| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖVA stø3va2, v.2 -ade ((†) p. pf. -stöffd LPetri SalWijsh. 5: 14 (1561: förstöffd)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) flyga omkring l. avsätta sig i form av damm (se DAMM, sbst.2 2) l. stoft (se STOFT, sbst.5 1), bilda (ett) dammlager. GT 1787, nr 45, s. 2. Det stöfwande fröet (dvs. sporer av mattlummer). Retzius FlOec. 433 (1806). — jfr FÖR-STÖVA.
2) [sannol. med tanke på att fara omkring i sökande syfte o. dyl. o. därvid röra upp damm o. d.] jäg. om (jakt)hund: söka vittring av ngn l. ngt (i sht villebråd l. byte o. d.); spåra (se SPÅRA, v.2 1 (a)); äv. (numera bl. tillf.) om person: låta hund(ar) stöva (i ovan anförd bet.). (Lat.) Indago .. (Sv.) Efterdrifwa på spår, stöfwa. Ekblad 8 (1764). Här framrycka Massyler till häst, der stöfvande koppel. Adlerbeth Æn. 84 (1804). Också du, jagtnätens mö, / Sköna Artemis, / Kom med hundarnas mängd, stöfva här / Uti mitt hus öfverallt. Thomander 3: 503 (1826). Om .. någon person nyligen gått över området, följer hunden gärna dennes vittring och stövar icke längre. Sandstedt JagMHund 183 (1932). SAOL (1973). — jfr SAK-STÖVA.
3) (numera mindre br.) i bildl. anv. av 2, om person: ströva omkring sökande efter ngn l. ngt (äv. i uttr. stöva efter ngn l. ngt); snoka (se d. o. 2). Rägnet påstod hela dagen .. hwilket gjorde wårt stöfwande på Hunnebärg .. nog beswärligit. Linné Vg. 216 (1747). K(onung) Philip 2 i Spanien blef (i en dröm) Hof-Jägare, emedan han i al sin lifstid stöfwade faseligen efter kättare. SvMerc. 1: 344 (1755). Att jaga kring landsvägarna till häst, att stöfva genom skogarna på jagt .. utgjorde .. (K. XI:s) hufvudsakliga och vanliga nöjen. Crusenstolpe Tess. 2: 61 (1847). Stöfva i hvar vrå. SvTyHlex. (1851). (Kung Frodes män) anmälte för konungen, att deras letande varit förgäfves. ”Då hafven I stöfvat uselt,” sade han. Bååth NordmMyst. 131 (1898). Cannelin (1939). — jfr EFTER-STÖVA.
4) (†) utan (l. med endast svag) tanke på snokande: gå l. ströva omkring; äv.: gå rastlöst l. oroligt (av o. an); vanka (särsk. i uttr. gå och stöva). (Sv.) Stöva .. (dvs.) Gå omkring, (lat.) Deambulare. Schultze Ordb. 5089 (c. 1755). (Jag) stöfvade (efter att ha kommit upp ur vattengraven), med afkylda fantasier och genomblötta kläder, på stadens bakgator skyndsamt hem till min boning igen. Nicander Minn. 1: 16 (1831). Björkman (1889; med hänvisning till: ströfva).
5) [sv. slang stöva; bet. utvecklad ur 3] (numera knappast br.) skvallra (se SKVALLRA, v. 2), angiva (se d. o. 1 b (β)). WoJ (1891). Auerbach Tillägg (1918; angivet ss. skolslang).
STÖVA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. stövande gå l. springa omkring.
1) (numera mindre br.) till 2. Weste FörslSAOB (c. 1817). Du (kan) låta hundarne stöfva omkring litet i parken. Carlén Repr. 353 (1839).
2) (numera mindre br.) till 3. Gat-Mamseller / Och Gesäller / Stöfva ikring. Bellman (BellmS) 1: 128 (c. 1771, 1790).
3) (†) till 4: gå omkring. Han stöfvar omkring på gatorna. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) stöfva omkring (t.) umherstreifen. Klint (1906). —
STÖVA UPP10 4, äv. OPP4. (numera mindre br.)
2) till 3: snoka upp (ngn l. ngt). Weste (1807). Polisbetjeningen .. har ändteligen stöfvat upp honom. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Meurman (1847).
3) (†) till 4: (i förbigående l. apropå o. d.) gå upp (till ngn). Troligen stöfvar jag väl upp till Dig (dvs. B. v. Beskow) något på morgonqvisten. Atterbom (1846) i 3SAH XXXVII. 2: 264.
Spalt S 14320 band 32, 1997