Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STINNARE stin3are2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(sten- 1691 (: Slagstenarna). stijn(n)- (-ÿ-) 1544—1547. stind- 1691 (: slag stindare). stinn- 1639—1942 (: slagstinnare). stynn- 1541—1942. -are 1639 (: stinnaren, sg. best.)—1942. -ere 1542. -erna, pl. best. 1544. -erne l. -eren, pl. best. 1544—1547)
Etymologi
[sannol. (med anslutning till STINNA, v.) av (mlt. motsvarighet till) lt. stinner, stiner, biformer till lt. stender, ständer, stänner (jfr STÄNDER, STÄNDARE o. STÄNDEL-), upprättstående stock l. stötta l. balk i korsvirkeskonstruktion, äv. om stock l. balk i ladugård vid vilken kreaturen binds, av mlt. stender (äv. stendel), upprättstående balk, stötta, motsv. mnl. stender (nl. stender), mht. stender (t. ständer), omljudd biform till det ord som föreligger i fht. stanter osv. (se STÅNDARE); jfr dock äv. nl. steunder, grovt, stående, förstärkande innerspant, stötta i kvarn, stående träbalk i korsvirkeskonstruktion, motsv. lt. stünner, stönner, (med inskott av d kombinerad) avledn. av det verb som föreligger i mlt. stōnen, stötta, mnl. stonen (äv. steunen), nl. steunen, stödja, möjl. rotbesläktat med STÖDJA; jfr STINA, sbst.2]
1) (förr) skeppsb. i fartygs skrovsida: i extra tvärskeppsförstärkning (på ä. fartyg) ingående kraftigt, stående timmer, innerspant; äv. om annat grovt förstärkande stående timmer. SkeppsgR 1541. Jttem viij Junij kom til Gripens Rösthöltther .., som stÿnneren slogos faste medh Tijo Öre Spick — xx kasth. Därs. 1547. Stinnare i botten-kryssförbindningen. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Stynnare .. (dvs.) grovt innerspant. SvFlH 1: 97 (1942). — jfr DIAGONAL-, PORT-, SLAG-STINNARE.
2) (numera mindre br.) skeppsb. spännare (se SPÄNNARE, sbst.1 II 4 a). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Timmer, som kallas stinnare eller spännare .. hindra fartygets nedsackning i slädan och slädans stjelpning. Witt Skeppsb. 294 (1863). Frick o. Trolle 114 (1872).
3) (†) årtull, årfäste. Vthi stilla fahrwatnet går seglatzet icke foort, med mindre än Roderfolcket, på robänken widh Tullen (stinnaren) sittia och roo. Schroderus Comenius 464 (1639). Juslenius 390 (1745).
4) (†) koffernagel. DD. är 4 Kåppfernaglar aff Trädh, eller stinnare, som sättes in i Suden och till at biläggia wid. Rålamb 10: 21 (1691).
Ssgr: (1) STINNAR-, äv. STINNARE-BULT. (numera mindre br.) skeppsb. genomgående bult (se bult, sbst.1 11) varmed stinnare fästes i fartygsskrov. Frick o. Trolle 116 (1872). —
(1) -VERKE. (†) virke till stinnare. BoupptSthm 1680, s. 48 a, Bil. (1673; i fartygsräkning).

 

Spalt S 11863 band 30, 1989

Webbansvarig