Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVINGEL, sbst.3, r. l. m.; best. -n (-elen); pl. svinglar.
Etymologi
[sv. dial. svingel, svängning, krökning; till SVING, sbst.1, o. SVINGA, v.2 — Jfr SAMMAN-SVINGLAD]
(†) takvinkel. VetAH 1746, s. 248. At husen byggas .. tilsammans gör .. at svinglarna svårligen hålla sig täta, så framt de icke läcktas tvärs öfver, för at blifva mindre djupa. Osbeck Lah. 81 (1796).

 

Spalt S 15192 band 32, 1999

Webbansvarig