Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STAUROLIT sta͡uroli4t, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -lith)
Etymologi
[jfr t. o. eng. staurolith; till gr. σταυρός, kors, påle (se STÖR, käpp o. d.), o. λίϑος, sten (jfr LITO-)]
miner. (i form av rombiska, prismatiska kristaller, ofta kristalliserande i form av korstvillingar o. förekommande i) brunt till svart mineral (2Al2SiO5.Fe(OH)2) som uppträder i metamorfa lerskiffrar, glimmerskiffer o. gnejs; jfr KORS-STEN, sbst.1, STAUROTID. FKM 4: 96 (1815). Fylliter, glimmerskiffrar, hvilka ofta innehålla staurolit, andalusit och granat i rikliga mängder. AtlFinl. 3: 11 (1899). TurÅ 1985, s. 45.
Ssgr (föga br.): STAUROLIT-GLIMMERSKIFFER. glimmerskiffer som innehåller staurolit. Ramsay GeolGr. 74 (1909). Därs. 94 (1912). —
-KORS. om staurolit i form av korstvillingar. Fennia 36: 369 (1915). —
-SKIFFER. jfr -glimmerskiffer. Fennia 36: 369 (1915).

 

Spalt S 11278 band 30, 1989

Webbansvarig