| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVINKEL, r. l. m., anträffat bl. i pl. svinklar.
(†) knep; undanflykt. Jagh må wist hålla vthaf the Romerskes och Jesuiters redheligheet: Och huru the emoot sin gamble wane, bruke inge swinklar vtan säije sin mening rett fram. Bureus Påw. C 4 a (1604). Wexlar måste prompte och præcijse betalas; effter Lofwen och Credit är i thetta fallet så späd och känsligh, at han inge Vndflychter eller Swincklar tola kan. Risingh KiöpH 60 (1669).
Spalt S 15196 band 32, 1999