Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYRIER sy4rier, äv. (numera mindre br.) SYRER sy4rer, m. ⁄ ⁄ ( ig.); best. -n; pl. =.
person som bor i l. härstammar från Syrien; i pl. best. ofta sammanfattande, liktydigt med: det syriska folket l. riket; jfr SYRIAN. Tå han strijdde med the Syrier j Mesopotamia, och med the Syrier aff Zoba. Psalt. 60: 2 (öv. 1536). Jagh holler thet .. före, at wara vpdichtat, thet Apostelen Bartholomeus skall hafwa warit en Syrier, aff ädel Slächt, och then Syriske Konungens Soneson. Schroderus Os. 1: 26 (1635). Staden (blev) inkräktad af Antigono de Syrers Konung. König LärdÖfn. 5: 4 (1747). Puteolis .. gator vimlade af främlingar: greker, syrer, judar. Rydberg Sägn. 2 (1874). Enligt uppgifter krävde striderna 19 personer, fem israeler och 14 syrier. SvD(A) 18 ⁄ 3 1962, s. 9. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman. Luk. 4: 27 (NT 1981).
Spalt S 15732 band 33, 2000