Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STINA sti3na2, sbst.1, i bet. a f., i bet. b f. l. r., i bet. c r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av kvinnonamnet STINA]
kvinnligt personnamn. — särsk. [jfr Hjelmqvist Förnamn 145 ff. (1903)] i appellativisk anv., ss. senare led i ssgr.
a) ss. skämts. l. nedsättande beteckning på kvinna av viss karaktär; i ssgrna SLADDER-, SLAMMER-, TOK-STINA.
b) ss. beteckning på vissa fåglar; i ssgn REGN-STINA.
c) ss. beteckning på spelkort av viss valör i visst kortspel; i ssgrna LILL-, STOR-STINA.

 

Spalt S 11835 band 30, 1989

Webbansvarig