Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVECIA- sve3sia~.
Ordformer
(förr äv. su–)
Etymologi
[av mlat. Svecia, Suetia, Sverige, till svetidi, sueci, svear, svenskar, latinisering av runsv. Sveþiuþ, svearnas folk, motsv. fvn. Sviþjóð, Sverige, till SVEAR o. þjóð, folk, motsv. t. deutsch (se TYSK, adj.)]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som finns i l. härstammar från l. utmärker Sverige, ofta mer l. mindre liktydigt med: svensk. — särsk.
1) i ord för olika (kvalitets)produkter l. varor: som är tillverkad i Sverige.
2) [eg. ellips av SVECIA-LÄDER] som kommer av l. är tillverkad av svecialäder.
Ssgr: (2) SVECIA-AVFALL. (förr) vid skoproduktion uppkommet avfall bestående av svecialäder. Vid Centralfängelset å Långholmen komma att försäljas .. (bl. a.) 38 kg. sveciaaffall. SvLädSkoind. 1911, s. 292. —
(2) -KÄNGA. (förr) känga tillverkad av svecialäder. På fötterna hade han mitt i sommarn halvhöga sveciakängor som var dubbelt långa för foten. Ekelöf Prom. 167 (1941). —
(1) -LÄDER. (förr) svenskt läder av hög kvalitet. KrigVAT 1904, s. 300. Svart, kraftigt svecialäder. Dubbel sula. KatalOscaria 1927, s. 11. —
(1) -OST. svensk, grynpipig ost med svagt syrlig, med stigande ålder aromatisk, fyllig smak. HandHantv. Hand. 7: 49 (1939). Sveciaost .. en av de mest sålda ostarna i vårt land. NE (1995). —
(1) -TRÅD. (förr) grov, stark sytråd (företrädesvis använd vid sömnad i läder o. grova tyger), björntråd. Varulex. Beklädn. 273 (1945).

 

Spalt S 14982 band 32, 1999

Webbansvarig