Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
-STÄDES ~stä2des l. ~stä1des, äv. (numera mindre br.) -STÄDS ~stä2ds l. ~stä1ds, förr äv. -STADES l. -STADS, adv. Anm. Det är i ä. språkprov omöjligt att avgöra om sådana särskrivningar som alle städes, somlige städes, tusen städes skall uppfattas som ssgr l. icke. De har här genomgående behandlats ss. ssgr.
(numera bl. i vitter l. högre stil) i ssgr med pron. l. pronominellt adj. l. adv. där, här, var, förr äv. räkneord, ss. förled.
1) betecknande befintlighet: på (annat l. något l. inget osv.) ställe, på (annan l. någon l. ingen osv.) plats resp. på (alla l. flera l. många osv.) ställen l. platser; äv. i fråga om textställen; jfr STANS, adv. 1; se ALLE-, ANNOR-, BÄGGE-, FLER-, INGEN-, MARGE-, MÅNGEN-, NIO-, NÅGON-, SAMMA-, SOMLIG-, TILL-, ÅTSKILLIG-STÄDES m. fl. jfr (numera bl. tillf.): Vi kanka af til Bollerup, Sjuntorp m. fl. städes, der fårahjordar finnas. Berzelius Brev 10: 69 (1831). — särsk. mer l. mindre pleonastiskt, i ssgrna DÄR-, HÄR-, VAR-STÄDES.
2) riktningsbetecknande: till (annat l. inget l. något) ställe l. (annan osv.) plats, -stans (se STANS, adv. 2); se ANNOR-, INGEN-, NÅGON-STÄDES.
Spalt S 13932 band 32, 1997