| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄCKNING sträk3niŋ2, sbst.1, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -ar (EnköpTb. 1: 107 (1560: handstreckningar, pl.). osv.) ((†) -er G1R 17: 598 (1545: förstreckninger, pl.), RARP 4: 284 (1649)).
om handlingen (l. verksamheten) att sträcka l. att sträcka ngt l. sträcka sig o. i härur utvecklade anv.
1) motsv. STRÄCKA, v. I 1: handlingen att sträcka l. spänna (ut l. upp) ngt l. att ngt sträcks osv.; förhållandet att vara sträckt l. spänd (äv. konkret(are), om parti av ngt som är sträckt l. spänt). Verelius 254 (1681). Emedan Keden, genom nötning och sträckning, lätteligen ändrar sin längd; Så bör Landtmätaren (osv.). FörslLandtmOrdn. 1753, s. A 3 b. Det tyget tål ej sträckning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jagtens sträkning. Greiff Jagt 26 (1821). Undersök däcksbjelkarne, synnerligen den vid masten; hvarje sträckning eller bugt, som synes i dessa eller skotten utvisar, såsom läkarne säger, ett vildt tillbringadt lif och en svag kroppskonstitution. Oxenstierna Vanderdecken 10 (1865). Draglinan och bärkabeln mellan Bredmyra och Lindalens ”station” äro redan under ”sträckning”. SDS 1896, nr 371, s. 2. Tryckpapperets sträckning och krympning. Globen 1922, s. 16. Sträckning (dvs.) uttänjning av sågblads mittparti, varvid ryggpartierna och bukpartierna blir sträckta. TNCPubl. 71: 300 (1978).
a) textiltekn. om den sträckning av textila fibrer som (i samband med spinning) sker i sträckmaskin (se d. o. 1) o. d. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 58. Genom sträckningen vinner silket ej blott i glans, utan äfven i varaktighet. UB 6: 365 (1875). FrFiberTågv. 101 (1949).
b) garv. motsv. STRÄCKA, v. I 1 c. För att färga pelsberedda skinn swarta, få de efter sträckningen en anstrykning med en jernbeta. AHB 4: 25 (1860). Stollmaskinen tjänar till stollning, uppmjukning och sträckning av olika läder. Förbundet 1908, nr 9, s. 7. 2SvKulturb. 7—8: 260 (1937).
c) bildl.; särsk. (†) i fråga om uttal: (lång) paus l. (långt) uppehåll. Colon sättes .. där delar eller stycken skola upräknas af något, som fordrar längre sträckning i uttalet til ex. Den ena grälar på en bokstaf: en annan rider på et ord: den tredje granskar. Sahlstedt SvGr. 102 (1769).
a) metall. motsv. STRÄCKA, v. I 2 a. Spegel 365 (1712). Förr än (hästsko)sömmen användas, tillriktas de genom sträckning och svickning. Billing Hipp. 269 (1836). Vid sträckningen vill man hamra ut jernet till en större yta, såsom till plogbillar, spadblad och dylikt. ArbB 305 (1887). HbVerkstTekn. 2: 194 (1944).
b) (förr) glasfabr. motsv. STRÄCKA, v. I 2 b; äv. konkretare, om sätt varpå glas sträckts. Innan någon sträckning börjar skal ugnen .. wäl ränsas, rengöras, och sträckstenarne frias ifrån glasbitar, grus och orenlighet. Bæckström 4Regl. 29 (i handl. fr. 1799). TT 1895, K. s. 12 (konkretare). BokGlavaGlasbr. 28 (1979). — jfr GLAS-STRÄCKNING.
3) motsv. STRÄCKA, v. I 4, 8, om handlingen att sträcka en lem l. annan kroppsdel (hals l. bål); äv. konkretare, betecknande sätt varpå kroppsdel är sträckt (förr äv. pregnant, om soldats l. gymnasts rätta (raka) kroppshållning, särsk. i förb. sträckning och hållning l. hållning och sträckning, se HÅLLNING 2 b). Capriolen utgjör .. en häftig öfvergång från den högsta Samling till motsvarande sträckning i luften. Ehrengranat HästRör. 93 (1818). KrigVAH 1833, s. 243 (om soldats kroppshållning). Står artillerist stilla och en person, på hvilken han skall helsa, passerar förbi, intages sträckning och hållning. Spak HbFältartill. 18 (1873). Det (kom) i sjelfva hans uppsyn och halsens sträckning någonting som på ett utmanande oförskämdt sätt liknade hönan. Benedictsson Folkl. 60 (1886, 1887). En af de vigtigaste reglerna i fäktning är främre armens fullständiga sträckning ögonblicket före sjelfva utfallet. Balck Idr. 3: 410 (1888). Man var (i militär exercis på 1860-talet) ytterst sträng med hållning och sträckning. Cederström NFund. 55 (1917). Jundell Barn. 1: 219 (1927). — jfr ARM-, BAKÅT-, BEN-, FOT-, HANDLEDS-, HUVUD-, MOT-, MUSKEL-, RYGG-, UT-STRÄCKNING. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om förhållandet att en lem l. kroppsdel ofrivilligt sträcks vid sömnighet o. d.; i sht förr äv. om krampartad sådan sträckning l. om spasm l. ryckning (se RYCKA, v.1 3 d) vid vissa sjukdomar l. i dödsögonblick o. d. I wänstra sijdan hade han starcka sträckningar (på grund av gikt). Tranæus Medewij 15 (1690). De sidsta sträckningar .. af en, hos hwilken lefnads-bandet brytes. Mörk Ad. 1: 156 (1743). Ni ha sett mig i ert sälskap få sträckningar, gäspa och somna. Kellgren (SVS) 4: 139 (1780). (Det) händer ofta att nervswaga personer .. wid obetydliga anledningar få convulsiva sträckningar eller ryckningar i armar, ben och mage. Lovén Anv. 18 (1838). Schulthess (1885).
4) motsv. STRÄCKA, v. I 5, III 2, om förhållandet l. handlingen att sträcka l. försträcka en lem l. led o. dyl. l. att sträcka sig, försträckning; äv. konkretare, om skadan. Möller (1790). Sträckning af en sena. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han halkade och fick en sträckning i foten. SvHandordb. (1966). — jfr MUSKEL-, SEN-STRÄCKNING.
a) förhållandet l. egenskapen att vara dragen l. i sin längdriktning lagd så l. så l. att gå (se d. o. VIII 19) så l. så; förhållandet l. egenskapen att sträcka sig så l. så; utsträckning; äv. abstraktare: handlingen att sträcka (se STRÄCKA, v. I 12) l. utsträcka ngt så l. så (se särsk. α). Genom vägens nya sträckning har man avsevärt förkortat resavståndet mellan de båda orterna. Det är tydeligt, at Sveriges långa sträckning, verkar en så stor skilnad emellan den Norra och Södra delen, at hvardera kan sägas äga sit egit Climat. Fischerström Mäl. 351 (1785). Motala ström, hvars sträckning långsåt sluttningen af Kolmårdsbergen verkar ett oupphörligt luftdrag utefter denna sluttning. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 108 (1859). Sträckningen af Åbo järnväg, som lämnade en centralort som Forssa på tvänne mils afstånd. FinBiogrHb. 2309 (1903). Fronternas sträckning i de fem världsdelarna. UNT 1942, nr 302, s. 4. Länshuvudvägarna följer .. i stort sett järnvägarnas sträckning. SvGeogrÅb. 1960, s. 66. SFS 1972, nr 114, s. 26 (av stängsel). — jfr GRÄNS-, LÄNGD-, RÅ-, RÅGÅNGS-, UT-STRÄCKNING. — särsk.
α) sjöt. motsv. STRÄCKA, v. I 12 a. Sträckning af kölen till tre örlogsfartyg. Ahnfelt HofvLif 2: 160 (c. 1845).
β) övergående i bet.: riktning (se RIKTNING, sbst.2 3); äv. med inbegrepp av tanke på sträckan l. det geografiska område över vilket sträckan går (jfr b). Malmstrek jemte nyttige ler-jord- och berg-arter .. beskrifwes til sträckning, art och läge. FörslLandtmOrdn. 1753, s. C 3 a. Sträckningen är i N.N.V. och S.S.O., likasom alla höjder i hela orten. Hisinger Ant. 1: 45 (1819). Fågeln (flög) bort venster ut i rak sträckning öfver skogen. Almqvist Skälln. 101 (1838). Efter att mellan Skene och Kinna ha fortgått i nästan rakt östlig sträckning, återtager banan vid sistnämnda station sin hufvudriktning åt nordost. IllSv. 1: 298 (1882). Tväraxeln, som (hos ett flygplan) är vinkelrät mot längdaxeln och parallell med vingarnas sträckning. Söderberg PrFlygl. 1: 25 (1935). jfr HUVUD-, SKIFFER-STRÄCKNING.
δ) (numera föga br.) om tryckbetingad lineär struktur hos bergart. Erdmann Bergart. 12 (1855). JernkA 1909, s. 378.
ε) (numera mindre br.) i fråga om ngts form, liktydigt med: linjer (se LINJE 2). Sträckningen (hos skeppet Elida) var som en drakes i sjön: i stammen derframme / lyfte han hufvudet högt, och af rödt guld lågade svalget. Tegnér (TegnS) 4: 26 (1823).
ζ) i utvidgad anv., i fråga om geografiskt område, med tanke äv. på utbredning i planet l. över en (större) yta l. en rymd, utbredning l. utsträckning l. vidd; ngn gg äv. liktydigt med: område (jfr b). Situationen och sträckningen af orterne. Lindestolpe Pest. 9 (1711). Sträckningen af landet (Skåne) är nästan fyrkantig. Linné Sk. II (1751). (Birger Jarls) fältslag, vunnit på Finska stranden, öppnade för de Svenska hela landets sträckning. Lehnberg i 1SAH 2: 133 (1787, 1802). Följde man .. (rovfåglarna) genom de täta ensnåren, kom man högt upp till sträckningar af blåbärsris eller ljung. Hallström El. 286 (1906). SvTrädgK 1: 70 (1930).
η) bildl.; äv. i fråga om tid: (tids)utsträckning. Den nyttiga menniskans lif är altid kårt, äfven då det upnått sin yttersta sträckning. Silfverstolpe ÅmVetA 1799, s. 18. Jag måste bedja er att icke gifwa / En större widd och sträckning åt mitt tal, / Än till förmodan. Hagberg Shaksp. 10: 344 (1850). Historiens process, hvilken så att säga i tidens sträckning sammanbinder det hela till en teleologisk utvecklingsordning. Vannérus Metaf. 141 (1914).
b) konkret, om det föremål l. den företeelse o. d. som sträcker sig över ett visst område; numera i sht liktydigt med: sträcka (se STRÄCKA, sbst.1 1, särsk. 1 a); jfr a β, ζ. Söderåsens skogklädda sträckning. Lind (1738; om vägsträcka). (Man) lärer finna, huru omöjeligt det vore at blott .. (genom astronomiska observationer) vänta hvar orts utstakning på en så vidlyftig sträckning som 300 Svenska mil. Ferrner ÅmVetA 1772, s. 47. Kolmordens dunkla sträckning och Motala brinkar. Almqvist JK 61 (1835). När man .. höjer blicken upp mot den sydliga sträckningen af gran sasso, synes bärgkammen splittrad i åtskilliga toppar. Wulff Petrarcab. 68 (1905). Den nya sträckningen av Europa väg 6 Malmö—Göteborg på delen Ö Karup—Halmstad öppnas i sin helhet kl 15 på torsdagen. DN(A) 4/6 1964, s. 24. — jfr BAN-, BERG-, DAL-, FJÄLL-, GRÄNS-, HÖJD-, JÄRNVÄGS-, KUST-, LAND-, MUR-, MYR-, RUIN-, RYGG-, RÅ-, RÅGÅNGS-, SKOGS-, VÄG-, ÅS-STRÄCKNING m. fl. — särsk.
α) med inbegrepp av tanke på att sträckningen bildas l. kännetecknas av en rad l. rader av ngt, närmande sig l. övergående i bet.: rad (se RAD, sbst.1 1); jfr STRÄCKA, sbst.1 2. En ganska lång sträckning af höga berg. HA 7: 108 (c. 1720). På den höga och jemna strandwallen .. synes en sträckning af kummel, stenbundna ättehögar samt smärre stenkretsar. Iduna 10: 289 (1824). En plats, där tallarna en gång huggits bort och ung gran i täta sträckningar skjutit upp i stället. Eklundh VildSpår 62 (1944).
β) (†) om (den ränna l. det vattenområde som bildar en) farled l. segelled l. sjöväg. Månsson Siöb. A 1 a (1644). En försichtig Styrman (måste), för än han föllier denna Lärdom om Compassens Miszwijsning, göra sig först underrättat, huru rätt Cousterne och sträckningarna på ett eller annat Farwattn äre lagde i Corten. Rosenfeldt Nav. 14 (1693).
6) (†) motsv. STRÄCKA, v. II 1, III 6, om handlingen att försöka nå l. uppnå l. nå fram till ngt; i uttr. sträckning efter l. till ngt; anträffat bl. bildl. Öfver alt röjer sig (i dikten) en sträckning efter högd, som ej hinner öfver medelmåttan. Kellgren (SVS) 5: 85 (1787). AGSilverstolpe i 2SAH 2: 345 (1802: till). Mennisko-förnuftets ihärdiga sträckning efter regel. Dens. Bokst. 72 (1811).
7) (†) motsv. STRÄCKA, v. (I 1 o.) II 2, om sporrsträck (jfr STRÄCK, sbst.5 1); dels i uttr. i sporrad sträckning, i sporrsträck (jfr SPORRA, v.1 3 slutet), dels i uttr. i full l. fullaste sträckning, i fullt sporrsträck, i fullt sträck (se STRÄCK, sbst.5 1) l. full fart. I spårrad sträckning. Bellman Gell. 56 (1793). Atterbom Minn. 397 (1818: fullaste). Musiken, som red, spelande på sina violer, i spetsen för den i full sträckning kommande stassen. Lovén Folkl. 169 (1847).
8) (†) motsv. STRÄCKA, v. II 6, om handlingen att resa l. färdas på väg, resande; anträffat bl. i fråga om skjutsväsendet, skjutsning (se SKJUTSA, v.1 2 b α); äv. konkretare, om enskild sådan färd. Schmedeman Just. 285 (1649). Alle sträckninger (undantagande them till Fäldtogh eller der ifrå) .. måghe .. uphöra. RARP 4: 284 (1649). Widh Durchtog och stora streckningar .. måge sig (inga andra hemman) Skiutz- och Giästning vndandraga, än (osv.). ResolAllmogBeswär 1675, s. A 4 a.
9) zool. motsv. STRÄCKA, v. II 7; äv. konkretare, om enskild gång då fågel l. fågelflock sträcker. Något efter solgången börjar .. (morkullornas) sträckning. Svederus Jagt 205 (1831). Morkullorne .. göra (ej) sin resa i en enda sträckning, utan flytta småningom, från skog till skog, och uppehålla sig något på hvarje ställe. Därs. Då man ej vet, hur långt snösparfven flyger i timmen, när han är på sträckning, vet man ej, hur lång tid den tar. Quennerstedt StrSkr. 2: 18 (1919).
10) (i fackspr.) motsv. STRÄCKA, v. I 16 a: växt l. tillväxt i längd. Sträckningen af skotten får .. ej bedömas endast af skottens längd. SkogsvT 1904, s. 88. Den största sträckningen af i ljuset bildade växtdelar (celler) (sker) i mörkret och under natten. Abelin TrInomh. 20 (1904). 2NF 25: 1141 (1917). — jfr CELL-, SKOTT-STRÄCKNING.
(2 a) -HÅLLFASTHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) draghållfasthet; jfr sträck-hållfasthet. TT 1873, s. 218. JernkA 1889, s. 62. —
-MASKIN. maskin för sträckning.
(1, 2 a) -MOTSTÅND~02 l. ~20. (i fackspr.) motstånd (se d. o. 2) mot sträckning. Östergren (cit. fr. 1931). —
(5 a) -MUR. (i skildring av ä. förh.) sträckmur. Gyllengranat SvSjökr. 2: 84 (1840; om förh. i Sv. på 1700-talet). SvFlH 2: 65 (1943; om förh. i Sv. på 1600-talet). —
(3) -RÖRELSE. sträckrörelse. Thorell Zool. 1: 231 (1860). (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 258 (1952). —
(10) -STADIUM. bot. o. zool. stadium av längdtillväxt. Larver i sträckningsstadiet. FoFl. 1937, s. 22. —
(10) -ZON. bot. i växts rot: zon i vilken längdtillväxten äger rum, tillväxtzon. 2NF 9: 1014 (1908). BokNat. Liv. 110 (1951).
Spalt S 12994 band 31, 1993