| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYRKA styr3ka2, v. -te, -t, -t. ((†) p. pf. styrkad Lindestolpe SuurbrFr. 12 (1718: bestyrkadt, n.)). vbalsbst. -AN (numera bl. i bet. 4, ålderdomligt, o. i ssgn TILL-STYRKAN, VDBötB 1646, s. 401 (i bet. 6 a α), SvTidskr. 1875, s. 151 (i bet. 4 b), Henriksson AnvSvMed. 41 (1906: tillstyrkan) osv.), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (numera föga br., Carl IX Bew. K 2 a (1604). Hildebrand Hedn. 225 (1872)); -ARE (se avledn.).
göra stark(are) l. skänka (större) styrka (se STYRKA, sbst.) o. d. (Sv.) Styrckia (lat.) Roborare, vegetare, masculare. Helsingius (1587).
1) (numera föga br.) motsv. STARK 2 o. STYRKA, sbst. 1: (för)stärka (ngt), ge (ngt) styrka l. större styrka. Qwinnorna i Frankrijke twåå (de nyfödda) Barnen först medh warmt Watn, och starkt sammandragande Wijn .. hwilket ey allena tiänar til at ränsa, vthan och läkia, om noget wore på Huuden, anten stött eller rijfwit, jämwäl och at styrkia Kötet. Schroderus Modersch. 177 (1642); jfr 3. Ett Gallerie .. hwars Hwalff man styrcker medh Pallisader. Rålamb 8: 112 (1691). Bland desse (dvs. en rad nyuppförda byggnader) är en väl byggd Damm af den inrättning, att den styrkes eller bindes just af sjelfva vattnets tryckning. Linnerhielm 1Br. 138 (1797). Schulthess (1885; med avs. på bjälke).
2) motsv. STARK 3 a o. STYRKA, sbst. 4: göra stark l. starkare, ge l. skänka (ngn l. kroppsdel o. d.) styrka l. större styrka; numera bl. (i högre stil) med anslutning till 3 l. 4 a (särsk. bildl., i uttr. styrka ngns hand l. händer). The män j Sichem som honom hans hand ther til styrkt hadhe, at han sina brödher drap. Dom. 9: 24 (Bib. 1541; ej i Bib. 1917). Simson åkalladhe Herran, och sade, Herre Herre tenck vppå migh, och styrck migh Gudh j thenna gången, at iagh för bådhen mijn öghon må ena reso hempnas på the Philisteer. Därs. 16: 28 (Därs.; äv. i Bib. 1917). (Blickarna) upptäcka på en pulpet .. ett uppbrutet bref. Nyfikenhet och ingifvelse styrka hans fingrar; brefvet är i hans hand; han slukar innehållet. Crusenstolpe CJ III. 1: 15 (1846). — jfr VAN-STYRKT. — särsk. övergående i bet.: stötta l. stödja (ngn), särsk. bildl. Then ena hustru haffuer hans gotz förkoffwrar sich, och han haffuer en troghen hielp, och en stolpa som honom styrkia kan. Syr. 36 (”37”): 26 (öv. 1536). Jagh haffuer funnet min tienare Dauid, iagh haffuer smordt honom medh minne helgha olio. Mijn hand vppehåller honom, och min arm skal styrckia honom. Psalt. 89: 22 (Bib. 1541; Luther: stercken; äv. i Bib. 1917).
a) med avs. på person (l. kroppsdel): (särsk. medelst mat l. dryck l. medicin, l. med mat l. dryck osv. ss. subj.) göra stark(are) l. ge l. skänka (större) styrka, stärka; äv. med avs. på krafter (se KRAFT 1 b); äv. i p. pr. l. (i sht) p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr VEDER-KVICKA. Jes. 58: 11 (Bib. 1541). Bladen kockte i win och drucket drifwer pisset, renser blåsan, styrker naturen. Linné Örtabok 171 (1725). Goda Brud, med frid och lycka / Öfverlemnas Eder här / Denna käpp och denna krycka. / Sinnebilden däraf är, / At till åldrens kulna dagar / Lif och helsa styrka Er. Bellman (BellmS) 10: 64 (1787). (Sv.) Det styrkte mina krafter, (fr.) cela me réconforta, cela me rendit les forces. Weste (1807). (Sv.) Styrkande .. medel .. för stelnade lemmar: (lat.) tonicum. Lindfors (1824). (Arbetsfolket) hvilar .. ute i skuggan och känner sig däraf mera styrkt och vederkvickt, än när det tillbringade de lediga stunderna inomhus. LbFolksk. 195 (1890). Styrkta (av det iskylda bordsvattnet) fortsätta vi (vår sightseeing), denna gång fullkomligt nonchalerande guideboken, vars karta över Porto inte ens hjälper oss längre. Beskow FlyktPortug. 82 (1934). — jfr HJÄRT-, MAG-, NERV-STYRKANDE o. HJÄRT-STYRKNING. — särsk.
α) i fråga om intagande av alkoholhaltig dryck; dels med subj. betecknande person, i sht refl. (jfr β): ta sig en styrketår o. d., dels med subj. betecknande dryck. Förleden 31 Martii hade jag ärnadt tillijka med Rangen gå til bagaren .. att kiöpa en sup brännewijn och styrka oss med. UUKonsP 21: 285 (1696). SB 3: 2 (Lag 1734; i pass., om person). Win styrker hjertat. Sahlstedt (1773). Vatten, vin jag vill besjunga. / Vin dock styrke först min tunga. Jacobson Solregn 79 (1890). Fogelström Minns 85 (1964).
β) refl. (jfr 2): skaffa sig nya krafter l. återhämta sina krafter (gm att inta ngt). Theslikest haffuer iagh .. förescriffuit allehanda Medicamenter både til at styrkia och purgera sigh emoot thenne siwkdom (dvs. pesten). Lemnius Pest. 14 (1572; uppl. 1917). Om jag kände Rose och hennes gelikar skulle hon snart finna det nödvändigt att styrka sig med litet mat. Thermænius Christie MordKorr. 137 (1944).
γ) (numera föga br.) i pass. närmande sig dep.: få styrka (se STYRKA, sbst. 4), bli stark(are). De klavra ej (ren)kalvarna förrän efter midsommar, emedan de behöva styrkas och stadgas. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 34 (c. 1830).
b) (numera mindre br.) med avs. på växt: ge mera l. större livskraft, stärka. Jordmärg med snäcke-skal .. berömmes föga för någon nytta på åkern. Man säger likväl att han styrker plantorna på det viset, att (osv.). Barchæus LandthHall. 23 (1773).
a) med avs. på (person med tanke på) mod l. förtröstan l. vilja l. övertygelse o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: trösta l. uppmuntra l. stödja l. hjälpa (ngn); äv. (se β): befästa. 1Petr. 5: 10 (NT 1526). Han störckte them, och taladhe wenligha medh them. 1Mos. 50: 21 (Bib. 1541; Vulg.: Consolatusque est eos). Wi bidie tigh Herre Gudh himmelske Fadher, at tu wille genom tin helgha Anda styrckia wår hierta, och göra oss wissa j trona och hoppet. EvEp. 1562, s. F 2 a. (Barnmorskorna) skola .. altidh styrckia Barnaföderskorna uthi theras nödh och wånda, gifwandes them före, att .. Gud sielf hafwer lagt qwinnan thetta korset uppå. KOF II. 2: 39 (c. 1655). Styrke osz din kraft, att wi / Det onda öfwerwinne, Och så med christligt sinne / Det sälla målet hinne. Ps. 1819, 22: 1. Styrka den svages mod. Tegnér (WB) 10: 63 (c. 1835). (Vi) gick .. varje söndag från kapellet, styrkta och stärkta mot en syndig värld, fulla av iver att stå det onda emot. Olzon Llewellyn GrönDal 117 (1940). — jfr BE-, FÖR-, HJÄRT-, HÅG-STYRKA, SJÄLS-STYRKANDE o. MOD-STYRKT. — särsk.
α) (numera mindre br.) övergående i bet.: uppmuntra (ngn, särsk. ngn till ngt); uppmuntra o. därigm befästa (ngn i ngt; jfr β); jfr 6. Tå konung Hans sågh, at thet än nw lenger fördrögdes med honom, och hadhe en stoor mistanka til the Lybbeska, at the skulle styrkia the Suenska emoot honom, Therföre (osv.). OPetri Kr. 283 (c. 1540). Medh the Propheter j Jerusalem seer iagh een styggelse huru the bedriffua hoor, och fara medh lögn, och styrkia the onda, på thet at iw ingen skal vmwenda sigh aff sinne ondsko. Jer. 23: 14 (Bib. 1541). Konung Iahan och then vnge Prins blefwe dagheligen meer och meer styrckte och confirmerade vthi theres proposito och förehafwande af theres otrogne Rådhgifware. Chesnecopherus Skäl P 1 a (1607). Herrn .. med sina almosor styrker folket til at tigga (i st. f. att arbeta). Holberg Mascarad. 34 (1779). Hildebrand i 3SAH 23: 81 (1908). — särsk. (numera föga br.) i uttr. styrka ngn l. ngns hjärta o. d. till ngt, närmande sig bet.: framkalla ngt (dvs. tillgivenhet o. d.) hos ngn. Gudh .. Eders HöghGrefl. Exellence hierta till en höghgunstigh affection och bewågenheet emoot mig styrcke och beweke. BraheBrevväxl. II. 1: 159 (1660).
β) i uttr. styrka ngn i ngt, befästa (se d. o. 5 a) ngn i ngt; äv. liktydigt med: förhärda ngn i ngt; äv. i ungefär liktydig anv. utan förb. med prep.-uttr.; jfr α, γ o. b β. Ath wij (av Kristi lidande o. död) .. altijdh tilbörlich åminnilse haffwa måghom, och ther medh störkias j troona. OPetri 1: 91 (1526). Hvar (hemresan) .. i tillstundande åhr icke skier, så blifver H: Kongl: Maij:tts vederparter styrckte och förhärdade. HT 1916, s. 187 (1597). Ännu mera (än de fattiga) styrkas rike och förmögne (i ett ogudaktigt leverne), ty de kunna väl betala likstolar. Olsson Herdam. 3: 283 (i handl. fr. 1790). Recensionerna över Fröken Julie styrkte oss i våra planer på en intim teater, här fanns tydligen ändå plats för oss. Falck 5ÅrStrindbg 28 (1935). Jag kom att tänka på andra episoder, som styrkte mig i mina misstankar, att det var ugglor i mossen. Aschberg Återk. 167 (1947).
γ) refl.; jfr 3 a β; äv. motsv. β (jfr BEFÄSTA 5 b). Widh thetta .. löfftet (om kvinnosäden) höllo sich Adam och Heua .. Och styrkte och tröstade sich ther medh j theras nöödh och bedröffuelse. OPetri 3: 565 (c. 1535). Ther medh (dvs. med rop om vedergällning) the sigh sielffue styrckia j ondskonne och til mandråps framäggia. LPetri Mandr. D 7 b (1562). (Människan) trotzar Gud: han tiger: / Hon rasar strafflöst fort, och styrcker sig i tron, / Thet skal så framgent gå. Kolmodin QvSp. 1: 533 (1732). Låt du (din hustru) .. stanna der hon är, och styrk du dig sjelf genom att arbeta i lugn och ro. Tavaststjerna Inföd. 207 (1887).
b) i annan anv.; särsk. mer l. mindre liktydigt med: (be)främja (ngt); äv. dels övergående i bet.: ge (ngn l. ngt) sitt stöd, dels: befästa (se β). At .. (Kristian II) skulle ælska gud oc then helgia kyrkia oc ret hennes styrkia. G1R 1: 28 (1521). Så käre Jöns görer som en tro Danneman, och styrck icke att tiuffwe löpe så osnappat ther och beläggia wägana. Därs. 15: 130 (1543). När man röhner trooheet och vprichtigheet aff sin wän, så blijr wänskapen styrckt. Grubb 813 (1665). Riddarne .. besvuro .. at emotstå orätt, styrka frid (osv.). Schönberg Bref 1: 102 (1777). Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra. RF 1809, § 16. Därtill (dvs. förutom kejsarens stora makt o. rikedom) stödde ock månge ypperlige höfdingar käjsarens krona, styrkande hans råd och rike med all makt ock förmåga ock sin ödmjuka tjänst. Landsm. V. 6: 98 (1891). KyrkohÅ 1959, s. 172 (med avs. på kätteri). — jfr BE-, UNDER-STYRKA o. BI-STYRKAN. — särsk.
α) i fråga om militär styrka; jfr γ o. STARK 5 b γ o. STYRKA, sbst. 7 a. (Konungen) merktte Regenspurg vara starktt besatt, aff den Beijerske armeen styrktt. AOxenstierna 1: 571 (1636). (Kommunikationslinjerna mellan löpgravarna) styrkias med halfwa och heela Reduter. Rålamb 8: 63 (1691). — jfr BE-STYRKA.
β) befästa (se d. o. 5 a); dels med personbetecknande obj. (i uttr. styrka ngn i l. vid ngt), dels med obj. betecknande åsikt l. uppfattning; jfr a β; i sht förr äv. (jfr 5 b) i uttr. styrka ngn om ngt, ge ngn ökad tilltro till l. bekräftelse på ngt; jfr b. Att thenne wår wilie måtte aldeles bliffue effterkommen och för(nem)de vndersåter styrkt och försuaratt widh dheres friheter och rett. PrivSvStäd. 3: 545 (1585). Gudh hafwer .. beskärt oss fredh .. styrkt oss i roligheet här hemma innom grentserne. RARP 4: 307 (1650). Tå thet intet skedde, har man liksom blifwit styrkt om et här gångbart ryckte. VDAkt. 1784, nr 91.
γ) (numera föga br.) refl.: stärka sig, göra sig starkare; särsk. motsv. α. Söffuerin norby sig dagligha mere och mera styrcker. G1R 3: 258 (1526).
a) motsv. STARK 8 a o. STYRKA, sbst. 10 a: på vederbörligt (lag)stadgat l. rättsligt bindande sätt (särsk. medelst ed l. vittnesmål l. intyg l. underskrift) (i giltiggörande syfte) bekräfta l. intyga (ngt l. att osv.); vidimera l. attestera (ngt); äv. (jfr b) oeg. l. allmännare: bekräfta l. försäkra (ngt l. att osv.). Wårt (dvs. Venus’) sträng’ och starka bod, skal theras (dvs. jungfrurnas) räkning styrckia, / Att ingen ogifft Dräng, får någnsin ther på yrckia. CupVen. A 4 b (1669). När Lagen något undantager, så styrker han de oundantagne mål. HC11H 13: 179 (1693). Se der, i anseende till H(err) K(ongl.) S(ekreterens) sidsta verser mitt Samvetes röst, efter Hr. KS. vill höra den. Jag vill styrka med fingrarna på Virgilius att den är mitt Samvetes. Leopold (SVS) II. 3: 174 (1801). Vi vilja se, om Apollon .. Vi vilja styrka, att de äro lögner, alla dessa sägner. Rydberg Ath. 62 (1876). Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen. 1Tim. 5: 19 (Bib. 1917). Är lärare av sjukdom hindrad att tjänstgöra .. skall sjukdomen styrkas med läkarbetyg. SFS 1940, s. 441. DN(A) 7/8 1964, s. 13 (i p. pf., om meritförteckning). — jfr BE-, FULL-STYRKA o. O-STYRKT. — särsk. med obj. (särsk. refl. obj.) med inf. Det postsparbankskontor, å hvilket uppsägningen skett, vidtager sedan de åtgärder som erfordras för att medlen må, på bestämd tid och å angifven ort, tillhandahållas den som styrker sig ega befogenhet att desamma uppbära. Alm. 1885, s. 38. 1NJA 1946, Utsl. s. 47.
b) motsv. STARK 8 b o. STYRKA, sbst. 10 b: göra hållbar(are) l. sannolik(are), ge (ngt) hållbarhet l. sannolikhet l. beviskraft l. öka hållbarheten osv. hos (ngt); bekräfta (ngt) l. sanningen l. riktigheten hos l. av (ngt); äv. övergående i bet.: belägga (ngt; se BELÄGGA 4 (slutet)). (En samling brev från påven) hwar vthi .. Historieskribenternes sanna berättelser styrckias och dhe osanne tilbaka drifwas. Schück VittA 3: 26 (i handl. fr. 1680). Alla anledningar sammanstämma .. att styrka, det Apostelen skrifwit detta bref (dvs. galaterbrevet) uti Ephesus. Ödmann StrFörs. 1: 352 (1799). De stilistiska skälen äro .. icke i och för sig tillräckliga att styrka Strindbergs författarskap till dessa artiklar (i veckotidningen Svalan). 3Saml. 11: 149 (1930). Sådana (grammatiska) regler, vilkas riktighet jag icke kunnat styrka genom eget exempelmaterial. (Elfstrand o.) Gabrielson III (1945). Rig 1953, s. 40 (om visst förhållande, med avs. på vetenskaplig slutsats). — jfr BE-STYRKA o. O-STYRKT. — särsk. med sakligt subj., liktydigt med: ge (ngt) analogiskt stöd. Styrckes .. denna skrifarten (dvs. att med bokstäverna ng beteckna ngljudet i svenskan) af andra folkslags antagne bruk. Hof Skrifs. 104 (1753).
6) [jfr 4 a α] (till- l. av)råda; uppmana o. d.
a) i fråga om tillrådan l. bifall l. uppmaning att göra ngt.
α) i uttr. styrka (ngn) till ngt l. att (osv.), råda l. uppmana (l. söka övertala) ngn till ngt resp. till att (osv.); äv. dels med personobj. utan förb. med prep.-uttr.: råda l. uppmana (l. söka övertala) (ngn) till ngt, dels med sakligt obj.: (till)råda (ngt), dels utan obj.: (till)råda; med sakligt obj. äv. (o. numera bl.): yrka bifall till l. (med sin röst l. för sin del) bifalla (ngt), tillstyrka. J (kunnen) giffwe edher .. j handell medtt Nunnerne .. (i Birgittinerklostret) styrckendes ther till att the begiffwe sigh vnder oss. E14R 1561, s. 204 b. AOxenstierna 5: 462 (1630: att). Man plägar säga i ordspråket, den sin owän någon ondt råda wil, han styrke honom alt sitt fasta i pennigar försälja och afhända. HC11H 10: 83 (1650). Försmå intet hwadh en klook man styrcker och råder. Grubb 418 (1665). Under kriget med Ryssland åren 1788 och 1789 vågar Rosenstein oupphörligt styrka konungen till fred och till mildhet emot Anjalaförrädarne. Nyblæus Forskn. I. 1: 188 (1873, 1879). (Sv.) Söka styrka ngn (lat.) magnopere suadere alicui. Cavallin (1876). Det var rätt ruggigt att sitta .. (i fullmäktige) som den yngste och fattigaste och styrka bifall till egen ansökan om skolskor åt egna ungar. Martinson ArméHor. 178 (1942). jfr (ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., ss. senare ssgsled): Flickan .. som mera genom föräldrarnes påstyrkninger än egen böjelse lofwat honom ägtenskap. VDAkt 1771, nr 334. — jfr IN-STYRKA. — särsk. (†)
α’) i fråga om ngt negativt (t. ex. brott l. förräderi), i uttr. styrka (ngn) till ngt, uppmuntra (ngn) till ngt; äv. styrka ngn mot ngn, liktydigt med: uppvigla ngn mot ngn. Mattz Laurentzson, med monga andra, styrckte jw bönderna emoot konungen (dvs. Kristian II), och them som med honom höllo. OPetri Kr. 324 (c. 1540). The (dvs. demoner) vpfinna och vthdehla förgifftige Saker, The råda och styrckia Menniskian til kättia och okyskheet. Sylvius Mornay 402 (1674). MB 6: 1 (Lag 1734: til olydno).
β’) i uttr. styrka till ngt, med sakligt subj., liktydigt med: tala för ngt. När goda skiäl thertil styrcka .. benådar Konungen them som sig förbrutit. Nehrman PrCr. 260 (1759). Celsius ÅmVetA 1764, s. 35.
b) i fråga om avrådande.
α) (†) i uttr. styrka (ngn) (i)från ngt, avråda (ngn) från ngt; äv. (jfr 4 a α): uppmana l. söka förmå ngn att lämna l. avvika från ngt (den rätta tron l. dyl.) l. att icke följa ngt (råd l. dyl.); äv. i den särsk. förb. STYRKA IFRÅN. Anm. Delvis föreligger möjl. den särsk. förb. STYRKA IFRÅN i (vissa av) de hit förda språkproven. HH XIII. 1: 90 (1563: iffrå .. rådh). The skulle .. icke tilstädie biscop Jöns i Lincöping oc hans capittels bröder med theres påffveske .. och partiesche lärdomer at styrckie then simple almogen ifrå thenne rene evangelische lära. Därs. 20: 53 (c. 1580). Acolastus .. skräpper och skryter / Huru han digt medh Jungfrwrna byter / .. Från Echtenskapet han ochså styrker. Chronander Bel. E 4 a (1649). De gamle Höfvidsmän, dem åldrens snö betäcker / Som Carl från tåget styrkt och fruktat hafvets svall, / Signalen sielfve ge til Härens frögde-skall. Gyllenborg Bält 183 (1785).
7) med avs. på fysiskt sinne (särsk. syn): göra stark (se d. o. 9 b) l. starkare, skärpa, stärka; äv. med avs. på förstånd: skärpa, förbättra, stärka. Alzmechtigh gudh som tich kränkt haffuer han styrkie thina syyn. OPetri Hb. E 3 a (1529). Onyx är en genomsichtigh edelsten, och blöth .. han wäxer af itt trädz kådho, som kallas Onyca .. Han styrcker synen när man ofta seer på honom. Forsius Phys. 184 (1611). Styrck tu (Gud) mitt swaga wett, vplys min mörka siäl. Spegel ÖPar. 3 (1705).
8) (numera föga br.) motsv. STARK 9; särsk. refl., i uttr. styrka sig i ngt, förkovra sig i ngt l. skaffa sig mer av ngt (särsk. kunskap). Nu hör det kloka verlden till, / At sig alt mer i kundskap styrka. VFörsök 2: 7 (1754).
9) (numera föga br.) motsv. STARK 11 (o. 12) o. STYRKA, sbst. 13: göra starkare l. mera markant; öka l. höja; särsk. i pass. närmande sig deponentiell anv.: bli starkare osv. Hennes stijfhet snarare stÿrckthesz än förswagadesz. VDAkt. 1654, nr 132. Crediten blifwer styrkt, när en hwar får thet, som han, efter klara skiäl, har at fordra. Nehrman PrCiv. 414 (1751). Utan denna olyckshändelse (dvs. att andakten i kapellet stördes av en kraftig imma, alstrad av de tända talgljusen), styrkt af talgdroppar, som nedfläckade de främmande ministrarnas kläder, hade ljusen törhända i allmänhetens tankar och kanske i räkningarna fått gå för vaxljus. ALHamilton (1795) i MoB 4: 33. Söderberg MBirck 65 (1901; med avs. på misstanke).
STYRKA EMOT. till 6 b β: avråda (ngt); råda l. uppmuntra ngn l. ngra att handla mot l. åsidosätta ngt. Hwar emoot (dvs. mot konungen och kronan) wij icke .. j någon måtte rådhe, styrckie eller handle wele (osv.). Chesnecopherus Skäl Q 4 a (1607). Schönberg Bref 3: 24 (1778). —
STYRKA IFRÅN. till 6 b α: avråda från (ngt); äv. abs.: avråda l. framföra skäl mot ngt; äv. (med personobj.): uppmana (ngn) att inte göra ngt; jfr anm. under styrka, v. 6 b α. UppsDP 6/9 1598 (med personobj.). Dalin (1854). —
STYRKA OPP. till 2: stötta (ngn), stöttande hålla uppe (ngn); anträffat bl. bildl.: stödja (ngn), hålla (ngn) om ryggen. Grefven meente att han hade fuller kommit med honom, Schwengell, till rätta, men tyckte att Schwengell hade någon som styrkte honom op. RP 15: 89 (1651). —
1) till 4 b (α); refl., i uttr. styrka sig ngn till, öka sin (militära l. politiska) styrka gm att värva ngn l. få ngn till anhängare. The förrädare som ther i Saflax ähre gifua före adthe bida effter hans hanson, thz ähr Inthz wärdt thz göra the adt skemma (trol. felaktigt för skrämma) osz och stijrkia seg Flera till. UrkFinlÖ I. 2: 31 (1597; i handl. rörande Klubbekriget).
2) till 6 a α: tillstyrka (ngt); tillråda (ngt); äv. till 4 b (o. 6 a α): verka för l. (be)främja (ngt) l. verka för osv. o. anbefalla l. tillstyrka (ngt). (Legationen) hadhe bordt, at styrckia til sämie och eendrächtigheet här j Rijket. Chesnecopherus Skäl Tt 1 a (1607). Hwad hon migh styrckte till, then Gubben mig affskräckte. Skogekär Bärgbo Wen. 67 (c. 1650, 1680). Detta Löfftet (av sultanen) förorsakade at Fyra Turckeske Herrar, som styrckt till Stadsens öfwergåfwo (till de kejserliga) blefwe halszhuggne. Dryselius Måne 394 (1694). (Läkaren J. S. Hahn) styrker til deras (dvs. kalla bads) bruk mot de förlamningar, som komma efter Slag. Bergius PVetA 1763, s. 60. (Statsmannen Ulrik Scheffer) hade styrkt till riksdagens sammankallande. Odhner G3 2: 3 (1896). —
STYRKA UNDER. till 4 b: understödja. Wåre trogne Vndersåther .. skole sigh godhwilligen finna låta, til at styrcka här vnder (vid upprättandet av generalhandelskompaniet). Stiernman Com. 1: 948 (1627). jfr understyrka.
-DRICK, -DRYCK, se B. —
(1) -DUK. (numera knappast br.) sjöt. i segel: förstärkningsduk (fastsydd på ställe där påfrestningen är stor). Frick o. Trolle 104 (1872). Cannelin (1921). —
-MEDEL, se B. —
(3 a) -MJÖLK. [jfr d. kraftmælk, t. kraftmilch, båda bl. a.: mandelmjölk, ävensom t. stärckmilch, stärkande mjölk] (†) stärkande mjölkliknande dryck, mandelmjölk? Hwad wiljen j qwälja thenne Menniskian (dvs. en sjuk)! Gifwer honom til at dricka, hwad han hafwa wil, Spisöhl, Brent-Watten, Julep, Styrck-Miölck. Weise 325 (1697). Därs. 1: 231 (1769). —
-TÅR, se B. —
(3 a) -ÖRT. [jfr t. sterkkraut] (†) växten Antirrhinum majus Lin. (som har (haft) medicinell anv.), lejongap. Linc. (1640; under cynocephalea).
B: (3 a (α)) STYRKE-DRICK. (styrk- 1758. styrke- 1642—1849. styrko- 1741—1793) (†) styrkande dryck, styrkedryck (se d. o. 1, 2). Palmchron SundhSp. 113 (1642). (Skalden) tog sig emellanåt en styrkedrick från det bord som stod honom närmast. Atterbom Siare 5: 421 (1849). —
-DRYCK. (styrk- 1749—1949. styrke- 1647 osv. styrko- 1793—1852)
1) till 3 a: stärkande l. styrkande dryck. Till Styrkedrycker på Apotechet, Balsam, Muscheller Sucher och andra nödwändigheeter. BoupptSthm 1671, s. 454, Bil. (1670). Deputerade medgifva väl, att brännevinet kan tiena till en glädie- och styrkedryck för Allmogen, när det måtteligen brukas. 2RARP 16: 544 (1747); jfr 2. Munthe SMich. 149 (1930). särsk. mer l. mindre bildl. Wi stride för en lära, som .. räcker osz den angenämaste styrkedryck under alt wårt elände. Bælter JesuH 5: 850 (1759). I andra stunder har den givetvis fortfarande haft den enklare, direktare funktionen, nämligen som en bitter styrkedryck mot litterär kritik. Björck HeidenstSek. 113 (1946).
2) till 3 a α: i sht i pregnantare anv., dels om (den mängd av) alkoholhaltig dryck som drickes (i ett sammanhang) vid visst tillfälle, särsk. liktydigt med: sup l. klunk av brännvin l. vin l. liktydigt med: glas (se d. o. 2 a slutet), dels (mera tillf.) allmännare: alkoholhaltig dryck l. starkvara (särsk. i pl.). Han försökte först neka, men medgav sedan, att han tagit sig en ”styrkedryck”. Olsson Herdam. 1: 239 (i handl. fr. 1647). En styrkdryck af det vin, det klara, / som trifs på dina (dvs. floden Dons) kullar bäst! Öman Puschkin 9 (1871). Inez fick i dag med Ebba i droska en kappsäck styrkedrycker. Strindberg Brev 15: 272 (1906). —
-MEDEL. (styrk- 1851—1872. styrke- 1771—1930) (numera föga br.) styrkande l. stärkande medel.
2) till 4 a, b. Bönen (är) ett renings-, helgelse- och styrke-medel för wår inre menniska. Rogberg Pred. 1: 312 (1826). Marcus-Fall Baum MännHot. 197 (1930). —
(4 a) -ORD. (numera föga br.) ord som skänker styrka o. ger stöd (i livet); anträffat bl. om konungs ord. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 5 b (1587; om konungs ord). —
(3 a) -ROT. (†) (enl. ä. uppfattning) styrkande l. stärkande rot; anträffat bl. i pl. Lucidor (SVS) 210 (1672). —
(3 a (α)) -TÅR. (styrk- 1912. styrke- 1860 osv.) (ngt vard.) om dryck: styrkande l. stärkande l. stimulerande ”tår”; särsk. dels om kaffe (jfr kaffe-tår), dels (o. i sht) om brännvin l. annan alkoholhaltig dryck. Om någon tröttnat i rök och eld, / Eller fått sig ett ädelt sår, / Så ”ville hon (dvs. Lotta Svärd) ha sin butik så ställd, / Att han nådde en styrketår”. Runeberg 5: 26 (1860). Aspenström Bäck. 70 (1958; om kaffe).
C (†): STYRKO-DRICK, -DRYCK, se B. —
(3) -VATTEN. om uppiggande l. stärkande medel i form av en vätska som baddas på l. stänkes i ansiktet? I thetta, kom then S(alige) Herren, som een beswimmelse på, i hwilken han äskade Styrkiowatn. Prytz NEschilli D 1 a (1650).
I. om person l. personligt väsen; särsk.
1) (numera föga br.) till 4 a, om person l. Gud l. den helige ande o. d.: den l. ngn som styrker l. gör starkare; särsk. närmande sig bet.: tröstare l. hjälpare. HSH 2: 5 (c. 1522). Styrkiaren eller hughsualaren then helge ande. OPetri 3: 230 (1530). Iagh (dvs. Gud) är alla Frommas rijka Lönare, och alla Gudeligas rätta Styrckiare. Preutz Kempis 208 (1675). Så vardt Konungen icke allenast lagens styrkare, utan ock laglig domare. SvTidskr. 1875, s. 157.
2) (†) till 6 a α (o. β): tillstyrkare. G1R 13: 223 (1541). Skynda nu til wår Förmyndare, / Och tagha godh Rådh aff wår styrckare. Chronander Bel. E 8 b (1649). Förebär hon onda styrkare. VDVisitP 1652, s. 14.
II. om sak; särsk. till 3 a, 4 a.
a) (mera tillf.) ngt som stärker hälsan l. modet o. d. (Pojkarna ville) i avskilt lugn få njuta av denna fantasiens och livsmodets styrkare (dvs. brännvinet). Blomberg Uvd. 42 (1917).
b) (vard.) i speciellare anv.: styrketår, sup l. supar l. klunk l. klunkar brännvin o. d. (varmed ngn styrker sig); stundom äv. i fråga om annat stimulerande medel än alkohol (särsk. om pris snus). SöndN 1870, s. 80. Då gaf Palander honom (brännvins)flaskan. Och Nordensköld tog sig några stora styrkare. Bondeson MVK 30 (1900, 1903). Han .. håvar upp sin mässingsdosa och tar sig en styrkare. Nordström PatrFörl. 26 (1933). Vi kom underfund med att de, som inte dansade, och de, som hade svårt att ta kontakt med det motsatta könet, var de som mest tog sig ”styrkare”, påpekar Rex. Medborgarbl. 1981, nr 1, s. 6. jfr hjärt-, mag-styrkare. —
STYRKELSE, r. l. f.
1) (†) till 3: stärkande; möjl. äv. konkret: ngt stärkande l. stärkande medel. Apostlanar brukade vtan twiffuel någhot kosteligit watn .. eller olio widh the kranka til theres lekamliga störkilse. OPetri 1: 398 (1528).
2) (numera föga br.) till 4 a, b: handlingen att ge ngn l. ngt l. att ges (större) styrka; stärkande; särsk. närmande sig l. övergående i bet.: stöd l. tröst l. hjälp (äv. konkretare, i pl.). Norigis riikis raadt .. Haffua warith tiil möthe .. offweruegandis huruledis the schulle komma tiil theris frijheter och priuilegiar ighen .. och begære for then schuld bestond hielp och storkilsze wtaff tiigh paa waara wegna. G1R 1: 285 (1524). The som swaghe och fortrychte äre aff syndenne, skola .. fåå styrkelse och hwgswalelse. OPetri 2: 43 (1528). Idher samptligen är thet wäl witterligit, huruledes framfarne Swerikes och Götha Konungar och Regenter, hafwa på åthskillige tider til rätts och rättwijses styrkelse, låtit öfwersee och förbättra Swerikes Lagh. Schmedeman Just. 127 (1608). (Hon) sökte .. i sin svindlande bedövning styrkelse hos vardagsförnuftets argument. Johanson SpeglL 103 (1926).
Spalt S 13518 band 31, 1993