Publicerad 1991   Lämna synpunkter
-STOD ~stω2d, sbst.1, förr äv. -STO, sbst.1, l. -STOL, sbst.1, l. -STUD l. -STUT.
Ordformer
(-stod 1651 (: Brannstodh) osv. -stol 1670 (: brandstol). -stoo 1640 (: brandstoo). -stud 1640 (: brandstud)—1723 (: brandstud). -stuut (1703: brandstuut). -stöd c. 1650 (: bränstöd))
Etymologi
[fsv. -stuþ (i ssgn brandstuþ, brandstod), stöd, stötta, stolpe, hjälp (se STÅD); formen -stod av BRUDSTUGA beror på anslutning till BRANDSTOD; uttalet med slutet -o- torde bero på anslutning till STOD, sbst.3; formen stol beror på anslutning till STOL, sbst.1 (jfr -STOL, sbst.2)]
stöd l. stötta o. d.; ss. senare led i dels formen brudstod av BRUDSTUGA, dels i ssgn HALV-STOD, dels (o. numera bl.) i ssgn BRAND-STOD.

 

Spalt S 12039 band 31, 1991

Webbansvarig