Benedictsson Ber. 232 (1888). Det ville inte gå att skriva annat än här (dvs. i redaktionsrummet). Hemma stannade han av, slätades ut, blev bara sömnig. Siwertz JoDr. 208 (1928).
b) motsv. stanna I 2 b: stanna, avstanna; hålla upp l. upphöra l. ta slut l. komma av sig (äv., o. numera bl., med svag bibet. av fiktiv utsträckning l. förflyttning). En oföhr dierfhet mäst i början stadnar af. Geisler Fägnet. A 2 a (1709). Åkerbruk och handtwerk stannade af. Fryxell Ber. 6: 217 (1833). Människolivet står för (den döde) .. som något kvävande och dödande. Skall själens friska växt inte stanna av, om han åter blir människa? Lagerlöf Körk. 205 (1912). Deras samtal stannade av. Lagerkvist Bar. 19 (1950). I Skåne söder om en linje från Skälderviken till Åhus tycks landhöjningen alldeles ha stannat av. Selander LevLandsk. 43 (1955). särsk. om anläggning (se d. o. III 1 a α β’) o. d.: upphöra, läggas ned. Som Malmen intet bestånd hade, utan sig straxt i en Swafwel-kjes förändrade, stadnade detta Werket (dvs. Norrehörcks silverbruk) af. HC11H 12: 66 (1697). —
STANNA EFTER10 40.
1) till I 1 a, 5, om person: stanna l. dröja sig kvar (ngnstädes) sedan andra avlägsnat sig; i sht förr äv. bildl.: komma efter l. bli akterseglad av (tiden). Wij blefwo twungne, igenom wädretz häftighet, at följa en lång stund med (trojanerna) ..; Änteligen stadnade wij något efter. Ehrenadler Tel. 27 (1723). (Sv.) stanna efter .. (eng.) stay on. WoH (1904).
2) (†) till I 5, om sak: bli kvar. Då jag vände mig om .. / Sänkte han qvasten i dyn och slog mig på ryggen: en svart fläck / Stannade efter, och styggt nedsmordes den tvättade mäckan. Runeberg (SVS) 3: 91 (1832). —
STANNA TILL10 4. till I 1 a: mer l. mindre tvärt l. plötsligt stanna l. bli (stilla)stående; göra ett (kortare) uppehåll. ConsAcAboP 7: 452 (1694). Jag fick lov ta halva steg och ändå stanna till ibland för att han skulle hinna med. Lagerkvist OndSag. 122 (1924). Gång på gång stannar jag till framför något (torg-)stånd och tittar snålt efter alla härligheter som tornar upp sig där. Starfelt Nödh. 113 (1968). Landsbro gick i Landsbro IF:s tecken när kungen stannade till fem minuter. SvD 6/6 1975, s. 34. —
STANNA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till I 1.
a) till I 1 a: (tvärt l. plötsligt) hejda sig i l. avbryta sin gång osv., stanna; äv. oeg. l. bildl. (jfr stanna I 2 a). I två timmars tid hålla vi rätt nordostlig kurs, stanna upp och göra ut trålen. Barthel Sill 20 (1929). Stanna upp ett ögonblick och tänk på de fem möjligheter som prägla vår rörelse (dvs. Rotary), möjligheter till goda gärningar (osv.). GbgP 4/6 1961, s. 7. Så var det någon som ropade hans namn och han stannade upp. Fogelström StadVärld. 13 (1968). Man kan inte stanna upp som jordbrukare. Vårt system tvingar oss framåt. Land 1984, nr 13, s. 64.
b) till I 1 b, särsk. b α: (tvärt l. plötsligt) hejda sig i l. avbryta rörelsen. Något särskilt lyckat (diskus-)kast hade han dock icke det goda resultatet till trots. Han stannar upp före utkastet och arbetet i ringen är långt ifrån flytande. SvD(A) 1933, nr 238, s. 16.
2) till I 2 b: hejdas l. bromsas upp (l. upphöra). Underligt var det .. ej, att .. vår sjöfart till en början stannade upp (efter första världskrigets utbrott). ÅbSvFl. 1914—15, s. 67. För att arbetet inte skall stanna upp är det nödvändigt att vi går med i (den valtekniska) utredningen. Jag anser att det finns en möjlighet till delreform 1968/69, men den bedömningen får nu prövas av andra personer. SvD(A) 11/3 1966, s. 13. —
STANNA UT. (†) till I 3 d: råka ut (för ngt). Hassel som .. var resefärdig til Borgo at gifta sig, stadnade ut för en feber, som ännu fortfar. Porthan BrCalonius 576 (1799). —
STANNA ÖVER10 40.
1) till I (1 a ε o.) 5: göra uppehåll (ngnstädes) l. vid besök l. uppehåll (ngnstädes) stanna kvar (till nästa dag l. längre); stanna över natten. Björkman (1889). På (800- o. 900-talen) .. var man ännu ganska rädd för långa sjöresor, och därför brukade sjöfarande, som ämnade sig från Sverige, Norge eller Danmark till Ryssland, gärna stanna över på Gottland. Sandström NatArb. 1: 88 (1908). Anna Brogren .. hade kommit på besök och skulle stanna över till nästa dag. Lagerlöf Liljecr. 43 (1911).
2) (numera mindre br.) liktydigt med: sitta efter (se sitta efter 1). Klint (1906). Han stakade sig på bibliska historien och fick stanna över (en halvtimme). Östergren (1945).
(I 5) -FÅGEL. zool. fågel som stannar kvar i samma trakt (motsatt: flyttfågel o. strykfågel); äv. med inbegrepp av strykfågel: fågel som stannar året om inom landet l. sitt egentliga utbredningsområde (motsatt: flyttfågel). Hartman Naturk. 188 (1836). Somliga (fåglar) hålla sig hela året på samma ställe eller flyga omkring inom landet, såsom skatorna och gråsparfwarne; de äro stannfoglar. Berlin Lrb. 40 (1876). De svenska koltrastarna äro dels stannfåglar, dels stryk- och flyttfåglar. Rosenius SvFågl. 1: 31 (1913). —
(I 1 a) -PLAN. byggn. om vart o. ett av de golvplan (se golv-plan, sbst.) l. plan (se plan, sbst.1 I 7) där hiss kan stanna, plan där hiss stannar. TT 1904, Allm. s. 402. —
(I 5) -VATTEN. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vatten som (oönskat) står kvar ngnstädes, vatten som inte rinner undan l. bort. Hildén 3Ber. 122 (1918).
Spalt S 10987 band 30, 1986