Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄNK, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(sench 1643. sängt (-dt, -tt), n. 1621—c. 1710. sänk (-ch, -ck) 1589—1828 (: sänkjord). sänkie, pl. 1589 (möjl. att hänföra till sänke, sbst.1))
Etymologi
[sv. dial. sänk; sannol. till SÄNKA, v.1 (sannol. i pass. närmande sig dep.: sänka sig, sjunka); möjl. närmast ombildning av SANK, adj. (med anslutning till SÄNKA, v.1); jfr äv. SANK, sbst.1 — Jfr SÄNKE, sbst.1, SÄNKT, adj.]
(†)
1) om markområde o. d.: låglänt; sidlänt; sank (se SANK, adj. 1); äv. om naturföremål l. byggnad l. väg o. d.: som ligger l. är belägen på låglänt l. sank mark o. d.; äv. ss. adv.: på låglänt l. sank mark o. d. LReg. 140 (1620). Landet Dennemark är sencht och alltså i vinter ondt och svårt att gå där in. RP 10: 349 (1643). Den långe säncka och obryggade wägen. Widekindi KrijgH 868 (1671). Skall Platzen (för humleodling) icke .. liggia för lågt och sänkt, förty elliest när myckit fuchtigt Rägnwäder är, skadar Watnet Humble Rötterna. Bromelius Lup. 8 (1687). Städer som liggia på låge och säncke Orter. Rålamb 8: 34 (1691). Möller (1807); möjl. äv. att hänföra till 2.
2) om mark(typ) l. jordmån o. d.: vattensjuk l. sumpig l. blöt o. dyig (o. därav mjuk o. lös); jfr SANK, adj. 3. (I) samme vthmark finnes månge sänkie kärr och mosar. PrivSvStäd. 3: 654 (1589); möjl. att hänföra till SÄNKE, sbst.1 (Gruvan) ähr belägen .. vthi sänk mark. Johansson Noraskog 3: 263 (i handl. fr. 1673). Det andra slaget (ängsvall) består af .. 1. stadigh kiärrwalldh .. 2. Sänck kjärr- och fräken-walldh. SvSaml. 4: 146 (i handl. fr. 1690). Intet kärr eller dy är så sänkt, som icke genom utfalsdiken .. skulle kunna uttorkas. VetAH 1743, s. 231. Myrorne (i Resele socken) äro sänke och snart bottnlösa, betäckte med biörnmossa. Hülphers Norrl. 4: 181 (1779).
Ssgr (till 1, 2; †; se äv. sänke, sbst.1 ssgr): SÄNK-JORD. sank l. fuktig l. blöt l. sumpig jord. All Sänck-jord fördelar han uti 3:ne slag, såsom uti Däld, Kärr och Mossa eller Moras. HushBibl. 1755, s. 46. Heinrich (1828). —
-MARK. sankt markområde, sankmark. HushBibl. 1755, s. 61. Gadd Landtsk. 1: 257 (1773). —
-MOSSE. sank mosse. Een lijten puta .. opfunnen .. vthi een sänck måhse belägen. Johansson Noraskog 3: 144 (i handl. fr. 1684); möjl. icke ssg.
Avledn. [delvis till sänka, sbst.1 (o. sänke, sbst.1)] (†): SÄNKAKTIG, adj. till 2: som i viss mån är sank l. dyig. Salander Gårdzf. 78 (1727; om åker). —
SÄNKIG. [sv. dial. sänkig, sänkog] till 1, 2: som ligger lågt l. sidlänt; som (mer l. mindre) är sank l. dyig. Det landtödande skogsbrännande förderfwar och lägger skogen i kors, så at boskapen twingas på sänkiga ställen. MennanderBr. 2: 358 (1745). Salander Gårdsf. 248 (1758; om åker). Många felaktigheter härröra wäl af Åkerbrukarens okunnighet eller försummelse i Åkrens rätta ans och bruk, såsom då en Åker lemnas däldig eller sänkig och wattusjuk. Alm(Gbg) 1791, s. 42.

 

Spalt S 16249 band 33, 2002

Webbansvarig