Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIG sti4g, sbst.3, r. l. m. (G1R 17: 84 (1545) osv.) ((†) n. Broman Glys. 3: 80 (c. 1730: Kohlstig)); best. -en; pl. -ar (Thulin Mant. 1: 111 (i handl. fr. 1605) osv.) ((†) -er G1R 18: 837 (1547), NoraskogArk. 5: 152 (1624: storestiger)).
(i skildring av ä. förh.) abstr. o. konkret: kolmått (urspr.) om l. rymmande 24 tunnor (senare äv. om l. rymmande 12 tunnor); äv. dels i uttr. stor stig, kolmått om l. rymmande 24 tunnor (jfr STOR-STIG), dels om vagnskorg l. dyl. (av sådan rymd o. för transport av kol); jfr LÄST, sbst.2 2, RYSS, sbst.5, SKRINDA, sbst. 5. G1R 17: 84 (1545: stige). Een mijla af 35 stora Stigar kåhl. BlBergshV 18: 98 (1687). (Bönderna omkring Hunneberg) måge utgöra sin skatt i kåhl i stellet för myntecken, och det på lijka sett som i Bergslagerna ähr vanligt nembligen 13 stigar på huart helt hemman. Polhem Brev 138 (1718). 1: Stig, håller 12, Tunnor; som och kallas therföre 1: Läst. Broman Glys. 3: 85 (c. 1730). Rinman 2: 838 (1789; om korg för kol). Då kolkarlarne foro från Falun, sutto vanligen alla i bakersta stigen ock samspråkade. Landsm. 2: XIII (1881). En redig mila ska ge trettio stigar. Oljelund Gubb. 114 (1934). Lindroth Gruvbrytn. 1: 130 (1955; om ä. förh.). — jfr KOL-, METER-, SKOGS-, STOR-, TRANSPORT-STIG.
Spalt S 11680 band 30, 1989