| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄMMA stäm3a2, v.2, förr äv. STÄMNA, v.1 -er, stämde, stämt, stämd ((†) pr. sg. -ar VgFmT I. 8—9: 113 (1544); p. pf. stembne BtHforsH 3: 65 (1664; pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (anträffat bl. i vbalsbst. till verb med stämma ss. senare ssgsled, Lind (1749: Sammanstämmelse)), -NING, se STÄMNING, sbst.3
1) fastställa (ngt) l. avtala (ngt) l. komma överens om (ngt) l. bestämma (ngt).
a) [sannol. delvis med anslutning till BESTÄMMA] (†) fastställa l. bestämma (ngt, särsk. tid l. dag l. dagsverke); äv. med obj. bestående av att-sats l. inf. (se slutet); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. stämd dag, särsk. liktydigt med: stämmodag (se d. o. 2), stämmotid (se d. o. 2). BtFinlH 2: 48 (1546). Icke mindre skulle thet wara Påwen emoot, ther Frantzosen en sådan fast foot vthi Italien sättia skulle, at han sakerne där sammastädes effter sitt behagh stämma kunde. Brask Pufendorf Hist. 428 (1680). Alt haar sin stämde Tijdh. Wexionius Sinn. 3: C 1 a (1684). Måste alla dagsvärken (till Dylta svavelbruk) præsteras in natura samt när de blifva stämde, men intet när hvar och en behagar. 2RA 1: 452 (1723). Compagniets Cheff .. drager försorg, at någon Officerare kommer å stemdan dag. Nehrman PrCr. 113 (1759). — jfr FÖRE-, TILL-STÄMMA o. FÖR-STÄMD. — särsk. med obj. bestående av att-sats l. inf.: bestämma. Tå stämde konungh ma:ttz med sin kungliga stämningh, att förbe(mäl)te per Nilson schulle möta migh wid hans k: kröningh och suara migh til rätta. Rääf Ydre 3: 412 (i handl. fr. 1594). UrkFinlÖ II. 1: 153 (1647).
b) avtala l. överenskomma om (ngt); numera nästan bl. med obj. betecknande möte (se d. o. 2) l. träff o. d.; äv. bildl.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. Stämma möte med ngn (jfr slutet), förr äv. stämma ngn möte. Stämma möte på torget. Ändogh vij haffve stemptt möthe medh dem opå den näst förlidne 20 dagh i denne månadhenn, men (osv.). OxBr. 5: 82 (1615). Hon stämmer nattsammankomster med Fursten. Eurén Kotzebue Redl. 83 (1797). (Kungarna) Adils .. och Ale .. stämde strid på sjön Venerns is. Strinnholm Hist. 1: 238 (1834). Hagberg Shakesp. 10: 82 (1850: stämma honom möte). I de långsmala, fruktbara bergdalarne på Indokinas halfö .. hafva .. indisk och kinesisk kultur stämt möte. Svensén Jord. 149 (1885). De hade stämt träff med de andra vid det runda räcket mitt på Centralen (i Sthm). Karnstedt Gnistsk. 150 (1990). — särsk. i uttr. stämma möte (jfr huvudmom.) i allmännare anv., med pluralt l. kollektivt personsubj.: samlas l. komma tillsammans, församlas, se MÖTE 2 c.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på sammankomst l. möte (se d. o. 5) o. d. (för rådplägning l. överläggning l. underhandling o. d.) mellan ett antal på visst sätt kallade l. utsedda (l. självskrivna) personer: sammankalla (till), utlysa; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1 b. G1R 4: 211 (1527). Haffue wij och nu scriffuit Jngel hanson til at han skal stemma landzting Torsdaghen nest epter påscha. Därs. 7: 301 (1531). Så skal Bergmästaren Grufweting stämma. Bergv. 1: 42 (1621). Om nöden så fordrar, är Hans Kongl. Maj:t willig, at utan widare krus stämma Riksdag på 2 weckor. Nordberg C12 1: 82 (1740). NoraskogArk. 5: 14 (1904; med avs. på häradsting).
3) kalla (ngn) l. sammankalla (ngra); inkalla l. instämma; beordra; jfr 4. — jfr SAMMAN-STÄMMA.
a) (ngt ålderdomligt) kalla l. bedja l. anmoda l. beordra (ngn) att infinna sig l. inställa sig (ngnstädes l. till ngn); stundom liktydigt med: avtala möte med (ngn ngnstädes); tillkalla l. sammankalla (ngra, i sht till möte o. d.); inkalla, instämma; förr äv. utan adverbiell bestämning: beordra (ngn) att inställa sig, tillkalla. Mene almogens fwlmectwge senningebod som hiit (dvs. till Vadstena) Stempde waare. G1R 1: 183 (1524). Styrbjörn .. hastade följande dagen med sin återresa til Jomsborg, dit han stämdt en ganska stor hop folk. Lagerbring 1Hist. 1: 171 (1769). Konunga-dottern .. bad sin fader stämma allt man-kön i hela riket fram till kungs-gården. SvFolks. 403 (1849). Vi stämde honom .. till kungen klockan 7 och gingo själva upp till slottet. Hamilton Dagb. 2: 155 (1917). — särsk.
α) i uttr. stämma ngn till l. på ngt, kalla ngn till ngt; numera bl. i uttr. stämma ngn till möte o. d., äv. stämma ngn (sig, förr äv. ngn) till mötes, kalla ngn till ett möte l. sammanträffande (med ngn osv.). Szå screffue .. (västgötaherrarna) om till alt landet, och stemde them till ett alment Landzting, thz hollas skulle .. på Larffue heedh. Svart G1 145 (1561). Vi .. som til thette herremöthe .. hafve varidt stempde och kalladhe, giöre vitterligit (osv.). RA I. 2: 635 (1582). På Warbergs och Hunhals-fästningar i Halland hade .. (hertig Erik Magnusson) stridbart manskap, hvilket han stämde sig til mötes. Dalin Hist. 2: 370 (1750). Dalekarlarne blefwo stämde Konungen til mötes wid koppar-bärget. Celsius G1 2: 73 (1753). Hvarken jag eller (författaren N. v.) Rosenstein, som ock var stämd på repe(ti)tionen, kunde (osv.). Kellgren (SVS) 6: 261 (1790). Hit skall man stämma Kadmos’ folk till möte. VLitt. 1: 96 (1902). Gud uppenbarar sig i ordet. Där stämmer Han oss sig till mötes. TrycktOrd. O 2 a (1941).
β) (†) övergående i bet.: inbjuda (ngn till bröllop o. d.). Peer Erichson blef stempdt af D. Joha(n) till Bröllopp på Hudwichswald. UppsDP 31⁄8 1604. Dahlstierna (SVS) 411 (c. 1696).
b) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i uttr. stämma ngn att göra ngt, anmoda l. be l. tillsäga l. beordra ngn att göra ngt. Att recruterna äro stemda d: 10 julij först att inskieppas. KKD 12: 182 (1703). Man lät stämma eller anmoda K. Erik, at om tolf weckor inställa sig wid Morasten och swara på Ständernas beswär. Lagerbring 1Hist. 4: 180 (1783). Allmogen stämde genom budkaflar alla socknars ombud att .. möta i Falun. Malmström Hist. 3: 5 (1870). Vi hade ej kunnat stämma någon att möta oss. LfF 1915, s. 58.
c) (†) i uttr. stämma skall, sammankalla folk till drevjakt; jfr SKALL, sbst.3 5 d. Schultze Ordb. 4871 (c. 1755).
d) (†) i uttr. stämma soll l. sorl (up)på l. emot ngn, eg.: sammankalla o. hetsa en hotfullt sorlande hop l. skock o. d. mot ngn, se SOLL, sbst.4, resp. SORL, sbst.2 Att .. den ena studenten .. stembt såll på honom sampt kommit effter honom med Rancken och hans föllie. ConsAcAboP 6: 323 (1688). Eneman Resa 1: 67 (1711: soll emot).
f) (†) övergående i l. närmande sig bet.: beställa l. beordra (ngn l. ngt). Simon Slotzknechten .. gaf .. tilkenna, at stadthållaren .. hade i förledne tijsdagh stempt en hoop dagzwerker ifrå Lundo sockn. BtÅboH I. 4: 60 (1629). Till all djäfvuls olycka var icke vår vagn stämd förr än kl. 12. Dahlgren Herrgårdssl. 73 (i handl. fr. 1768). Björkman (1889; med avs. på skjuts).
4) [eg. specialanv. av 3] i fråga om att anhängiggöra ett mål vid domstol (förr äv. annan dömande myndighet) l. kalla ngn till inställelse inför domstol osv. ss. part l. vittne. — jfr FÖRE-, IN-, LAG-, SAMMAN-, TING-, UT-STÄMMA o. O-, SJÄLV-STÄMD m. fl.
a) (medelst av behörig myndighet (numera bl. domstol l. åklagare) utfärdad stämning) förelägga (ngn) att ingå i svaromål inför domstol (förr äv. annan dömande myndighet), instämma (se IN-STÄMMA, v.1 2); äv. (numera bl. i skildring av ä. förh. l. i icke juridiskt fackspr.): förelägga (ngn) att inställa sig (så)som vittne inför domstol osv.; äv. i sådana uttr. som stämma ngn (in)för domstol l. (in)för, förr äv. till rätta, äv. (o. vanl. utan adverbiell bestämning med huvudord betecknande domstol osv.) med särskild tanke fäst vid den kärande: anställa rättssak l. väcka talan l. öppna process mot (ngn); äv. (särsk. om åklagare) dels: väcka åtal mot (ngn), dels utan obj.: delge stämning; äv. oeg. Stämma ngn för ärekränk-ning, hemfridsbrott. Stämma ngn på 10 miljoner kronor, med krav på 10 miljoner kronor. Wart ho(nom) fo(re) sacht at .. arfwi(n)genes fformy(n)de(re) skwlle stæmpnas til næste radzstugu dagh och swara ther til (dvs. kravmålet). OPetri Tb. 8 (1524). Stempne wij medh thetta worth opna breff baadhe aaclagare och swarare tiil rettha in före oss. G1R 3: 44 (1526). Tå konung Giöstaffz fougte stempde honom (dvs. en lagbrytare) till tings, kommo (osv.). Brahe Kr. 22 (c. 1585). Consistorium äger macht, at .. stämma alla til rätta, uti sådane måhl och händelser, som til dhesz Dom, uti KyrckieOrdningen lemnade äro. FörordnRättegDomcap. 1687, § 4. Gästgifwaren Brungi ifrån Nyby sokn har låtit stämma studenten Isaac Grandell för en häst, som Grandell skall fördärfwat. ConsAcAboP 10: 273 (1712). Fjärdingsman skulle först komma och stämma, och så skulle det bli auktion. Strindberg Fagerv. 20 (1902). Så länge målet befunne sig i första instans hade .. (åklagaren) den teoretiska möjligheten att nedlägga åtalet och stämma på nytt. 1NJA 1954, s. 257. Han hade tänkt stämma först, men alla hade avrått honom. Gustaf-Janson ÖvOnd. 11 (1957). Skola vi ta päron och plommon på samma gång (som äpplen), undrade Linus .. Nej, svarade Ola. Det är inte värt, för då kan han stämma oss till tinget. Karlin HistHuaröd 53 (1963). Stämma ngn inför rätta el. inför domstol. SvHandordb. (1966).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh. l. i icke juridiskt fackspr.) i uttr. stämma ngn till l. (så)som vittne l. stämma ngn (för) att vittna, inkalla ngn inför rätta ss. vittne, inkalla ngn till domstol för att vittna i ett mål. Nordforss (1805: till wittne). Harlock (1944: som vittne). Har pastorn nånsin varit stämd till tinget för att vittna? Delblanc Prästk. 94 (1963).
c) (numera föga br.) i uttr. stämma ngn som far o. d., om ogift kvinna: väcka faderskapsåtal mot ngn. Jan i Nabben blef stämd som far, / men svor sig fri ifrån hela saken. Melin Dikt. 1: 124 (1888). Ullman FlickÄra 53 (1909).
d) med avs. på mål l. sak o. d.: anhängiggöra (vid domstol o. d.); äv. utan obj., särsk. dels: rikta sin stämningsansökan till domstol o. d., dels (numera bl. i skildring av ä. förh.), i uttr. stämma till högre rätt, hänskjuta en fälld dom till högre instans (för att söka ändring). Nordforss (1805: till högre rätt). Då missnöje af icke sökande är anmäldt, skall sökanden stämma saken i hela dess vidd in till Rätten, om han vill fullfölja sin talan. Broomé CivPr. 338 (1882). Köpman, som vill instämma klander å honom tillställd räkning .. skall stämma till den domstol, hvarunder han själf .. lyder. Kallenberg CivPr. 1: 362 (1918). Varder ej .. överenskommelse träffad (om åtgärder för återväxt av skog), må skogsvårdsstyrelsen, där den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos länsstyrelsen påkalla (osv.). SFS 1932, s. 327. Eventuellt hade 2,000 kr. förklarats tvistiga, om Louisa Palmegren vidhållit något anspråk med avseende å dem. Parterna hade då hänvisats att stämma till domstol. 1NJA 1945, s. 248.
5) [utvecklat ur 3] (numera i sht i skildring av ä. förh.) medelst magi l. besvärjelse(r) jaga bort l. fördriva (djur); äv. i fråga om att medelst magi osv. jaga l. locka l. kalla fram (djur) (särsk. i den särsk. förb. STÄMMA FRAM) l. jaga osv. l. tussa ngn på ngn (i den särsk. förb. STÄMMA PÅ). Här Peder .. klagade uppå sine sochnamen, at te hade giffuid en gammal gubbe .. nogre peninggar huar, att han skulle stembna vargar uttaff Vermbdön om somaren. UpplFmT 23–25: 158 (1603). (Hon skall) kallas Krååke Kierstin och wara j tahl före den som stämmer Kråker hwart hon will. FolklEtnSt. 1: 255 (cit. fr. 1674). Andre hade en anan mening om thenna Enångers eller Gårdbiörn, näml. at han war Stämder hit. Broman Glys. 3: 739 (c. 1740). Så berättas .. om en gubbe i Östmarks socken (i Värmland), hvilken stämde vargarna från trakten med dessa ord: .. ”Nu kommen I inte tillbaka, så länge tänderna sitt i käkbenen på mig”. Fatab. 1906, s. 7.
6) [bet.-utvecklingen oklar; möjl. föreligger kontamination av STÄLLA o. STÄMMA] (†) i uttr. stämma försåt på ngn, anställa försåt för ngn. Dubben förehöltz hwad grof beskylning han belagdt wachtmästaren med n(em)bl(igen) att hafwa stämbt försåth på sig, emädan han gått Rectoris ärende. UUKonsP 15: 123 (1682).
STÄMMA FRAM10 4. (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 5: medelst magi l. besvärjelse(r) jaga l. locka l. kalla fram (djur). (Skogsråt till jägaren:) Om tu wilt hafua omlagh medh migh .. skall .. iagh .. laga så, att tu skalt hafua godh lycka att stemma fram både diuur och foglar. LinkConsP 5⁄6 1643, s. 91 b. —
STÄMMA FÖR. (†) till 3, refl., i uttr. stämma ngn för sig l. stämma för sig ngn (låta) kalla ngn till sig. Lät .. konungen schrifua nogra sina wndersåtara til .. att the schulle sättia itt möthe, och stämma förbe(mäl)de Nils perssons barn för sigh. Rääf Ydre 3: 412 (i handl. fr. 1594). Åhrligen vthi Majo skall Landzhöfdingen och Stådthållaren stemma för sigh alle Fougdter öfwer sitt Lähn. LReg. 183 (1624). LMil. 1: 579 (1685). —
STÄMMA IGEN. (†) till 4: anställa rekonventionstalan mot (ngn); jfr gen-stämma, stämma tillbaka 2. Sahlstedt (1773). Dalin (1854). —
STÄMMA IHOP10 04, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. jfr hopstämma.
1) (†) till 2: med avs. på möte o. d.: (låta) sammankalla till, utlysa; jfr stämma samman 1. Om sommaren (år 1516) stemde .. (Sten Sture d. y.) tilhopa itt herremöte i Telie til at handla ther om rikesens ärende. OPetri Kr. 307 (c. 1540). Lindfors (1824).
2) (ålderdomligt) till 3 a, = stämma samman 2; äv. i uttr. stämma ngn ihop l. tillhopa. Tå .. (Sten Sture d. y.) til Stocholm kommen war, stemde han strax rikesens rådh tilhopa. OPetri Kr. 288 (c. 1540). Stämma ihop allmogen i en by. Nordforss (1805). —
STÄMMA IN10 4. jfr instämma.
1) (ngt ålderdomligt) till 3 a: kalla in (ngn ngnstädes); förr äv. utan adverbiell bestämning. Vtaff thetta register (över fogdarna) kan man lathe stempna och kalla Fogterne jn till ath göre theris regenskaper. CivInstr. 7 (1541).
2) till 4 a: kalla in (ngn inför rätta o. d.); äv. motsv. 4 b: kalla in (vittne inför rätta o. d.). Om tigh .. synes, at Skytherne hafwa förmykit grymme oskickelige och grofwe waridt .. Så må tu stämma och fordra .. Skytherne .. in för Rådh och rätta, Ting och Stämma. Skytte Or. A 6 a (1604). Stämma in .. ngn som vittne. SvHandordb. (1966).
3) till 4 d: anhängiggöra l. instämma ett mål o. d. inför domstol o. d.; förr äv. i uttr. stämma sak in. RB 12: 2 (Lag 1734). Stämma in .. ett mål inför domstol. SvHandordb. (1966). —
STÄMMA MOT. (†) till 3 a: i uttr. stämma ngn mot sig, stämma möte med ngn. Strindberg Brev 5: 75 (1885). —
STÄMMA OPP, se stämma upp. —
STÄMMA PÅ10 4. (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 5: medelst magi l. besvärjelse(r) jaga l. locka (ngn, äv. djur) på ngn. H(ustru) Elizabet .. (sade) at hennes stÿfmoder .. och Geske, hadhe både m(ed) theres truldoms kunsth, stämpt sielfue diefwulenn på henne. 3SthmTb. 2: 197 (1597). —
STÄMMA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. jfr sammanstämma.
1) (†) till 2, = stämma ihop 1. Verelius Gothr. 29 (1664; med avs. på ting). Bönderne (hade) samlat sig till ting inom häraderne och låtit budkaflar utgå öfver allt landet för att stämma ”refsithing” tillsamman. Nordström Samh. 1: 52 (1839).
2) (ålderdomligt) till 3 a: (låta) sammankalla (ngn l. ngra); äv. i uttr. stämma ngn tillsammans o. d.; jfr stämma ihop 2. Stæmpde wij til sammans hær vdi vastena vort elskeliige richens raad. G1R 1: 184 (1524). Ni måste fara dit och stämma allmogen tillsammans. Mellin Nov. 1: 398 (1830, 1865). Stämma folket samman till ting. Östergren 5: 1135 (1937). —
STÄMMA TILL10 4. (ålderdomligt) till 3 a, i uttr. stämma ngn till sig, i sht förr äv. stämma till sig ngn, kalla ngn till sig, be l. anmoda ngn att inställa sig. (Konung Birger) stemde .. hertogana til sich til Wisinxöö. OPetri Kr. 104 (c. 1540). (Sv.) Jag har stämt honom till mig kl. 6 (eng.) I have an appointment with him to come and see me at six o’clock. Harlock (1944). —
STÄMMA TILLBAKA. (†)
STÄMMA TILLHOPA, se stämma ihop. —
STÄMMA TILLSAMMAN(S), se stämma samman. —
STÄMMA UPP10 4, äv. OPP4. (numera föga br.) till 3 a: kalla (ngn) upp (ngnstädes); anmoda (ngn) att inställa sig l. komma upp (ngnstädes); förr äv. i uttr. stämma ngn upp till att göra ngt, kalla ngn för att denne skall göra ngt, befalla ngn att göra ngt; äv. motsv. 4 a: stämma (ngn) inför rätta (förr äv. i uttr. stämma ngn upp). Konungen lett them .. bekomma leiden .. stemmandes them vp till att stå till retta för Rijkzens Rådh. Svart G1 150 (1561). Refererade Hr Rector det ryttmestar Skoman angifwit conrectorem Walstenium för någon handel dem emellan, hwarföre han och stämbt dem opp till i dagh att förhöras. ConsAcAboP 5: 165 (1681). Johan (III) afbröt öfwerläggningen (om liturgin) och började sjelf tala i saken, stämmande slutligen presterskapet dagen derefter upp på slottet. Fryxell Ber. 5: 63 (1831). Hofrådet .. hotade i vredesmod att stämma upp dem, som han påstod, ”hade gjort inbrott i hans hus”. Wacklin Minn. 1: 80 (1844). Söderhjelm Tavaststj. 311 (1900).
B (†): (3, 4) STÄMME-BREV. [fsv. stämno bref] om skriftlig stämning l. skriftlig kallelse o. d.; jfr brev 2 o. -sedel o. stämmo-skrift. PrivSvStäd. 3: 259 (1573). Hallenberg Hist. 3: 137 (i handl. fr. 1613). —
(4) -SEDEL. (stäm- 1707. stämme- 1666—1731. stämmo- 1652) = -brev; jfr sedel 1 e ζ (slutet). VDAkt. 1652, s. 78. Därs. 1731, nr 611.
C (†): STÄMMO-SEDEL, se B. —
Spalt S 14067 band 32, 1997