| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRAFFELIG straf3elig2, äv. (utom ss. senare led i ssgn O-STRAFFLIG numera bl. ngn gg) STRAFFLIG straf3lig2, adj. -are; adv. -A (†, 1Tess. 2: 10 (NT 1526: ostraffeligha), Nicander KonStyr. 8 (1760)), -E (†, RA I. 1: 276 (1540: ustraffelige)), -EN (Tit. 2: 8 (NT 1526: ostraffelighen) osv.), -T (Möller 1124 (1790: ostraffligt) osv.).
1) (†) motsv. STRAFFA 1, = STRAFFBAR 1. Iach späkier min lekamme och vnderkuffuar honom påå thet ath thå iach predikar androm skall iach icke warda sielffuer straffelighen. 1Kor. 9: 27 (NT 1526; Bib. 1917: komma till korta; Vulg.: reprobus). (Påven Paulus IV) stadgade .. någre Decreter, som wäl vthi sigh sielfwe icke wore strafflige, men dochlijkwäl the förre ganska olijke. Schroderus Os. III. 2: 78 (1635). Schultze Ordb. 5113 (c. 1755). jfr O-STRAFFLIG 1.
2) (numera bl. i högre stil, ålderdoml.) motsv. STRAFFA 2: straffbar (se d. o. 2). Mord, forsåth, manslagh oc anner straffeligh bedriffningh mott gudz lagh. G1R 4: 122 (1527). Han är beklagadh för grofva och straffelige förgrijpelser. VDAkt. 1689, nr 901. Denna Klåckare (är) .. för Fattigmedlens .. Förskingrande straflig. Därs. 1781, nr 471. Mera beklagansvärd än straffelig. GHT 23/6 1920, s. 3. Straffeliga gärningar. Östergren (1947). jfr O-STRAFFLIG 3. särsk.
a) (†) i uttr. göra ngn strafflig för ngt, ställa l. fälla ngn till rättsligt ansvar för ngt. Så wäl Köparen som Säljaren (av kol o. skog), och then som smider, så wäl som Bergsmannen, (skall) för slikt Förbuds brått göras straffelige och wederbörligen plikta. Bergv. 1: 261 (1670).
b) i fråga om synd l. ngt syndigt. Titt onda leffuerne är straffeligit och emoot Gudh. LPetri 1Post. b 7 a (1555). Min älsklige son .. mitt ömmaste föremål för kärlek och kanhända för straffligt afguderi. Leijonhufvud Minnesant. 349 (1842). jfr O-STRAFFLIG 2.
Spalt S 12499 band 31, 1991