Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVARV svar4v, sbst.2, r. l. m. (Björkman (1889) osv.) ((†) n. Schultze Ordb. 5253 (c. 1755)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar.
1) (†) vridande rörelse; jfr SVARVA 1. Schultze Ordb. 5253 (c. 1755). — särsk. i uttr. gå i svarv, gå runt i jämn, väl balanserad gång. JernkA 1834, s. 360.
2) tekn. om maskin för bearbetning av arbetsstycke (i sht i trä l. metall) gm att arbetsstycket sätts i rotation mot (ett) skär som förs inåt l. i sidled i förhållande till arbetsstycket varigm önskad form åstadkoms l. önskad gängning sker; äv. om liknande maskin, med tanke på ngt som bortskäres l. avskiljes, särsk. i ssgn FANER-SVARV; förr äv. om maskin använd vid porslinstillverkning för avputsning o. bearbetning av föremål; jfr SVARVA 2. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 24. En mindre svarf anbragt å stativ med trampinrättning och tillhörande slid, lämpar sig väl för både metall- och träsvarfning, säljes till billigt pris. GHT 1898, nr 41 A, s. 3. En lämplig klump av (fajans)massan fick åsyftad form .. och överarbetades nästan alltid sedan i svarv eller helt för hand. Bæckström Rörstr. 45 (1930; om förh. på 1700-talet). Svarvar för speciella ändamål, såsom valssvarvar och hjulsvarvar för lokomotiv och vagnshjul. SvTeknUppslB 1: M 78 (1937). Halvautomatiska och automatiska svarvar. IngHb. 6: 193 (1954). — jfr CYLINDER-, DOCK-, GÄNG-, HJUL-, MASKIN-, MEDALJ-, PLAN-, REVOLVER-, SKÅL-, SNABB-SVARV m. fl.
-DORN. dorn (se d. o. 5) på svarv (som utgör stöd för arbetsstycket vid svarvning). TT 1902, M. s. 109. —
-KLOVE. (numera föga br.) klove (se d. o. 2 (e)) på svarv. Luttropp Svarfk. 40 (1839). Med svarfklåfve förstår man .. en inrättning hvarmedelst ett mellan lager eller spetsar gående svarfämne kan sättas i rörelse. Därs. 76. —
-SPINDEL. jfr spindel, sbst.2 3 b. Lind 1: 278 (1738). Svarfchuckar böra aldrig gängas direkt på svarfspindeln, utan fastgöras på en .. fastsättningsfläns, hvilken .. fastgängas på svarfspindeln. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 10. —
-STIFT. (numera föga br.) spetsigt stålstift i svarv vilket utgör hållare o. stöd för (sådana) arbetsstycken (som har hål i mitten o. ej kan fattas av svarvdubb l. dyl.), pinol. BoupptVäxjö 1809. Ericsson Ur. 26 (1897). —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SVARVE-HJUL, se A.
Spalt S 14951 band 32, 1999