Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄNDEL- stän4del~, äv. STÄNDELS- stän4dels~, förr äv. STANDEL- l. STÅNDEL-.
Ordformer
(standel- (-ll-) 1547—1881. stendel- (-ll-) 1529—1924. ståndel- (-ll-) 1587—1752. ständel- (-ll-) 1575—1594)
Etymologi
[fsv. ständel – (i ssgn ständelverk, ständelverk); liksom ä. d. stendel, ss. växtnamn (växterna har styv stängel), av mlt. stendel, upprättstående bärande stolpe m. m.; jfr fht. stendel, bordskärl, mht. stendel, upprättstående bärande stolpe m. m. (t. ständel, dets.); avledn. av det verb som föreligger i mht. standen, stå (se STÅ, v.) o. besläktat med STÄNDARE, STÄNDER. — Jfr STYNNEL]
som består av ngt upprättstående, särsk. bärande stolpar i fackverk; ss. förled i ssgr.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): A: STÄNDEL-HUS. (ständel- 1884 osv. ständels- 1897 osv.) hus vars bärande konstruktion utgörs av stolpar l. ståndare i fackverk, korsvirkeshus; jfr -verks-hus, -virkes-hus, ständerverks-hus. Utom tegelhus förekommo i städerna stendelhus d. v. s. korsverksbyggnader och trähus. Hildebrand Medelt. 1: 493 (1884). —
-KRYDDA. [efter t. ständelkraut; växten med sina rotknölar kan erinra om en erigerad penis o. har i folktron ansetts stimulera könsdriften] (†) växten Platanthera bifolia; (Lin.) L. C. Rich., nattviol (som i ä. botanisk systematik fördes till släktet Orchis); jfr krydda, sbst. 1, o. stånd-krydda, -ört 1. Linc. Eee 1 b (1640). —
-VERK, förr äv. -VERKE. [fsv. ständelvärk] korsvirke (se d. o. 1); äv. om hus byggt i korsvirke; jfr -virke, ständar-verke. OPetri Tb. 306 (1529). Strindberg SvFolk. 1: 205 (1881; om hus).
Ssgr: ständelverks-bod. (†) bod i korsvirke. 2SthmTb. 3: 170 (1556). Därs. 7: 400 (1587).
-hus. = ständel-hus. 2SthmTb. 1: 285 (1548). Sundelius NorrköpMinne 25 (1798). —
-VIRKE. (†) = -verk. 2SthmTb. 7: 289 (1586). Därs. 8: 47 (1589).
Ssg: ständelvirkes-, äv. ständelvirks-hus. = ständel-hus. 2SthmTb. 7: 273 (1586). Därs. 400 (1587).
B: STÄNDELS-HUS, se A.

 

Spalt S 14113 band 32, 1997

Webbansvarig